Käre Fader,
Jag hade inte tänkt skriva något efter så kort tid men jag kände att det behövdes. Det är så min kropp fungerar.
Huvudet spelar upp bilderna och orden som sades. Ord som kan krossa det hårdaste hjärtat av sten. Ord som sätter spår för livet. Jag vill aldrig mer höra dem orden igen.

Vilken värld är det vi lever i? Skapade Gud oss för att vi ska hata eller älska varandra?
Säg mig, du, som tror att du är Gud, vem gav dig tillåtelse att bestämma? Har Gud givit dig rätten att ta det beslutet? Vem om inte Gud, Skaparen själv bestämmer då Han ska ge och ta?

Har vi glömt bort att "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv" (Joh 3:16).

Gud har lärt oss att älska. Vart gick det snett?
Det har gått för långt.
När ondska får ett ansikte.
Då döden får ett ansikte.

Hur ska vi gå vidare?
Hur många av oss vet att hon är i himmelen med alla änglar?
Förlita dig på din Fader, du trossvage. Du fege som inte ens vågar lita på din egen Fader, vad ska det bli av dig?

Gud hade saknat sin ängel så, men nu är hon där med Honom. I Hans famn ler hon och säger åt oss att inte fälla en enda tår. Hon är ju hemma.

På jorden var hon den finaste ängel du skådat, dock utan vingar. Men nu, i änglarnas paradis har hon fått sina vingar från sin Fader som lyfter henne och gör henne unik. Och Han har klätt henne i den finaste vitaste klänningen du sett som är täckt av ljus och en krona på hennes huvud som lyser starkare än solen.
Där ska hon få leva i glädje för hon tillhör himmelriket.

Vila i frid kära Kusin Nancy

Hälsningar, Ditt barn