Mitt kära Barn,

Du vill resoner och du vill förstå, men Jag, din Gud - har placerat dig här på jorden i ett tillstånd av tro
- och Jag vill att du ska be. På vilket ställe i evangeliet sägs det att du ska grubbla och resonera?
Tvärtom, Jag din Skapare säger till dig på alla tänkbara sätt: "Kasta alla dina bekymmer på mig!" (1 Pet 5:7).
Behöver du en tillflyktsort, ett stöd? Var någonstans skulle du söka det? I dina överväganden? Men det är ju där djävulen brukar hålla till. Det är där svagheten arbetar, det är den verkstad varifrån alla fel kommer. Lämna allt det där!
Bed.
Ansträng dig.
Skaka om dig själv för att gå ut ur dig själv.
Jag vill inte förlora dig till dina självupptagna tankar.
När din själ blir upprörd och frestad, kom ihåg att genast ge upp dina grubblerier och kasta ut dig i bönen.
Där ska Jag möta dig.
Där ska jag i din bön göra dig som är operfekt perfekt.
Där ska jag stäcka ut min arm åt dig och min hand ska vara din vila.

Hälsningar, Din himmelske Fader

Kära Fader,

Det var så länge sedan jag skrev ett ärligt och kärleksfullt brev till dig. Du vet vad jag har gått igenom, och jag ska inte ljuga, jag har anklagat dig, och jag vet att jag kommer göra det igen, förlåt mig för mina synder som jag syndat med eller utan vetskap, med eller utan vilja och förlåt mig för mina synder jag kommer synda. Jag kan inte förstå vad som har hänt och jag kommer inte kunna förstå förrän jag får min frid och andlighet tillbaka.
Jag vet inte om du har märkt, men jag försöker, inte fullt ut, men jag försöker komma dig närmare. Jag vill vandra med dig, jag vill känna att jag inte behöver något förutom dig.

Det var längesedan jag skrev ett brev. För det var så länge sedan jag bad. Bad på riktigt.
Mina synder är stora, men du Gud, du är större. Jag har gjort så många fel. Jag vet inte vad jag ska skriva, det är så svårt. Ingen vet vad jag har gått igenom och går igenom förutom du, och jag har inte bett om din hjälp, för det är så svårt. För jag har anklagat dig. Jag gråter tårar av blod, inte bara för henne, för allt. Men också för hur stor du är, se bara på sista gången jag träffade henne, du använde mig som ditt verktyg. Jag kommer aldrig glömma det. Men fortfarande anklagar jag dig.

Jag kämpade i Syrien, när vi var på klostret, jag pratade med Fader Paulus och frågade honom om ett problem; Jag tänker på henne jämt och ständigt, när någon säger slå, kommer hennes namn upp, när någon säger musik, kommer hennes röst upp, jag vill inte tänka på henne när någon sjunger hymnen Wa Habibi, jag vill inte tänka att dem gjorde så med henne. Jag vill tänka på dig Jesus, jag vill vara förälskad i dig.

Jag känner mig så vilsen, och det här är ett så onödigt brev, men jag det kanske finns någon som känner likadant..

Eric Marshall och Stuart Hample har samanställt boken 'Barn skriver till Gud'

Här är ett till utdrag :)

Mitt Kära barn
Har du inte hört dem säga om Mig att: "Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver", (Malaki 3:3).

Du för mig är mitt mynt som Jag har skapat. Du för Mig är värd oändligt mycket. Inte skulle väl Jag vilja byta ut dig mot något annat mynt?

Och har du sett någon skapare slänga bort sitt verk? Håll med Mig om att det bara är skaparen som kan rätta till det fel hans verk har fått. Är Jag likt en som inte kan rätta till sitt verk?

Låt oss säga en målning som genom åren har tappat sin lyster, visst är det bara konstnären som vet vilka färger och nyanser som har används från början? Håller du med Mig att det bara är skaparen som kan ge målningen tillbaka sin lyster?

Du mitt lilla mynt har inte bara ett, två, eller tre hål utan många fler än så. Göm dig inte för den process du måste genomgå. Det lär bli tufft men du kommer se att dina hål kommer försvinna och inga tecken av ärr kommer Jag låta synas.

Låt Mig uppliva dig med Min kärlek. Låt Mig få fylla dina djupa, djupa, djupa hål.

Himmelska hälsningar, din Fader

Käre Fader,

Hur tillverkas mynt?
Vet du om att de stansas ur metallplåt? De falsas och slips? De präglas och rengörs?
Varje mynt och varje myntsats granskas noga ifall något slunkigt igenom med minsta skavank.

Jag är ett mynt i Din värld. Jag präglades 1989. Jag har stansats ur metallplåt. Jag har präglats och rengjorts. Mina kanter har falsats och slipats. Men nu har jag några hål... Hur ska dessa hål fyllas ut?

Hälsningar, Ditt barn

(Källa: Dear John)

Nu står det 1-1, Djävulen hah!

Jesus, ord kan inte beskriva Din kärlek till vårt hus.
Om glädje skulle pumpa ur mitt hjärta så skulle min puls ligga på 220.
  Vi satt hemma med fin besök från Frankrike, så hela familjen var samlad. Jag har ett syskonbarn Miriam, som 5 år och hon älskar att sjunga, mest arabiska hymner.

Så där satt vi och helt plötsligt ville alla höra henne sjunga för hennes far pratar så gott om hennes härliga röst.
Hon var blyg så jag tog min hymnbok och sjöng en på syrianska. Sedan sa jag att det var hennes tur och så höll vi på i flera timmar. Jag sjöng en hymn ensam, en annan med min moster från Frankrike och en annan med bästa syster och Miriam gjorde likadant, sjöng en ensam, en annan med sin far osv. Vi sjöng minst 30 olika hymner.
Det var en sådan skön känsla. Så normalt. Som om inget annat än att sjunga hymner betydde något.

När alla gick och lade sig så satt jag, bästa syster och min moster från Frankrike uppe och pratade. Om hur fin röst den personen har och så småningom började vi dela historier.
Hon berättade om hennes man som är shammas (diakon) i deras lokala kyrka. Han är en väldigt lärd person inom det syriska språket samt inom vår liturgi.
Det var en man, väldigt gammal som hade fått höra om det syrianska folket och att deras språk liknar språket Jesus talade i världen.

Han fick fram en masssa information vilket ledde till min mosters man. Så denna äldre man besökte honom på jobbet och han sa:
"Jag behöver din hjälp, jag vill lära mig syrianska. Jag vill veta om det finns kurser, eller en privatlärare som kan hjälpa mig och självklart betalar jag för varenda lektion."

Min mosters man svarade att han kan hjälpa honom men han vill inte ha några pengar alls.
Så tiden gick, dem sågs då och då och han lärde sig både att skriva och tala tillsammans med sin fru som också var intresserad av det syrianska språket.
När han var redo att släppas fri ville min mosters man bara ha svar på en fråga:
"Varför vill du lära dig det syrianska språket?"
Den äldre mannen svarade honom: "Se här, när domedagen kommer vill jag kunna prata med Jesus på Hans egna språk som Han talade. Jag vill göra mig förstådd när Han frågar mig vad jag har gjort för Honom och då ska jag säga att jag har lärt mig syrianska för att jag älskar Honom så mycket."

Käre Fader,

Vart tog bönerna vägen?
Vart tog andligheten vägen?
Vart tog kyskheten vägen?
Vart tog kärleken vägen?
Vart tog Jesus vägen?

"Är jag den enda som känner så?"

Övergiven. Sviken. Lämnad. Bortglömd. Isolerad. Ensam. Hjälplös. Tom.

Så känns det i hjärtat efter det som hänt.
Hur kunde det här hända? Hur kunde Du låta den här hända?
Varför skyller jag på dig?
Men HUR kunde det här hända?
För varje dag som går får vi höra uppgifter som tyder på att det här inte skulle ha hänt.


På senaste tiden har jag brottats med Dig och med mig själv.
Alla dessa tankar.
Är det djävulens influens?

Allt känns onödigt.
Att be, att gråta, att skriva, att gå till kyrkan, att ta nattvarden, att leva som Du lärt.
Att vara Ditt barn.
Allt.
Till och med att be Dig att ha tålamod med mig känns ytterst onödigt.

Jag ser hur mycket du försöker. Du slänger in några små tecken här och där som får mig att tänka: Fader, vad mycket jag älskar dig, nu ska jag börja prata med dig igen, på riktigt.

Tårar av blod rann ner och det fanns inget som kunde stoppa smärtan.
Nu finns det varken tårar eller blod, men en helt ny nivå av smärta.

Jag fick en gång höra att människor som går till kyrkan kommer tillslut att förstöras.
Jag börjar tro att det är sant.

Käre Fader,
Jag orkar inte ta itu med mina känslor just nu. Det är mycket som händer och jag känner mig långt ifrån dig.
Då vart man bästa vän med marken igen.
Straffa mig inte i din vrede.
Hälsningar, Ditt barn

Grattis älskade kusin på din 19 årsdag. Du lämnade oss alldeles för tidigt. Och jag kan fortfarande inte förstå. Allting har gått så snabbt. Vi tvingades in i vardagen för snabbt. Snart har det gått tre månader men det känns som igår samtidigt som minnena och närvaron bleknas. Kan det vara för att vi också tvingas att glömma och förneka?

Var dag tänder jag ett ljus för dig, idag tänder jag 19 stycken.
Vila i frid
aloho mhasele habibto <3

Du kallar dig själv för kristen - ack, vilken lögn!
Du kallar dig själv för Gudstjänare - ack, vilken lögn!
Vet du inte att det bara är dig själv du lurar?
"Du kan inte tro på Herren Jesus Kristus den förhärligade och på samma gång göra skillnd på människor", (Jak 2:1).
Ty folket ser att dina handlingar inte goda och knappast kristna.
Du måste lyda Gud, när Han begär att få regera i ditt inre. 


  Låt mig ställa dig några frågor: Har du betänkt dig lika länge när världen velat förföra dig med nöjen och begär?
Tvekade du då lika mycket? Begärde du då lika mycket bevis? Gjorde du lika mycket motstånd mot det onda som du gör mot det goda?
Låt mig få fortsätta med några frågor till: Vad riskerar du genom att tjäna Gud? Tror du att Guds oändlighet inte ska kunna fylla och tillfredsställa ditt hjärta?
Var inte kristen till namnet.
...Du vet, Gud kommer inte döma oss efter hur fina kors vi bär runt halsen - nej, Han är mycket djupare och större än så.
 Låt oss falla i Herrens hand och inte i människors händer, ty så stor som Han själv är, så stor är Hans barmhärtighet.

Det går inte att uttrycka då ondska, då döden får ett ansikte. "Då måste vi övervinna det onda med det goda!"

Mycket sant, men har du sett min sorg? - Så bra, då har jag skött mig.
Och har du sett vad mitt hjärta döljer? - Ännu bättre, då har jag vunnit.

Mina andliga sår kan inte läkas, dem är mycket djupa.

Någon gång i tiden kommer Sanningen och griper tag om dig. Den kommer låta dig få känna något du aldrig känt förut. Du kommer få vittna om hur den smakar, du kommer begrunda den, du kommer att få leva den!
Fråga inte mig, jag vet inte hur det är, jag känner inte till den längre. För mig är den bara ett minne blott.

Du tror att du kan göra vad som helst när du har Sanningen på din sida och det gör du rätt i, för det kan du. Men tro inte att den här känslan kommer att finnas kvar för evigt.
Jag har smakat den, begrundat den, levt den och till och med spridit den!
Gör inte samma misstag som oss, försumma inte den tiden då Sanningen griper tag om dig, det är det finaste som någonsin kan hända.

Å därför ska jag upplyfta mitt hjärta till Sanningen med ödmjuk kärlek. Jag ska låta det vara Sanningen själv jag åsyftar och inte vad jag kan vinna av den. Därifrån ska jag avsky att tänka på någonting annat än Sanningen själv, så att ingenting sysselsätter mitt intellekt eller min vilja utom Sanningen. För egen del kan jag inte på något bättre vis vinna renhet och dygd än genom detta. Och ändå är det lättaste, när själen fått hjälp av nåden och hyser en fullt medveten längtan.

Kära Fader,
Jag bad och bad om att jag ville fortsätta min väg och tjäna Dig. Efter många månader fick jag chans att göra det. Då jag skulle rådfråga en kunnigare föll jag hårt. Jag fick höra att det inte var mitt kall men lusten att tjäna Dig växte allt större.
Så, förkrossad som jag var vände jag mig till en andlig vägledare som gav mig mycket att tänka på.
Han sa: "Låt ingen få tysta dig, men spring inte. Jag vet att du springer och du gör det alldeles för fort. Gud kommer ändå släpa dig tillbaka till din plats där du var och då kommer det bli jobbigare att resa sig upp."
Vidare fortsatte han: "Lämna det i Guds händer, Han vet när tiden är inne. Vänta på Honom."

Sedan talade ett annat syskon i Kristus till mig och han citerade Påve Shenouda: "Vi tänker så mycket på att vi ska göra, på hur det ska gå till och hur eller vad vi ska ta för nästa steg. Men ta första steget och lämna resten till Herren, ty om du inte tar första steget då kommer du aldrig till det andra."
Han fortsatte: "Du ser, tjänsten är väldigt viktig. Man börjar och med tiden växer man. Sedan testar man och prövar det man klarar av. Klarar man inte av väntar man ännu längre.
Men det är till fördel att du har viljan och det borde du uttnyttja. Tänk om du med tiden förlorar denna vilja och den börjar kallna och till slut tänker du inte alls på tjänsten längre. Hur ska du göra då?
Och han avslutade med att säga:
"Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."  (Matt 9:38)

Och sedan fick jag detta meddelande av min andliga vägledare som jag försökte ta till mig:
"Guds ord är till för alla att tala. Vi ska inte tysta ner någon som talar Guds ord, vi vet inte vad Gud har gett honom för uppgift i livet. Och att säga: ”Hur kan han predika och tala Guds ord han som är så syndig”, är helt fel. Guds ord är till för oss syndare. Vi svaga har vår seger i Herren och vi är glada över allt Herren gjort. Ta åt er av orden som sägs från de Gudsfruktiga. Tala Guds ord, lev Guds ord och ta emot Guds ord för det kan aldrig bli för mycket av sanningen."
 
Efter en tid fick jag detta av en syster i Kristus som jag också relaterade till:
"En planta kan växa för fort. Om dess rötter ej är fast rotade, är risken stor att torka och stormar ändrar dess liv. Endast genom en säker förankring i livets djupa lager kan plantan växa sig stor och skön. Falk-Åke. Ibland tar vi för stora steg, springer fram för fort och sen faller djupt."

Men idag fick jag ett samtal, ett samtal att som fick mig att tänka: Så min bön blev besvarad? Ja mycket rätt, Du min Fader tog hand om mina böner. Jag är evigt tacksam!

"Du är det redskapet Herren vill använda när Han vill rädda alla sina barn. Öppna ögonen och arbeta!"

Mitt käraste barn,

Jag har låtit dig få stå ut ett och annat, men inget som Mina vänner inte fått stå ut med innan.
Jag, den trogne Guden tillåter ofta Mina vänner falla i svaghet.
Jo, det stämmer, men innan du anklagar Mig låt mig få berätta.

Så, Jag tillåter ofta att Du faller i svaghet men endast därför att allt stöd mot vilket Du kan luta dig mot ska falla bort. Det vorje ju för dig en stor glädje om du skulle kunna uträtta många och stora ting. Det är en stor glädje, ett stöd och en förhoppning att ditt verk är en fast punkt och något pålitligt. Men det är just detta Jag, din Herre vill ta bort från dig. Jag vill endast att Jag skall vara din fasta punkt och det enda som ä pålitligt!
Ty, Jag vill ge dig vad stort är, och detta vill Jag blott och bart av Min fria Godhet. Ty ju mer utblottad och fri din själ kommer till Mig, desto djupare kommer du in i Min gemenskap och desto mer blir du mottaglig för Mig i alla Mina största gåvor. Ty du ska bygga på Mig allena.

Många ödmjuka hälsningar, din himmelska Fader

En gång varje vecka besöker jag min doktor. Han känner till mina sjukdomar och vet hur Han ska bota mig. Han säger: ”Gabriela, jag blir alltid lika glad att se dig även om du kommer till mig i smärta och tårar.”
Han ger mig min medicin varje gång jag besöker Honom. Men han frågar mig aldrig varför jag glömmer bort att ta den resten av dagarna.
Jag tar emot medicinen i tystnad och ger doktorn en blick som tyder på tacksamhet. Han nickar tillbaka och säger ödmjukt: ”Vi ses snart igen! Glöm inte bort att ta den varje dag nu!”

En gång i veckan bjuder Jesus hem mig på måltid.

Såsom du besöker din doktor varje vecka besöker jag min. Men min Doktor har andra mediciner, mediciner som din doktor inte har hört talas om. Min Doktor gör mig frisk varje gång tills jag själv bestämmer att göra illa mig.
Mina sår är lika djupa som din – ja, om inte djupare men Han erbjuder sig att bota mig så länge jag tillåte Honom fullt ut. Och detta lovar Han mig varje vecka. Gör din doktor det?

Mitt käraste barn,

Har du någonsin undrat vad som skulle hände om du behandlade din Bibel som du behandlade din mobiltelefon?
Tänk om du alltid bar runt på den i din väska eller ficka.
Tänk om du bläddrade i den flera gånger per dag.
Tänk om du skulle kunna vända hemåt för att hämta den när du glömt den.
Tänk om du kunde använda den för att motta meddelande.
Tänk om du behandlade den som om du inte kunde leva utan den.
Tänk om du använde den när du reser.
Tänk om du använde den vid nödläge.

Detta bör få dig att tänka: ”Hm..vart är min Bibel?”

Och till skillnad från era mobiltelefoner, behöver ni inte oroa er för att er Bibel ska stängas av eller att kontantkortet ska ta slut, för Jesus, Min Son har redan betalat räkningen.

Hälsningar din himmelske Fader


(Fritt översatt från engelska och ändrad av mig)

Mörkret faller och lägger sig över mig som hönan lägger sig på sina ägg. Man kan tro att mörkret liksom hönan ger mig värme men låt dig inte luras, ty vi alla vet vad som händer när mörkret faller. Sataniel ger order åt sina slavarbetande demoner att försiktigt men fortfarande skickligt kräla sig fram mot sitt byte. Men utan att hon märker något för då blir hon stark i kroppen söker automatiskt efter säkerhet.
Ja, du tänker säkerligen att detta liknar en djungel, där det rytande lejonet jagar efter något att äta i. Något att vinna till sig själv för kortvarig njutning.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det pågår ett krig mellan det onda och det goda. Där själar vinns och förloras.

Men Godheten säger åt oss att aldrig sluta kämpa ty tryggheten, alltså målet är nära. När mörkret faller - ja, då ingen ser glöms det lätt bort.

Mörkret gömmer mina tårar. Han säger åt mig att sörja för han ska gömma mina tårar. Tysta tårar gråter jag varje dag. Tomt som ett skal men hur kan hjärtat vara så full av sorg? Ja, då hjärtat är på väg att ge upp, då varje ben i min kropp är trött, då jag håller på att dö inombords får jag skåda ett starkt ljus.
Se, din frälsare har kommit till din hjälp! Jag som trodde att jag var för vilsen för att bli räddad. Ta emot Honom med gästfrihet och prisa Honom som älskar dig mer än sig själv.

Alla fina själar tas ifrån oss och vi blir lämnade kvar på jorden samtidigt som vårt hopp om mänskligheten försvinner med dagarna.

Kusin Nancy, du ska veta att din saknad är stor, det går inte att inte gråta.
Vaka över din fina familj!

Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst. (Fil. 1:21)

Käre Gud,

Det finns en alldeles speciell själ här på jorden som jag önskar att du beskyddar. Han är min kusin, och en av dem finaste skapelserna.
Men jag undrar om han vet att han har fått den underbaraste platsen i mitt hjärta?
Vet han att jag gick runt och oroade mig jättelänge efter det som hände på alla hjärtans dag?
Vet han att jag tackar Dig min Gud ofta för att Du lät oss lära känna varandra på riktigt?
Vet han att han har utan tvekan hela kyrkans böner?
Vet han att jag älskar honom som min egna bror?

Vi har hunnit gå igenom mycket tillsammans. Men i vått och torrt har vi visat vårt stöd för varandra. Du min Herre har visat oss syskonkärlek. Han är inte alltid den bästa på att berätta vad som händer i hans hjärta men han försöker dela med sig allt han tänker på.

Han har många gånger förgyllt mina dagar och hans fina leende talar om för mig att livet är för kort för att inte leva.
Se, så mycket kärlek han sprider. Se, så många ögon som glittrar i hans närvaro. Se, hur mycket Du välsignar oss med en ängel från himlen på jorden.

Lyckliga är vi som har en sådan fin skapelse i våra hjärtan.

Tack min Herre för att Du var med honom under operation, Du hörde våra böner. Låt oss alla komma till tro efter denna vackra välsignelse. Du lät ett mirakel få ske - vilken kärlek Du har till oss min Gud!

Hälsningar, Ditt tacksamma barn