Mornarna är jobbiga. Stiger upp i hopp om att allt bara är en hemsk dröm. Nätterna är värst. Syret flyr min kropp, likt en förbrytare flyr sitt fängelse.
Fader, hur länge till? Dem onda andarna bildar en pakt och formar sina fingrar runt min hals. Förmoda inte att de gör det med försiktighet. De piskar och förgör min existens och detta med deras små skickliga fingrar.

Är Du upplyst om vad Din himmelska roll innebär i mitt köttsliga liv? Den är vad andra kallar för lycka och härlighet. Du är mitt leende, Fader. Min yttring av glädje. Mitt samvete. Du är vad jag tänker på när jag gör fel, och vad jag tänker på när jag gör rätt. Vad betyder en hjärna utan ett hjärta i en kropp? Ingenting. Det vet Du. Så säg mig, hur ska jag kunna manövrera min kropp när mitt hjärta väljer att sluta slå? Hur ska jag kunna andas utan en puls?

Mitt hjärta har svårt att forma ord. Det är slitet, Fader. Eländet har prytt mitt ansikte till det oigenkännlig. Varje smäll har fått mitt hjärta att spänna sig i ett stillatigande. Tillåter jag hjärtat att vara avslappnade, kommer slaget åt hårdare. Du måste förstå varför jag valde så. Varför det valde att sluta replikera vid smärta. Varför mina fingrar byttes ut istället - De kan forma bokstäver. Forma känslor. Men de är ljudlösa. Men Du i det fördolda kan höra och uppleva känslorna i dem. Du som hör mig i tystnaden, ja Du som en gång hörde mitt hjärtas bön hör nu mina fingrars.

En ytlig glädje kan måla sig över min fysik. Men det är om nätterna som änglar knackar på dörrar. Vilken dörr står på härnäst?

 
Inte mitt brev, källa http://beyondregrets.blogg.se/far-du-mina-brev-mamma.html

Mitt älskade barn,
du kommer säkert ihåg vad den helige Paulus sa i Min heliga Skrift: "Min kraft uppenbaras i svaghet."
Förstår du vilken sorts svahet det talas om?
Inte den sortens svagheten då ni syndar och glömmer Mig utan den svagheten som innebär att ni blir helt genomskinliga.
Vanligtvis försöker du vara stark, men vet då att du hindrar din Fader från att uppenbara sin kraft.

Du minns nog hur du fick lära dig att skriva när du var liten. Din mor satte en penna i handen på dig och tog sedan din hand i sin och började föra den fram och tillbaka. Eftersom du inte hade en aning om vad hon ville göra, lät du henne göra precis vad hon ville med din hand. Det är just detta som Jag menar med att Min kraft uppenbaras i svaghet. 

Ett av de ting som Jag hela tiden försöker få dig att inse är att du måste byta ut din inbillade och minimala styrka, som endast är ett hinder för dig, mot den svaghet som består i att ge upp allt motstånd och överlämna dig i Mina händer, ty Jag är din Gud.
Himmelska hälsningar, Din Fader
 
 

Käre Fader
Du som hör mina böner och gör allt i Din makt för att ge mig det jag behöver:
I mörkret är Du mitt ljus. När jag faller bär Du upp mig. När jag är svag ger Du mig kraft.
Tack HERRE, för allt Du gör och har gjort för mig. Utan Dig är jag INGET, med Dig har jag allt jag behöver!

Herre, Herre, låt Dina änglar hålla vakt över Dina barn. Vaka med dem som i denna natt sörjer. Fader, kom med lindring till de lidande. Håll dem som plågas av tårar nära Ditt hjärta. Herre, bered oss plats hos Dig så att där Du är skall också vi vara i för all tid.
Hälsningar, Ditt barn

Vila i Frid kussilago Nancy 091230
†

Käre Fader,
Jag hade inte tänkt skriva något efter så kort tid men jag kände att det behövdes. Det är så min kropp fungerar.
Huvudet spelar upp bilderna och orden som sades. Ord som kan krossa det hårdaste hjärtat av sten. Ord som sätter spår för livet. Jag vill aldrig mer höra dem orden igen.

Vilken värld är det vi lever i? Skapade Gud oss för att vi ska hata eller älska varandra?
Säg mig, du, som tror att du är Gud, vem gav dig tillåtelse att bestämma? Har Gud givit dig rätten att ta det beslutet? Vem om inte Gud, Skaparen själv bestämmer då Han ska ge och ta?

Har vi glömt bort att "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv" (Joh 3:16).

Gud har lärt oss att älska. Vart gick det snett?
Det har gått för långt.
När ondska får ett ansikte.
Då döden får ett ansikte.

Hur ska vi gå vidare?
Hur många av oss vet att hon är i himmelen med alla änglar?
Förlita dig på din Fader, du trossvage. Du fege som inte ens vågar lita på din egen Fader, vad ska det bli av dig?

Gud hade saknat sin ängel så, men nu är hon där med Honom. I Hans famn ler hon och säger åt oss att inte fälla en enda tår. Hon är ju hemma.

På jorden var hon den finaste ängel du skådat, dock utan vingar. Men nu, i änglarnas paradis har hon fått sina vingar från sin Fader som lyfter henne och gör henne unik. Och Han har klätt henne i den finaste vitaste klänningen du sett som är täckt av ljus och en krona på hennes huvud som lyser starkare än solen.
Där ska hon få leva i glädje för hon tillhör himmelriket.

Vila i frid kära Kusin Nancy

Hälsningar, Ditt barn

Mitt barn,
Lyssna! Jag säger ju själv: "Åkalla mig i nöden så vill JAG hjälpa dig och du ska prisa Mig" (Ps 50:15).
Det pågår ett krig. Fienden använder listigt alla snaror och pilar.
Håll ut, ty du tillhör det Goda.
Jag känner din oro - var inte orolig, Jag, din Fader är alltid med dig. Men jag låter mig själv inte alltid förnimmas. Det sker endast när ditt hjärta är stilla, när alla dina sinnen är stilla och har kommit till ro. 
Min lust är att vara bland människors barn, (Ords 8:31).
Mitt paradis finner jag i människans hjärta. Jag älskar dig, Min glädje är att vara hos dig: må din glädje vara att förbli hos mig och tillbringa hela ditt liv i sällskap med mig. Så som du hoppas på att få leva i evighet med Mig så hoppas jag lika mycket att din längtan och strävan är målet.  

Jag älskar att du har gjort det till vana att prata med mig, du är på rätt väg. Jag begär inte att du ska försumma dina dagliga göromål, utan helt enkelt att du ska göra för Mig det som du vid varje tillfälle gör för dem som älskar dig och som du älskar.

Du ska veta att det inte finns någon portvakt som släpper in dem som vill tala med Mig: Jag vill istället att du umgås med Mig på ett förtroligt sätt. Samtala med Mig om dina sysslor, dina planer, dina smärtor, dina farhågor, ja, om allt som intresserar dig. Gör det med ett tillitsfullt hjärta, ty Jag har inte för vana att tala med den själ som inte talar med Mig.
Hälsningar, Din himmelska Fader

(Den underbara vägen)

Käre Fader,
Jag har ont i mitt hjärta.
Jag tänkte: "Du kanske vill säga mig något med det, är det en tankeställare?"
Idag under frukost sa en fin själ till mig: "Detta är din uppgift från Gud, Han är med dig. Du måste göra detta och du måste agera fort. Det är kris. Var inte lat, ta tag i det på en gång innan någon annan tar saken i egna händer."

Jag blev gråtfärdig. Hur kan min lilla själ få en sådan stor uppgift? Det var därför jag trodde att det var ett tecken eller en tankeställare. Jag trodde aldrig någonsin att det skulle komma så tidigt. Det måste betyda att Du tror på mig, att jag för Dig är synlig. Fader jag välkomnar allt som kommer från Dig - Du tror på mig och därför jag göra Din vilja. Må Ditt stöd vara min käpp när mina ben vacklar. Må Din skugga visa hur min själ ska gå till väga.
Hälsningar, Ditt barn

Käre Fader,
neen moryo, svara mig Herre - är det min uppgift?
Jag trodde inte att den skulle komma så tidigt. Är det mitt uppdrag?
Då ber jag om Din hjälp.
Neen moryo, svara mig Herre, jag kan inte tyda Din vilja.
Hälsningar, Ditt barn

Käre vän,
Grattis på Din födelsedag <3

Du har känt mig hela mitt liv. Jag har varit ganska duktig på att ignonera Dig men senaste året så ställde Du mig mot väggen och erbjöd mig två val.
Jag bestämde mig för att det kanske inte är så tokigt att faktiskt sätta mig ner och prata med Dig, ja, lära känna Dig.
Du verkade ha så mycket att komma med och hur mycket jag än försökte argumentera och leta efter samma erbjudande så lyckades jag aldrig hitta det.
Ja, jag erkänner, jag har bråkat med Dig många gånger. Höjt min röst, skällt på Dig, sårat dig och även lämnat Dig. Men Du lyfte aldrig Din hand mot mig, Du skällde aldrig tillbaka eller sårade mig. Ja, Du öppnade dörren åt mig när jag lämnat Dig. Du visade mig, eftersom att Du älskar mig mest av allt hur tålmodig Du är mot mig. Du sänkte dina krav för att jag inte kunde nå upp till dem. Du höll tyst och lät mig att tänka ut utan att stressa mig så att jag av mig själv av ren kärlek skulle fly tillbaka till dina öppna armar.

Vi har gått igenom mycket men för varje dag som går så lär jag mig mer hur du fungerar. Ha tålamod med mig för hur mycket jag än kommer bråka med Dig så glöm inte bort att jag älskar Dig av hela mitt hjärta.
Grattis min älskade vän Jesus Kristus!
Hälsningar, Din bråkiga vän

För mig är allt upp och ner hela tiden och det vet Du Jesus.
Jag vet att Du alltid finns med mig och att Du står på min högra sida.
Många gånger känner jag Din närvaro i mina böner, jag bara vet att Du sitter bredvid mig och lyssnar på vad mitt hjärta har att säga, då kan jag sitta och prata med Dig länge, länge.
Sorgligt nog kan jag många gånger bara glömma bort Dig. Be en snabb bön och tacka för dagen. Jag avskyr sådana dagar och jag vet att det beror på mig. Jag måste tillsammans med Dig jobba med mig, möta dig halvvägs helt enkelt.
   Jag har gått till kyrkan sedan jag var liten och jag är uppväxt kristen. Men någonstans fick jag aldrig lära mig att Du älskar mig vad jag än gör eller vad som än händer. Jag har fått lära mig det själv då jag har intresserat mig av Dig. Så ha tålamod med mig Mästare. Jag är inte som Dina andra barn som lär sig sanbbt och har Din kunskap. För mig tar det tid att förstå Din tecken och Din lära. För mig betyder en prövning ett stort fall. Så jag ber Dig igen, ha tålamod med mig, straffa mig inte i Din vrede.

Ta emot mig med öppna armar, sicka mig inte till fördömelse fastän det är det jag förtjänar.
Min Herre, slaveriet i Din skugga - är den bästa friheten!
Jag är ingen spådam, ingen häxa för den delen heller, jag är inte djävulens slav, nej
det enda jag tjänar är Herren Jesus Kristus.
Vad finner jag i världen som jag inte finner hos min Fader?
Herre, låt mig vandra som ljusets barn.
Väck mig från de döda!
Fader, jag kommer hem imorgon och min längtan är stor och min saknad är enorm.
Du känner mitt hjärta.
Hälningar, Ditt barn

Käre Gud,
i somras åkte jag och kusin på UIs barnläger i Eskilstuna. Vi anmälde oss som ledare men vi fick uppgradera oss till mattanter :)
Vi var lite oroliga hur vårt schema skulle se ut, om vi skulle få träffa barnen, dem andra ledarna, fritid osv.
Att vara mattant var nog det roligaste någonsin! Man blev trött av att stå och steka hamburgare i tre dagarn men det var så värt det.

På just det lägret presenterade Du mig för Dina barn. Vilka rena själar, varenda en av dem lös starkt. Dem var så spralliga och säkra på sig själva. Alla hade en unik personlighet och deras hjärtan var mjuka å varma.
Jag var osäker på vad jag skulle få ut av lägret och hur jag skulle kunna ge barnen något av det jag fick uppleva veckorna innan (Jerusalem).
Jag kom fram till, den sista dagen på lägret att det gör inget att bada i känslor. Det kostar ingenting.
Dem välkomnade mig med öppna armar utan ens veta vem jag var. Dem kunde komma och krama mig och ta min hand när vi promenerade och många visste inte ens mitt namn. Dem hade fått smaka på kärlek och ville därför dela med sig den.
Ja, kärleksfulla beskriver varenda själ på lägret.
Alla är vi syskon - syskon i Kristus och UIs barnläger visade mig det i praktiken.
Tack min Fader för att du lät oss mötas under Ditt namn.
Hälsningar, Ditt barn

"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig." (Mark 9:37)
"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." (Mark 10:15)

Vackra eldsjälar

Käre Gud,
jag fick en väldigt fin komplimang och jag kände kärleken men jag blev inte lika glad som jag förut brukade bli. Jag menar inte att den komplimangen inte var tillräcklig, nej tvärtom det var alldeles för mycket!
  Då jag en tid tillbaka fick mycket berömmelse och fick höra många vackra ord av Dina barn, märkte jag hur jag faktiskt förstördes av det. Jag trodde orden jag fick höra var sanning men jag är inte bättre än någon. Jag tycker det behövs berömmelse när man behöver bekräftelse, när man håller på att tappa det man älskar och behöver höra några ord som kanske kan få en på ben igen, men det är inget jag söker efter nu. Jag söker efter Dig, Gud.
   All berömmelse håller jag nära hjärtat för det får mig att tacka Dig ännu mer.
Men varje gång någon sa fina saker föll jag direkt i prövning men jag lyckades alltid svarade: "All ära åt Gud" men mitt hjärta sa egentligen: "Herre, jag är tacksam men snälla detta förstör mig, jag vill inte tro att jag är bättre än någon annan eller sluta kämpa för mitt huvud tror att jag har nått mitt mål."
  Du gav mig några chanser till, och nu tror jag att jag har lärt mig se kärleken i människan allt som denne säger och därför svarar jag uppriktigt: "All ära åt Gud" för allt det fina jag har kommer från min Gud, inte från mig.
 Och jag vill att dem ska förstå att om detta är min gåva så är gåvan från Dig och berömmelse i all ära men inte till mig utan till Härligheten själ som förtjänar berömmelsen och kärleken. Jag är så tacksam att Du arbetar med mig, och jag hoppas att Dina barn inte missförstår mig.
  Ingen på jorden kan älska dem lika mycket som Du, ty Du är deras Fader som skapat dem och offrat sig för dem.
Vad har jag gjort? Kan mina gärningar jämföras med det?
Jag är deras syster i Kristus och dem kommer alltid finnas i mina böner för att jag älskar Jesus som jag har min glädje i, och Han älskar dem.
Hälsningar, Ditt barn

Sms
Dec 09
M St Markus
En ung diakon som var mycket angelägen om att vandra med Gud gick till en präst och frågade: "Abona (Fader), hur skall jag göra för att vara stark i anden när jag är bland folk?" Prästen svarade: "Gå och prisa helgonen som är döda". Diakonen gjorde som abona sagt åt honom och han bad: "Ni rättfärdiga, trofasta helgon..."
  Sedan gick han tillbaka och då frågade abona honom: "Min son fick du något svar?"
Diakonen svarade med ett nej och då sade abona: "Gå nu och kritisera dem!", vilket diakonen också gjorde.
Han kom tillbaka och då frågade abona ännu en gång: "Fick du något svar? Blev dem upprörda när du fördömde dem? "
"Nej, inte det minsta", svarade diakonen.
Då sade abona: Se, så bör du vara om du vill vara stark i anden och leva med Gud. Gläd dig inte åt berömmelse och gräm dig inte åt förkastelse!"

Käre Gud,

tack för dessa fina människor som du låtit mig omringas av. Man märker att dem är dina barn genom deras gärningar, tal och ljus.
Det finns ett barn som jag tror lyser extra starkt - bästa syster.
En söndag för ett tag sedan satt vi i Ditt hus, i kyrkan efter vi tagit emot nattvarden.
Vi satt tysta, dem enda i kyrkan och blickade mot altaret. En frid finns över våra huvuden. Jag bröt tystnaden och sa: "Tänk så heligt allt i kyrkan är, tänk dig väggarna, lamporna, stolarna - ja, allt! Dem har varit med på hur många gudstjänster som helst och hört jättemånga böner!" Det blev tyst igen.
Bästa syster bröt tystnaden efter en stund och sa: "Men syster, tänk hur helig du är, du har Jesus i dig".

Jag kan inte kallas för helig, nej, men hon sa det så enkelt, så uppenbart att jag faktiskt blickar tillbaka och undrar hur jag kunde glömma bort att jag har det heligaste i mig, det betyder så mycket mer än väggarna och lamporna.

Hälsningar, Ditt barn

Det här brevet har jag velat skriva sen kanske en månad tillbaka då jag hamnade i en situation som fick mig att tänka och 100 % förstå ordspråket: "det är lätt att vara efterklok".

Idag tror jag att jag fick en liten väckarklocka som sa "du borde inte skjuta upp brevet längre".

Detta brev är till för alla. Alla, men den har ett ursprung. Den har en riktning. 

 Se på sig själv. Vad ser du?

Låt mig få svara.

Jag ser en inre och yttre skönhet.

Hur kan du, som är så vacker tro att du kom till från ingenting? Att du är en slump? Jag vägrar tro det.
Hur kan du tro att du är resultatet av ingenting? Svara, du som har så stort förstånd!
Nej. Nej, jag vägrar tro det.

Jag tror att någon, så perfekt är resultatet av en Perfektion som varken du eller jag kan förstå.

Se din gåva som du har fått, du ska få leva i evighet.

Ett mästerligt mästerverk går inte att realiseras om inte alstraren är mästerlig. Inte sant?

Du säger: "Du är ingenting, du kom från ingenting och allt du gör betyder - ingenting - och efter döden ska du till ....ja, ingenstans?" Låter inte det rimligt?
Jag vägrar tro det. Jag vägrar.

Se dig själv i spegeln, öppna dina ögon. Se din skönhet, se din blomstring, se din felfrihet – du måste vara en högre makts mästerstycke.

Du är från Gud



Citat från C.R och A. S

Teologiska veckoslutskursen var jättehärlig. Tack för att jag fick närvara och möta så fina ungdomar.
Dagarna var fyllda med kunskap och kvällarna håller jag nära mitt hjärta. Vi satt runt i en cirkel på golvet och pratade, sjöng, läste ur Bibeln och skrattade oavbrutet.
  Tre dagar. Himmelskt.
Det var alltid fullt upp och mycket skulle hinnas med på kort tid men jag fick tid för att ta en kort promenad och rensa mina tankar.
Jag och kusin pratade om gåvor, hon hade fått reda på hennes gåva men jag kände att jag inte riktigt visste min.
Jag tog som sagt en promenad och då kom det upp många tankar om hur mycket Du givit mig:

Käre Gud
Du har skänkt mig två ben för att jag ska kunna ställa mig upp efter mitt fall.
Du har skänkt mig två fötter för att stå stadigt.
Du har skänkt mig tio tår för att jag ska få möjlighet att vandra vidare på Din väg.

Du har skänkt mig två öron och en tunga för att vara snabb till att höra men sen till att tala.
Du har skänkt mig en mun för att sprida Ditt Ord och två läppar för att smaka på Din härlighet.
Du har skänkt mig två ögon för att se och vittna om Din skapelse och existens.
Du har skänkt mig en hjärna för att tänka och reflektera om Din storhet.
Du har skänkt mig ett hjärta för att känna Din kärlek och ständigt leva i Din frid.
Du har skänkt mig axlar för att jag ska orka bära min ryggsäck som är full med motgång och synder men Du har också skänkt mig två händer för att jag ska överlämna dem till Dig.
Du har skänkt mig två armar för att ta emot Din Ande men också mina syskon i Kristus då dem söker hjälp av en syster i Kristus.

Du har skänkt mig en rygg och nacke för att vända mig mot synden och allt som jagar mig.
Men jag kan inte ställa mig upp utan de ben Du har givit mig och inte heller växa i mig själv utan Din Ande.
Tillsammans har Du skänkt mig det finaste av allt som jag säkerligen vet är min gåva:
Tio fingrar, var av tre fingrar håller i ett skrivdon och formar bokstäver direkt ur Din mun.
Hälsningar, Ditt barn

Låt mig berätta om en kväll då Herren svarade mig.
  Jag hade haft en mycket svår och jobbig dag - jag ville bara gömma mig under täcket.
Allt hade gått fel och jag orkade inte vända mig till Herren. Ett misstag jag lyckas begå gång på gång.
Jag hade haft det så besvärligt att jag önskade att dagen skulle ta slut så att jag aldrig mer skulle komma ihåg den.
  Där låg jag i min säng och försökte glömma dagens händelser men ett starkt begär tog över. Jag ville be. Jag steg upp ur min säng och knäböjde. Jag föll ihop och tårarna började sakta söka sig ner för kinderna.
  Jag kunde inte säga något, min mun tillät mig inte.
Jag kunde inte öppna mina ögon, tårarna tillät mig inte.
En svag vind blåste in och omringade mig. Fruktan, frid och kärlek föll över mig och jag hörde en ödmjuk röst säga:
"Mitt barn, ditt hjärta - Jag känner ditt hjärta, varför är det så tungt? Varför låter du Mig inte riva ner muren du har runt den? Låt Min kärlek få torka dina tårar. Låt Mig fylla dig med Min härlighet.
Min frälsning är på väg och den ska förbli för evigt, för att, med evig kärlek har Jag älskat dig därför låter jag Min nåd förbliva över dig, ja Min nåd skall inte vika ifrån. Jag är HERREN som talar sanning."

(Mest önsketänkande som jag skrev en kväll, majoriteten av texten är som vanligt från Bibeln)

Kära Fader,
Jag gick igenom mina anteckningar och hittade lite klotter från söndag den 4 oktober. Så här skrev jag:

"Varför är det nästan ytterst omöjligt för mig att beskriva vad jag känner? Varför är det nästan ytterst omöjligt för mig att förvandla känslor in till ord?
Varför?
Varför? Varför?
Fader, jag måste ha fått Dig att tröttna på det ordet men jag söker efter svar.
Idag var en dag jag länge kommer att ha på minnet. Jag kom försent till Gudstjänsten och jag ber om ursäkt.
Du vet hur mycket jag avskyr att göra det, jag känner att jag inte får ut lika mycket då.
Men under predikan läste jag detta i Tidebönernas Heliga skatt, så här stod det:
'Om hans sena ankomst inte gick att undvika och bara händer sällan, och om han kommer full av kristen längtan och deltar i en del av mässan, så kommer han att få samma lön för detta som om han hade deltagit i hela. Gud ser nämligen till hjärtat och avsikten.'

Fint va. Jag blev så glad när jag läste klart och jag kan säga att jag fortfarande kommer ihåg hur starkt jag kände Din glädje i Ditt hus.
Tack min Fader!"

Kära hälsningar, Ditt barn

Kära E,
Det har gått ett halvår sen. Jag sa hej då, vi ses. Jag fick inget svar tillbaka.
Så många frågor så få svar. Jag har tänkt på dig mycket. Jag har bett för dig. Jag har kollat på bilder på dig, jag har läst alla fina meddelanden till dig men jag har inte vågat skriva mitt egna meddelande så jag skriver ett brev till dig i hopp om att på riktigt känna frid och glädje i och med att du befinner dig på en fin plats.

Kommer du ihåg den där dagen när vi hade fiskat ute i sjön. Vi var ett helt gäng med barn och bara några vuxna. Vi fiskade hela dagen, det var så underbart roligt. Det låg maskar överalltpå bryggan. Kommer du ihåg vad du sa till bästa syster?: "Du är bäst för du har arsenal ryggsäck."
När jag tänker på dig, hör jag dig alltid säga det.

Kommer du ihåg när jag du och M ramlade ner på golvet av att vi skrattade så mycket åt F FÖR han blev rädd för spöket på dator-spelet?

Kommer du ihåg när vi brukade gå igenom din morbrors frimärken och säga till varje frimärke som såg vackert ut att det säkert var värt en förmögenhet? Och så brukade vi gissa, vilket frimärke vi trodde var mest värt.

Kommer du ihåg när bokhyllan brukade spöka? Du brukade berätta historier och jag gick på varenda ord.

Kommer du ihåg när vi fick åka i din kusins sportbil? Jag som trodde att du bara skröt om alla hans bilar, men du talade sanning.

Jag kände dig inte när vi började växa äldre. Men när vi var barn tillbringade vi varje sommar tillsammans. Vi var  ett helt stort gäng av barn.

Med dina ögon spred du visdom att livet alltid inte behöver vara svårt.
Med ditt leende fick du mig att göra saker jag inte vågade. Att vara öppen, glad, modig. Men mest av allt att våga vara barn, att våga vara mig själv.

Samtidigt vill jag säga till M och F, förlåt för att jag aldrig tog mig tid att lära känna er på nytt men det finns fortfarande tid. Ni finns i mina böner. Ni är starka, tack för ni har förgyllt min barndom. Vi har många fler minnen men hjärnan tillåter mig inte komma ihåg alla.
Ni är fina själar och ni har ett fint band till varandra.

Och F, du ska veta hur underbart glad jag är för den dag då du följde med mig till centrum när jag skulle sjunga. Du blev tvingad att gå med mig och du kanske inte tror att du gjorde så mycket för mig men din närvaro blev mitt stöd och dina applåder blev min glädje. Tack.

"Vi fick låna en ängel för en stund."
"Jorden har blivit fattigare och himlen har just blivit rikare." 
"Döden skrämmer inte oss kristna för att döden är bara en dörr till vår Fader i himmelen."
"Emanuel som betyder Gud är med mig.. Gud är verkligen med dig nu."

Aloho mhasele
Vila i Frid, du finaste ängel
1989-2009

Käre Gud,
 jag har inte kunnat skriva brev på länge. Jag vet inte vad som har hänt. Istället för att jag var dag ska komma närmare Dig känns det som att jag kommer längre bort ifrån Dig.
Ja, det har hänt en massa saker som påverkat mig och just nu känns det som att jag ligger ner. Jag har fallit. Jag har blivit bästa vän med marken.
Det känns som att vi hade vår tid tillsammans men nu är den över. Lite som; "Det var roligt att lära känna Dig".
Jag känner mig hemsk, vilse, bruten, likgiltig, dåraktig. Mitt hjärta har domnat. Sten.

Vad är det jag alltid brukar säga Dig?; "Jag släpper Dig inte förrän Du välsignar mig".
Jag har släppt Dig.
Jag är hemsk.
Det är inte roligt längre. Jag trodde jag inte behövde Dig. Men Du bevisade mig fel. Du hade rätt och jag hade fel. Som vanligt. När jag tänker efter så har jag aldrig vågat lita på Dig fullt ut. Varför tillåter jag inte mig själv det?
Högmod. Något ännu så hemskare.
Som en dåre, som en hycklare vände jag mig till Dig. Ack, vad jag skämdes.
Jag tycker inte synd om mig, Du gav vad jag förtjänade. Du ville väcka mig. Du sa: "Mitt barn, vakna, du är långt ifrån mig, ryck upp dig, samla dig själv innan det blir värre."

Jag vet, Du är alltid på samma plats, Du förblir alltid den Du säger. Jag däremot, som bör veta bättre tröttnar när jag har det svårt. Jag vänder mig till annat, jag ber inte om Din hjälp för jag tänker "Hör Han mig ens?"
FÖRSVINN ÅKLAGAREN!
JAG tillhör inte dig. Jag vill inte ha någonting med dig att göra.
Hälsa honom det, Fader.
Jag har det svårt min Fader, nu vänder jag mig till Dig o ja som den största syndaren, som den mest ofullkomliga, ja som den mest dåraktiga människa på jorden.
Jag vet att jag inte lever som Du lär. Jag vet att du har givit mig oräkneliga andra chanser. Jag vet att jag inte förtjänar, nej jag är absolut inte värdig Din nåd, Din barmhärtighet, Ditt förbarmande, Din frid, Din kärlek...
Du som är kärleken, snälla, på mina knän bönfaller jag Dig, skaparen av allt liv: att arbeta med mig, hjälp mig, vänd inte Ditt ansikte från mig. Låt mina ord som jag lovat Dig få betyda: att jag för evigt, i alla tider, ständigt älska Dig av hela min själ och av hela mitt hjärta.
Förlåt mig för alla mina synder, ty alla mina synder är inför dig min Herre.
Tack för att jag får närvara på veckoslutskursen, jag behöver det verkligen.
Kära hälsningar, Ditt barn