Dayroyto Keyrouz Marie


Lyssna
2:38-4:38
(Mina-l-amaq)

Jag tycker om att läsa i Johannes uppenbarelseboken mest för alla liknelser som jag vill veta mer om. Jag läste i Upp 10:8-11 och såg att det även stod ungefär likadant i GT Hesekiel 2:8-3:3
Jag frågade en person vad allt betyder och fick ett kort och bra svar men jag känner att jag vill veta mer. 


"Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna. Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus." Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun. (Hesekiel2:8-3:3)

Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och tag den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar." (Johannes Uppenbarelsebok 10:8-11)

Tankar
- I GT står det "ät var jag ger dig" och i NT "Gå och tag". Först får vi bokrullen men sen blir vi uppmanade att ta bokrullen på egen hand. Betyder det något/varför? Vad är bokrullen? Bibeln?
- I GT talade man till Israels hus för att de inte ville lyssna för att folk med främmande språk och obegripligt tal skulle lyssna (Hes 3:6) men i NT behövdes det profeteras om på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar. Hm?
- I GT är rullen söt som honung i munnen men NT skall den först ge en svidade smärta i magen men i munnen skall den vara söt som honung. Vad betyder det?


Fader, snälla, öppna våra andliga ögon

"When someone loves you, the way they say your name is different. You know that your name is safe in their mouth." Billy - age 4

Daniel Yalin citerar barns förklaringar av ordet kärlek.

Klicka in er och läsa, svaren är förtjusande.

Det här brevet har jag velat skriva sen kanske en månad tillbaka då jag hamnade i en situation som fick mig att tänka och 100 % förstå ordspråket: "det är lätt att vara efterklok".

Idag tror jag att jag fick en liten väckarklocka som sa "du borde inte skjuta upp brevet längre".

Detta brev är till för alla. Alla, men den har ett ursprung. Den har en riktning. 

 Se på sig själv. Vad ser du?

Låt mig få svara.

Jag ser en inre och yttre skönhet.

Hur kan du, som är så vacker tro att du kom till från ingenting? Att du är en slump? Jag vägrar tro det.
Hur kan du tro att du är resultatet av ingenting? Svara, du som har så stort förstånd!
Nej. Nej, jag vägrar tro det.

Jag tror att någon, så perfekt är resultatet av en Perfektion som varken du eller jag kan förstå.

Se din gåva som du har fått, du ska få leva i evighet.

Ett mästerligt mästerverk går inte att realiseras om inte alstraren är mästerlig. Inte sant?

Du säger: "Du är ingenting, du kom från ingenting och allt du gör betyder - ingenting - och efter döden ska du till ....ja, ingenstans?" Låter inte det rimligt?
Jag vägrar tro det. Jag vägrar.

Se dig själv i spegeln, öppna dina ögon. Se din skönhet, se din blomstring, se din felfrihet – du måste vara en högre makts mästerstycke.

Du är från Gud



Citat från C.R och A. S

Mitt hjärta saknar St Markus kloster i Jerusalem, Israel.
Jag får min andliga näring och glömmer bort alla bekymmer hemma.
Jag hoppas att det inte dröjer länge tills jag åker hem.
Jag har sen jag började publicera mina brev här tänkt på att
publicera min text som jag skrev efter att jag kom hem från Jerusalem i år men den betyder väldigt mycket för mig.
Jag kan förklara hur länge som helst hur underbart det var men ingen kommer någonsin förstå.
Ingen.
Knappt dem som redan varit där med/utan mig.
Ingen. 
Det jag gick igenom var väldigt stort för mig.
Förändring.
Det sammanfattar mycket.

...inte bara tar emot straffet för att vara en Guds tjänare utan han GLÄDS över att han anses vara värdig att få lida för Herrens skull.

www.martinsaffo.blogspot.com om aposteln Simon Petrus.

Teologiska veckoslutskursen var jättehärlig. Tack för att jag fick närvara och möta så fina ungdomar.
Dagarna var fyllda med kunskap och kvällarna håller jag nära mitt hjärta. Vi satt runt i en cirkel på golvet och pratade, sjöng, läste ur Bibeln och skrattade oavbrutet.
  Tre dagar. Himmelskt.
Det var alltid fullt upp och mycket skulle hinnas med på kort tid men jag fick tid för att ta en kort promenad och rensa mina tankar.
Jag och kusin pratade om gåvor, hon hade fått reda på hennes gåva men jag kände att jag inte riktigt visste min.
Jag tog som sagt en promenad och då kom det upp många tankar om hur mycket Du givit mig:

Käre Gud
Du har skänkt mig två ben för att jag ska kunna ställa mig upp efter mitt fall.
Du har skänkt mig två fötter för att stå stadigt.
Du har skänkt mig tio tår för att jag ska få möjlighet att vandra vidare på Din väg.

Du har skänkt mig två öron och en tunga för att vara snabb till att höra men sen till att tala.
Du har skänkt mig en mun för att sprida Ditt Ord och två läppar för att smaka på Din härlighet.
Du har skänkt mig två ögon för att se och vittna om Din skapelse och existens.
Du har skänkt mig en hjärna för att tänka och reflektera om Din storhet.
Du har skänkt mig ett hjärta för att känna Din kärlek och ständigt leva i Din frid.
Du har skänkt mig axlar för att jag ska orka bära min ryggsäck som är full med motgång och synder men Du har också skänkt mig två händer för att jag ska överlämna dem till Dig.
Du har skänkt mig två armar för att ta emot Din Ande men också mina syskon i Kristus då dem söker hjälp av en syster i Kristus.

Du har skänkt mig en rygg och nacke för att vända mig mot synden och allt som jagar mig.
Men jag kan inte ställa mig upp utan de ben Du har givit mig och inte heller växa i mig själv utan Din Ande.
Tillsammans har Du skänkt mig det finaste av allt som jag säkerligen vet är min gåva:
Tio fingrar, var av tre fingrar håller i ett skrivdon och formar bokstäver direkt ur Din mun.
Hälsningar, Ditt barn

Ni finns i mina böner.
Jag ber om att Gud ska sända ut sina änglar och vaka över ert hus. Och aldrig någonsin ska han glömma bort er, ni, Hans sötaste barn. Inse att Han har makten över oss och i Hans kärlek ska hjälpa er och Han ska torka alla tårar. Han är vårt eviga hopp.
 Glöm aldrig tacka Honom i överflöd.

Om vi tar emot det goda från Gud, varför ska vi då inte ta emot det onda?

Tystnaden fyllde himmelen på korsfästelsedagen.
En del hävdar att det regna, men jag vet inte om det är sant.
Jag kan bara föreställa mig 10 000 änglar gråta, det skulle verka som regn för mig och dig.

Alla änglarna stod redo för att ta emot Honom. Änglarna väntade på orden från Hans röst när Han frågade Fadern ”Varför har du övergivit mig?”
Då sökte sig solen ner, stora moln bytte plats och himlen utföll kolsvart.

 Jag har aldrig sett 10 000 änglar gråta men jag är säker på att dem gjorde det då de stod intill och bevittnade Frälsarens död.
Gud vände sitt ansikte ifrån, Han kunde inte uthärda den fruktansvärda synen.
En del hävdar att det regna, men jag vet inte om det är sant.
Det måste ha sett ut som regn när 10 000 änglar fällde sina tårar.

(Fritt översatt från en dikt på engelska)

.-=====-.
| .""". |
| |   | |
| |   | |
| '---' |
|       |
|       |
.-================-'       '-================-.
|  _                                          |
|.'o                                    __   |
| '-.'.                                .'o.`  |
'-==='.'.=========-.       .-========.'.-'===-'
'.`'._    .===,     |      _.-' /
'._ '-./  ,//   _| _.-'  _.'
'-.| ,//'  -'  `   .-'
`//'_`--;    ;.-'
`._ ;|    |
`-'  . |
|_.-'-._|
 _'_  /
|; -:- |
|| -.-
|;     .
/ `''`-;
;`   '. `_/
|,`-._;  .;
`;  `.-'-;
|    |
|  `   |
|   )  | |
|  /  /` /
| |  /|  |
| | / | /
| / |/ /|
| / / |
|  /o | |
|  |_/  |
|       |
|       |
|       |
|       |
|       |
|       |
|       |
'-=====-'

Låt mig berätta om en kväll då Herren svarade mig.
  Jag hade haft en mycket svår och jobbig dag - jag ville bara gömma mig under täcket.
Allt hade gått fel och jag orkade inte vända mig till Herren. Ett misstag jag lyckas begå gång på gång.
Jag hade haft det så besvärligt att jag önskade att dagen skulle ta slut så att jag aldrig mer skulle komma ihåg den.
  Där låg jag i min säng och försökte glömma dagens händelser men ett starkt begär tog över. Jag ville be. Jag steg upp ur min säng och knäböjde. Jag föll ihop och tårarna började sakta söka sig ner för kinderna.
  Jag kunde inte säga något, min mun tillät mig inte.
Jag kunde inte öppna mina ögon, tårarna tillät mig inte.
En svag vind blåste in och omringade mig. Fruktan, frid och kärlek föll över mig och jag hörde en ödmjuk röst säga:
"Mitt barn, ditt hjärta - Jag känner ditt hjärta, varför är det så tungt? Varför låter du Mig inte riva ner muren du har runt den? Låt Min kärlek få torka dina tårar. Låt Mig fylla dig med Min härlighet.
Min frälsning är på väg och den ska förbli för evigt, för att, med evig kärlek har Jag älskat dig därför låter jag Min nåd förbliva över dig, ja Min nåd skall inte vika ifrån. Jag är HERREN som talar sanning."

(Mest önsketänkande som jag skrev en kväll, majoriteten av texten är som vanligt från Bibeln)

Kära Fader,
Jag gick igenom mina anteckningar och hittade lite klotter från söndag den 4 oktober. Så här skrev jag:

"Varför är det nästan ytterst omöjligt för mig att beskriva vad jag känner? Varför är det nästan ytterst omöjligt för mig att förvandla känslor in till ord?
Varför?
Varför? Varför?
Fader, jag måste ha fått Dig att tröttna på det ordet men jag söker efter svar.
Idag var en dag jag länge kommer att ha på minnet. Jag kom försent till Gudstjänsten och jag ber om ursäkt.
Du vet hur mycket jag avskyr att göra det, jag känner att jag inte får ut lika mycket då.
Men under predikan läste jag detta i Tidebönernas Heliga skatt, så här stod det:
'Om hans sena ankomst inte gick att undvika och bara händer sällan, och om han kommer full av kristen längtan och deltar i en del av mässan, så kommer han att få samma lön för detta som om han hade deltagit i hela. Gud ser nämligen till hjärtat och avsikten.'

Fint va. Jag blev så glad när jag läste klart och jag kan säga att jag fortfarande kommer ihåg hur starkt jag kände Din glädje i Ditt hus.
Tack min Fader!"

Kära hälsningar, Ditt barn

Kära E,
Det har gått ett halvår sen. Jag sa hej då, vi ses. Jag fick inget svar tillbaka.
Så många frågor så få svar. Jag har tänkt på dig mycket. Jag har bett för dig. Jag har kollat på bilder på dig, jag har läst alla fina meddelanden till dig men jag har inte vågat skriva mitt egna meddelande så jag skriver ett brev till dig i hopp om att på riktigt känna frid och glädje i och med att du befinner dig på en fin plats.

Kommer du ihåg den där dagen när vi hade fiskat ute i sjön. Vi var ett helt gäng med barn och bara några vuxna. Vi fiskade hela dagen, det var så underbart roligt. Det låg maskar överalltpå bryggan. Kommer du ihåg vad du sa till bästa syster?: "Du är bäst för du har arsenal ryggsäck."
När jag tänker på dig, hör jag dig alltid säga det.

Kommer du ihåg när jag du och M ramlade ner på golvet av att vi skrattade så mycket åt F FÖR han blev rädd för spöket på dator-spelet?

Kommer du ihåg när vi brukade gå igenom din morbrors frimärken och säga till varje frimärke som såg vackert ut att det säkert var värt en förmögenhet? Och så brukade vi gissa, vilket frimärke vi trodde var mest värt.

Kommer du ihåg när bokhyllan brukade spöka? Du brukade berätta historier och jag gick på varenda ord.

Kommer du ihåg när vi fick åka i din kusins sportbil? Jag som trodde att du bara skröt om alla hans bilar, men du talade sanning.

Jag kände dig inte när vi började växa äldre. Men när vi var barn tillbringade vi varje sommar tillsammans. Vi var  ett helt stort gäng av barn.

Med dina ögon spred du visdom att livet alltid inte behöver vara svårt.
Med ditt leende fick du mig att göra saker jag inte vågade. Att vara öppen, glad, modig. Men mest av allt att våga vara barn, att våga vara mig själv.

Samtidigt vill jag säga till M och F, förlåt för att jag aldrig tog mig tid att lära känna er på nytt men det finns fortfarande tid. Ni finns i mina böner. Ni är starka, tack för ni har förgyllt min barndom. Vi har många fler minnen men hjärnan tillåter mig inte komma ihåg alla.
Ni är fina själar och ni har ett fint band till varandra.

Och F, du ska veta hur underbart glad jag är för den dag då du följde med mig till centrum när jag skulle sjunga. Du blev tvingad att gå med mig och du kanske inte tror att du gjorde så mycket för mig men din närvaro blev mitt stöd och dina applåder blev min glädje. Tack.

"Vi fick låna en ängel för en stund."
"Jorden har blivit fattigare och himlen har just blivit rikare." 
"Döden skrämmer inte oss kristna för att döden är bara en dörr till vår Fader i himmelen."
"Emanuel som betyder Gud är med mig.. Gud är verkligen med dig nu."

Aloho mhasele
Vila i Frid, du finaste ängel
1989-2009

Käre Gud,
 jag har inte kunnat skriva brev på länge. Jag vet inte vad som har hänt. Istället för att jag var dag ska komma närmare Dig känns det som att jag kommer längre bort ifrån Dig.
Ja, det har hänt en massa saker som påverkat mig och just nu känns det som att jag ligger ner. Jag har fallit. Jag har blivit bästa vän med marken.
Det känns som att vi hade vår tid tillsammans men nu är den över. Lite som; "Det var roligt att lära känna Dig".
Jag känner mig hemsk, vilse, bruten, likgiltig, dåraktig. Mitt hjärta har domnat. Sten.

Vad är det jag alltid brukar säga Dig?; "Jag släpper Dig inte förrän Du välsignar mig".
Jag har släppt Dig.
Jag är hemsk.
Det är inte roligt längre. Jag trodde jag inte behövde Dig. Men Du bevisade mig fel. Du hade rätt och jag hade fel. Som vanligt. När jag tänker efter så har jag aldrig vågat lita på Dig fullt ut. Varför tillåter jag inte mig själv det?
Högmod. Något ännu så hemskare.
Som en dåre, som en hycklare vände jag mig till Dig. Ack, vad jag skämdes.
Jag tycker inte synd om mig, Du gav vad jag förtjänade. Du ville väcka mig. Du sa: "Mitt barn, vakna, du är långt ifrån mig, ryck upp dig, samla dig själv innan det blir värre."

Jag vet, Du är alltid på samma plats, Du förblir alltid den Du säger. Jag däremot, som bör veta bättre tröttnar när jag har det svårt. Jag vänder mig till annat, jag ber inte om Din hjälp för jag tänker "Hör Han mig ens?"
FÖRSVINN ÅKLAGAREN!
JAG tillhör inte dig. Jag vill inte ha någonting med dig att göra.
Hälsa honom det, Fader.
Jag har det svårt min Fader, nu vänder jag mig till Dig o ja som den största syndaren, som den mest ofullkomliga, ja som den mest dåraktiga människa på jorden.
Jag vet att jag inte lever som Du lär. Jag vet att du har givit mig oräkneliga andra chanser. Jag vet att jag inte förtjänar, nej jag är absolut inte värdig Din nåd, Din barmhärtighet, Ditt förbarmande, Din frid, Din kärlek...
Du som är kärleken, snälla, på mina knän bönfaller jag Dig, skaparen av allt liv: att arbeta med mig, hjälp mig, vänd inte Ditt ansikte från mig. Låt mina ord som jag lovat Dig få betyda: att jag för evigt, i alla tider, ständigt älska Dig av hela min själ och av hela mitt hjärta.
Förlåt mig för alla mina synder, ty alla mina synder är inför dig min Herre.
Tack för att jag får närvara på veckoslutskursen, jag behöver det verkligen.
Kära hälsningar, Ditt barn

Det växte ångest i mig för varje dag som gick. Jag visste att jag både gjort och sagt saker jag inte borde. Jag hade bara genomgått smärta men jag kunde ändå känna Gud röra mitt hjärta.

   Gående på väg till bussen sa jag till mig själv: ”Jag behöver ingen kyrka för jag söker inte efter styrka”. Samtidigt hörde jag bildäck skrika och jag tänkte: ”Är det fortfarande för sent att säga förlåt Gud för jag dig lät svika?”

   Det blev svart men jag minns att jag fick syn på den himmelska porten och jag kom på att det var längesen jag bad. Jag trodde jag hade mer tid för att göra saker rätt.
   Jag fick syn på en ängel som gick emot mig och i sin famn hade ängeln en bok. Livets Bok. Jag frågade mig själv: ”När ska denna dröm ta slut?”
Ängeln frågade efter mitt namn, han började leta igenom boken men kollade sorgset upp på mig och sade: ”Jag är ledsen, men ditt namn finns inte med.”
Jag började tänka för mig själv: ”Detta måste vara en dröm, jag kan ju inte ha dött.”

    Ängeln stängde igen boken, vände sig om och viskade: ”Du kan inte fortsätta framåt.”  
Jag svarade förtvivlat: ”Nej… nej, detta kan inte vara sant. Ängel, du kan inte vända mig bort. Låt mig få tala med Gud, Han kanske låter mig få stanna.”
Han ledde mig till porten och jag såg Jesus närma sig porten. Han var ren som kristall och lyste som solen. Aldrig hade jag sett något vackrare.
  Han lät mig inte in med sade: ”Älskade, vad är din längtan?”
Hjärtat kändes tungt men jag lyckades få ur mig: ”Jesus, snälla, kasta mig inte ifrån Dig.”
Jag såg hur Jesus tårar sökte sig ner mot Hans kind och de blev bara flera och fler, till slut svarade Han mig: ”Du visste vad du behövde göra.”
Jag sade: ”Men Herre, jag är så ung, jag trodde aldrig jag skulle dö så tidigt, jag trodde jag hade gott om tid! Tid att be, tid att gå till kyrkan och tid att leva som Du lärt. Men Herre jag gick till kyrkan, snälla Jesus hör mig, jag tror!”
Han svarade mig: ”Du accepterade inte mig, min kärlek tog du inte emot.”
Jag var förtvivlad, hur kunde detta hända? Hur skulle jag få Jesus att öppna dörrarna till evigt liv? Hur kunde det vara för sent?
Jag sade: ”Men det fanns alltför många hycklare, de var inte tillförlitliga.”
I samma stund tog Han ett stort kliv tillbaka och frågade mig: ”Vad har det med dig att göra? Jag dog för dig”, sa Han dystert och vände sig om för att vandra vidare.
Jag föll ner på knän och kunde inget annat än gråta och ropa efter Honom: ”Herre, jag planerade att vara sann imorgon!”.

Vad jag än sa, kunde jag inte uttrycka det minsta av min bedrövelse och aldrig hade jag känt så mycket sorg och smärta.
I samma ögonblick slog det mig hårt, jag ställde mig upp och frågade Jesus: ”Herre, vart är jag på väg?”
Han stod långt ifrån men vände sig om och strax därefter stod vi ansikte mot ansikte och Han svarade: ”Mitt barn, det vet du redan.”

   Benen skakade och kroppen blev alltför tung för att bära att jag föll ihop och viskade: ”Snälla Jesus, platsen så är brännande”.
Det verkade svårt för Honom och jag såg Hans djupa sorg.
Han viskade tillbaks till mig: ”Gå din väg, du har sårat Mig tillräcklig.”
Jag sade: ”Men Herre, Du är kärleken, hur kan Du skicka mig till fördömelse?”, frågade jag olyckligt.
 Jesus, svarade: ”Med din mun har du sagt att du älskar Mig, ändå, varje dag med dina gärningar förkastade du Min frälsning.”


  Och i samma ögonblick vaknade jag upp från drömmen. Det som kändes som verklighet var trots allt en dröm. Och jag kände en stor lättnad, jag har tid att vända mig om till Gud, att göra Hans vilja. Han har givit mig en andra chans.

   Helvetet är en plats för tortyr, avskilt från Gud och full av ilska och jag vet en sak, att om du accepterar Jesus Kristus som dött för dig, som tagit på sig alla dina missgärningar och ber honom snällt in till ditt hjärta så ska du veta att Gud längtar efter dig så mycket att du ska komma hem att Han kommer att sända sin egen ängel för att möta upp dig. Och bli inte förvånad om ängeln har ett stort leende på läpparna och öppnar sin famn för dig.



(Detta är inte min dröm, utan detta är ursprungligen en dikt som jag hittade för längesen som jag ändrat och skrivit om till löpande text).

Kära Gud,
vi hade öppet hus i veckan och vi visade våra ungdomar denna sketch, dem gillade den jättemycket.
Dem tränade så mycket och dem höll ut med mig.
Det är riktiga eldsjälar du har där, Fader.
Visst var alla duktiga?
Vi ville göra detta för Dig för Du får alltid oss att le och med detta hoppas vi att Du ser ner från Din Himmelske tron och ler ner mot oss. 

Tack till alla som medverkade och hjälpte till. 
Jag är själv inte med i sketchen men jag var samordnare :)
Det andra klippet är orginalet.
 

Sen jag var liten har jag alltid fascinerats av Job, vilken människa!
Gud och åklagaren (satan) gjorde upp och åklagaren tog allt ifrån Job som var en av de rikaste männen i världen. Han förlorade allt men klagade aldrig på Gud.
Här samtalar Herren med Job 

Riktigt mättande ord och jag förstår inte ens tio procent av vad som menas.

Vem är denne som fördunklar mitt råd med ord utan förstånd? 
Spänn bältet om livet som en man, jag vill fråga dig, och du skall svara mig. 
Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. 
Vem har bestämt hennes mått - du vet! Och vem spände mätsnöret över den? 
Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?
Har dödens portar uppenbarats för dig, har du sett dödsskuggans portar? 
Har du kunnat se ut över jordens vidder? Låt mig veta, om du har insikt i allt detta. 
Ja, du vet, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!
Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden? 
Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att övertäcka dig? 
Kan du befalla blixtarna, så att de går ut och säger till dig: "Här är vi"?
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.

Denna vecka har varit lite hektisk = jag har inte hunnit med mina morgonböner.

Första dagen jag missade min morgonbön sa jag till mig själv:
"Jag ber i morgon för då kommer jag ha tid."

Dagen kom och jag glömde bort. På kvällen kom jag på och sade till mig själv:
"I morgon på morgonen ber jag extra länge."

Dagen kom och jag sköt upp det och tänkte: "Jag ska bara göra det, och det, och det, och det, sen ska jag be."

Tillslut kom kvällen och jag sade till mig själv: "Det gör inget, det är sent och du är trött, be en kort bön nu i kväll och i morgon ber du en längre bön."

Jag hann säga amen, göra korstecknet och skulle gå till sängs men stoppades av en röst: "DU har glömt Honom – precis det jag kämpat för!"

Jag blev rädd och bestämde mig för att be om igen. Jag var lite blyg från början i bönen. Hade veckans tidigare böner varit tomma?

Men efter var ord som sades blev det bättre. Jag fick ut det jag ville och hittade det jag letade efter.
Efter kvällsbönen slog jag upp en sida i boken jag håller på att läsa och möttes av dessa ord:
Så kan du be idag: Be Gud att Han hjälper dig att komma ihåg
att tala med Honom var dag – alltså be till Honom.
Han lyssnar alltid på dig och håller mycket av dig.

Vackert, tack helige Ande!

"Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber Honom om det", (Matt 6:7-8)