Detta är en sann historia om Ghandi.
En dag klev Gandhi ombord på ett tåg, samtidigt gled en av hans skor av och hamnade på tågspåret.

Han kunde inte hämta då tåget började rulla. Till stor förvåning för sina vänner, tog Gandhi lungt av sig andra skon och kastade den tillbaka längs spåret för att landa i närheten av första skon.

En medpassagerare frågade varför han gjorde det och då svarade Gandhi, "Den fattige mannen som finner skon liggande på spåret kommer nu att ha ett par han kan använda."

Berättad av Fader Paulus bosatt i St Afrem Patriarkatet, Damaskus

Han som bär kärlekens klädnad blev naken och fattig. Han som ger oss evighetens segerkrans klädde sig i pinans törnekrona. Han som format allt blev spikad av sin egen skapelse. Han som renar oss vitare än snö blir smutskastad och förnedrad. Han som är Konungarnas Konung blev alla människors tjänare. Låt oss lovprisa vår Herre. Honom tillhör äran i evigheter.

Det var jag som piskade Dig, det var jag som spikade fast Dig på korset. Det gör jag fortfarande dag efter dag. Men eftersom Ditt blod har spillts får jag syndernas förlåtelse.

Lindra mitt lidande genom ditt linande. Hela mina sår genom dina sår. Rena mitt blod genom ditt blod. Må dina händer, genomborrade av spikar, rycka från mig förtappelsens avgrund och föra mig tillbaka till dig.

Tidigare var jag rädd för kors – jag fick gåshud vid tanken på lidande – men nu välkomnar jag lidandet innan det ens kommer, och på detta sätt lever Jesus och jag i kärlek.

Rövaren hängde på korset men blev rättfärdiggjord av ett enda ord. Judas räknades till apostlarna men förlorade på en enda natt hela sin lön och steg ned från himlen till dödsriket. Därför bör ingen som gör gott berömma sig själv, för alla som litar till sig själva faller.

Visste du att Gud talar tillbaka till Jesus om att Han övergav Honom på korset? Och visste du dessutom att Han gjorde det 740 år f. Kr? Svårt att tro va? Läs då GT Jes 54:7. Vem kan ha skrivit Bibeln om inte Gud?
 
(Citat som jag sparat från andliga sms. Ni som vill veta källorna kring citaten kan fråga mig).

Jag blev tillfrågad av min ungdomarna i kyrkan att skriva ett brev som berättar om Jesus känslor innan han tillfångatogs. Jag blev oerhört glad att de ville att jag skulle skriva något speciellt till dem. Så här är brevet jag skrev och fick läsa upp på skärtordagen innan vi såg filmen Passion of the Christ.

Min Herre,

Då vi tänker tillbaka på ditt liv förundras vi. Du genomförde allt för vår skull. Du som lyssnar och tar emot böner bad själv i Getsemane. Så som ett barn iaktar och tar efter sin förälder så vill du att vi ska se på ditt jordsliga liv. Vi vet nu att du bad för att vi ska be.

Herre Jesus, du kände ångest och ängslan innan du tillfångatogs. Du kände ensamhet och övergivenhet. Du sade själv:” Min själ är djupt bedrövad.” Och föll sedan ner på ansiktet och bad om din Fader vilja.
Allt detta kände du för att vi skulle slippa känna det. Du var beredd att överlämna dig till det bittra lidandet för att rädda oss från fördärvet. 


  Trots det är vi likt dina lärjungar som drabbats av lathet och likgiltighet. Vår kropp tillåter oss inte att vaka och be med dig för våra synders skull.
Uppväck ånger och sorg hos oss över våra synder, så att ditt ord ska gå i uppfyllelse beträffande oss: Saliga är de som sörjer, de ska bli tröstade.

Ge oss ett sådant hjärta och sinne, att vi i allt vårt lidande kan ha din bild för ögonen: hur du med stor uthållighet bar ditt kors, hur ditt heliga huvud blev slaget, törnekrönt och bespottat.  Ja, Herre lösgör den tunga likgiltigheten som vi knytigt fast runt vår hals.

Låt oss lida med mig, ge oss lite av din ödmjukhet, förbered oss inför den sorgligaste dagen. Ge oss vissheten, att du mitt under lidandet ändå älskar oss. Men också hoppet att du hjälper var och en att bära sitt kors.

Ge oss även nåd att böja vår vilja under vår himmelska Faders vilja, så att vi av hjärtats grund ber som du: Låt inte min vilja ske utan din.

Hälsningar dina jordiska barn
Amen

Idag förvånades och häpnades himmel, jorden och allt skapat i den då de såg Herren överallt med en handduk runt sin midja tvättade sina lärjungars fötter.

Ja, Han som är Gud över alla, som alla prisar och ärar, Han ville visa ödmjukheten till de jordiska för att vi skall göra som Honom.

Och hur mycket älskar sitt majstät mänskligheten? Att Du tvättar Judas fötter som övergav dig. 
Visste ni att när han då kom fram till förrädaren Judas tvätta han bort hans prästerskap och sände honom till mörkret?

Ärad vare du Den Gode, så mycket som din kärlek stod ut med.
När Han kom fram till Kefas (Petrus) sänkte Jesus sig. Då bävade Kefas över hur detta kunde ske.
"Aldrig min mästare att du tvättar mina fötter".
"Kefas, om jag inte tvättar dina fötter har du ingen gemenskap med mig, och det riket som har utlovats till de andra lärjungar får du heller inte."

(Citat från Syrisk-Ortodoxa hymner som sjungs under Skärtorsdagens Gudstjänst)

Anteckning till mig själv att alltid tänka på:
Jag tjänar kyrkan och har gjort det i snart tre år. Vilka tuffa men härliga år. Jag tackar Gud att jag får tjäna i Hans namn. Hur stort är inte det?

Jag kom in på en väldigt fin och enkel blogg om Gud som Anton Karl David skriver. Bloggens slogan är till och med: En alldaglig blogg om Gud. Underbart. Jag älskar när saker och ting är enkla för Gud är enkel. Det är människan som gör Gud komplicerad. Håller ni med?

Till saken. Jag stötte på ett citat som säger så mycket om livet med Gud.

"En kristens mål är inte att göra stora ting. Hans mål är att göra Herren stor." (Emil Gustafsson)

Jesus visade oss hur vi skulle leva. Men hur mycket kommer vi ihåg?
Det här citatet ska jag lära mig utantill så att jag i min vardag kan pratisera den.
Många gånger tänker jag: Kommer Gud finnas i mitt liv om 20 år? Och om jag har slutat tjäna kyrkans ungdomar, hur ska jag tjäna honom då?

Citatet lungar ner mig, det ger mig svar på mina frågor. Jag behöver inte göra alla kristna, utan jag kan leva som en kristen genom mina gärningar.
Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall visa dig min tro genom mina gärningar. (Jak 2:18)

Jag är så tacksam för att jag har denna sida. Att jag har kunnat fylla ut den med hjälp av Guds Skrift och kristna citat.
Lettertogod är mina tankars tillflykt. Alla gånger jag dömt att lägga ner den är det något som stoppar mig. Här kan jag bläddra bak i inlägg och se ett mönster bara Gud och jag kan förstå.
För när ingen lyssnar, lyssnar Jesus. Min vackra Jesus som vet om alla mina hemligheter utan att avslöja dem. Jag står Jesus evigt tacksam. Du har välsignat så mycket jag stött på. Ett exempel är att jag har fått skriva här utan stora motgångar.
Jag hoppas och ber att alla mina läsare som söker efter ditt ord, ser din spegelbild i varje brev. Ja, Amen, må dina barn alltid söka gott och förstå godhet.
Min käraste Jesus glöm inte bort mig:)

Herre, jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.

Kära Fader,

idag kom jag fram till något nytt. Jag har som du vet varit aktiv i kyrkan i snart tre år. Tre väldigt givande år. Jag har lärt mig hur en organisation fungerar, hur ett styrelsemöte går till, vara ledare och listan kan bli längre!
Men för vad? Jag har lärt mig allt detta, men för att tappa Dig på vägen?
Till vilken nytta har jag aktiverat mig i tre års tid för att sedan inte orka be, ta nattvarden eller fullt ut delta på en Gudstjänst?

Det är mina tankar idag. Och min bön är: Må du Gud som är tålamod, ha tålamod med mig. Jag är en dåre som inte lär mig av mina misstag. Men ge mig tid och ge dig ditt stöd. Sakta men säkert ska jag som kryper lära mig gå. Hälp mig till fullt allvar i min kristendom.

Det är svårt att vandra med tvivel, för jag märker hur ofta jag fångas i den falska friden. Herre, hur lätt är det inte att vara tillfredsställd utan dig? Både jag och du vet att jag älskar dig, men hur ljum är inte min kärlek?

Som sagt, jag har hållit mig borta från dig, när jag egentligen skulle ha varit helt nära dig.

Sorgligtvist längtar jag inte efter hel förlåtelse. Och ändå har jag inte i mitt dova hjärta någon stark önskan att bli kvitt mina synder. Skapa en innerlig längtan i mig efter förlåtelse.

För vet du, hur hemskt det än låter kan jag sitta och tänka på mina synder och ändå vara helt lugn och tillfreds.

Därför, trots alla mina fläckar ber jag dig att ropa ivrigare på mig. Bruka med vilka medel du vill, så att jag lyder din kallelse. Därefter söka din förlåtelse och helt bli ditt barn i Kristus Jesus.

Ära ske Herren, ja Herren allena ske ära!

När jag var liten vaggades jag till sömns av folkvisan nedan. Om jag minns rätt var det min dagmamma Märta som sjöng den för mig. Jag döptes även till Martina efter Märta. 

För någon dag sedan, innan läggdags, kom jag på mig själv nynnades på den. Jag hade glömt bort texten men melodin var färsk. Ett par googleklick senare lyssnade jag på Carolas tolkning av Byssan lull.

Jag fick för mig att leta upp texten efter första meningen: "där kommer tre vandringsmän på vägen". 
Jag blev så nyfiken då det sjöngs mycket om "tre".
Genast börjar jag tänka på treenigheten och då såg jag att sista versen talar så här:



Byssan lull, koka kittelen full,
tre äro tingena de goda.
Den första är Gud Far,
den andra är hans Son,
den tredje mild Jungfru Maria.

Vacker va? Finns det någon av er som vet mer om denna vackra folkvisa? Jag försökte söka lite om den men fann inget. Ni som vet, dela med er!

(För er som inte ser youtubeklippet: http://www.youtube.com/watch?v=bAAUX5qZfOw)