Låt mig berätta om en kväll då Herren svarade mig.
  Jag hade haft en mycket svår och jobbig dag - jag ville bara gömma mig under täcket.
Allt hade gått fel och jag orkade inte vända mig till Herren. Ett misstag jag lyckas begå gång på gång.
Jag hade haft det så besvärligt att jag önskade att dagen skulle ta slut så att jag aldrig mer skulle komma ihåg den.
  Där låg jag i min säng och försökte glömma dagens händelser men ett starkt begär tog över. Jag ville be. Jag steg upp ur min säng och knäböjde. Jag föll ihop och tårarna började sakta söka sig ner för kinderna.
  Jag kunde inte säga något, min mun tillät mig inte.
Jag kunde inte öppna mina ögon, tårarna tillät mig inte.
En svag vind blåste in och omringade mig. Fruktan, frid och kärlek föll över mig och jag hörde en ödmjuk röst säga:
"Mitt barn, ditt hjärta - Jag känner ditt hjärta, varför är det så tungt? Varför låter du Mig inte riva ner muren du har runt den? Låt Min kärlek få torka dina tårar. Låt Mig fylla dig med Min härlighet.
Min frälsning är på väg och den ska förbli för evigt, för att, med evig kärlek har Jag älskat dig därför låter jag Min nåd förbliva över dig, ja Min nåd skall inte vika ifrån. Jag är HERREN som talar sanning."

(Mest önsketänkande som jag skrev en kväll, majoriteten av texten är som vanligt från Bibeln)