Sedan dag ett har jag välsignats med ett rikt liv av vänner. Jag önskar att alla var så lyckligt lottad som jag är men verkligheten säger annat.

140 000 barn har en klump i magen när de går till skolan.

60 000 barn mobbas.

1 av 10 elever blir slagen. 

Dessa siffror får mig att rysa. Det här är våra småsyskon, kusiner, vänner som nämns ovanför.
Mobbning är inte engångsföreteelser eller konflikter, utan en systematisk kränkning av en person.
Barn är rädda att gå till skolan för att dem kanske får huvudet nerkört i toaletten. Eller blir slagna på rasten. Eller får inte leka med och blir totalt utfryst. Eller så kanske dem gömmer sig på toaletten varje rast för att fly från kränkningarna dem utsetts för.
Mobbning pågår inte bara mellan barn utan är även ett vanligt problem bland vuxna.

"Nu vet jag hur det är
att vara mobbad. Det är
som att vara en snöboll
när det blir vår."
Kompisstödjare, åk 5

Du kan börja med att le åt människor. Ett leende smittar av. Hälsa på människor du stöter på kontinuerligt, hälsa på dina kollegor. Det kan verka bagatellartat men det handlar om att bli sedd. Vi som kristna bör komma ihåg dem som drar sig tillbaka, som är ensamma, som inte har någon som älskar en. Utan familj och vänner.
Se dessa människor och glöm inte bort dem. Denna reklamsnutt ger ett så vackert exempel:

http://www.youtube.com/watch?v=jg5_eOKDZQM

Himmelska Fader,

Du som har livet och döden i din hand, du som uppehåller mig genom din kraft, se ner på mig i förbarmande. Förlåt mig att jag har försummat dina plikter. Förlåt att jag har låtit dagar och år försvinna med vinden utan att ha fullgjort din vilja. Men då tänker en liten själ som jag: Vad är din vilja?
Du som är ljuvligheten själv, visa mig alltid din väg, ty jag vill följa den.
Du som är bär ljuset till kläder, upplys mig alltid om din sanning, ty jag vill handla efter den.
Du som har varje människas Ande i din hand, led mig in till ditt liv, ty jag vill aldrig släppa dig.
Lär mig att komma ihåg alla dina undervisningar, så att när jag sedan sätts på prov kan agera efter det jag lärt mig.

Hälsningar, Ditt syndiga barn





 

Jag lärde mig mycket året som gick.
Jag lärde mig att man bara kan lita på fåtal människor.
Att rykten sprids som löpeld.
Att många önskar att se mig falla.
Att gråta ut kan få saker att kännas mycket bättre. 
Att kärlek tar tid och tålamod.
Att ingen är perfekt, förutom Jesus.
Att jag inte får vara för hård mot mig själv.
Att jag ibland ska vara hårdare mot mig själv för att uppnå vissa mål.
Att dem värsta dagarna i livet passerar oss extremt långsamt, och dem bästa dagarna går som snabbast.
Att alla människor kan känna sig osäkra.
Att det är bättre att säga något till personens ansikte istället för att gå bakom ryggen och prata, vad det än är.
Att 11:11 inte garanterar några önskningar.
Att tid läker nästan alla sår.
Att brustna hjärtan gör ont, men dem är en del av livet.
Att människor kan hugga mig i ryggen.
Att jag får en ny chans för varje minut som går.
Att tålamod är nyckeln till många dörrar.
Att förlåtelse är svårt, men imorgon är det en ny dag och livet är underbart vacker gåva från Gud

Jag ser att det är många som rör sig här, men få som kommenterar. Så för att skala bort er blygsamma skal så tänkte jag börja med att fråga en enkel samtidigt djup fråga:

Fråga:
Hej. Jag är också kristen. Har läst lite i din blogg.. Undrar bara varför du bara snackar om syriska ortodoxa kyrkan, och inte bara om kyrkan. Förstår du vad jag menar? Bibeln nämner inte ens katoliker, ortodoxa, osv, tycker bara det är konstigt när folk bara bryr sig om ens församling, man är ju kristen? Kristen=följer Kristus. Och Jesus skapade kristendom, inte ortodoxism, inte katolicism, inte protestantism. Hoppas du förstår vad jag menar, menar inget illa men undrar bara. sen att du säger att ortodoxa kyrkans lära är äldre än den katolskas. Är själv inte katolik men ortodoxa kyrkan och katolska kyrkan är lika gamla, eftersom de delades..
Varför snackar alla kristna nuförtiden så mkt om deras egen inriktning?? Det är som att vi har blivit olika religioner nästan. ''Jag är stolt protestant, älskar den protestantiska kyrkan.'' eller ''Jag är stolt katolik. Min mamma är ockå katolik. '' ''Jag är ortodox, alla i min släkt är ortodox.''

Så säger alla nuförtiden. Varför inte säga Jag är stolt kristen?
Sen är det dessutom indelat i länder nuförtiden? Typ grekisk,etiopisk, osv. Borde inte Guds hem vara för alla, oavsett etnicitet?
Som sagt, menar inget illa. Hoppas du förstår vad jag menar..
God bless


Svar:
Hej proud to be CHRISTIAN!
Jag tycker att det är underbart att du har den inställningen, det är ju så det ska vara! Så jag förstår verkligen vad du menar :)
Egentligen borde svaret ta slut här för jag vet att det bara kommer urarta. Men jag ska ge dig ett ärligt svar.

Om du läst Apostlagärningarna så märker du att det nämns om en församling i Antiokia, det står att det var där dem först kallades för kristna. Idag - Syrisk-Ortodoxa Kyrkan av Antiokia. Alltså nämns vår kyrka i Bibeln.
Innan kyrkan delades så kallades man ju för kristen, tron var ju densamma. Sedan delades kyrkan och för att se skillnaden gav man namn till inriktningarna. Jag tror lika mycket på Jesus som en protestant eller katolik. Men jag kan inte erkänna att dessa inriktningar plus flera till, ser på saker inom kristendomen som jag tror Jesus och våra kyrkofäder lärde oss.

För mig är min tro den sanna tolkningar, men för en pingstvän är hans tolkningar sanna.

Jag är förälskad i den syrisk-ortodoxa kyrkan, jag sjunger Fader vår som Jesus bad den - för mig säger det mer än tillräckligt. Och jag kommer att fortsätta vara förälskad i den och berätta om min 2000 år gamla kyrka för er här och andra.
 Jag är förälskad i historian och kulturen min kyrka kommer med. För mig är det viktigt att min kyrka är som den först var för de första kristna. För mig är det viktigt att min kyrka inte är en kyrka som följer samhället utan som följer Bibeln, apostlarna och kyrkofäderna.
För att vara kristen, ska man gå till kyrkan, det finns ingen räddning utanför kyrkan. Jag kan inte vara kristen och samtidigt säga att jag inte behöver kyrkan.
Jag förstår din poäng, jag önskar att vi idag bara kunde kalla oss för kristna, men det är vi själva som inte tillåter det. Kyrkans barn krigar mot varandra, det tror vi gör Jesus glad..?
Jättefina kommentarer du gav, fortsätt, det får mig att tänka till - tack för att du ställde den!
Vilken kyrka går du till?

Din syster i Kristus /Gabriela

Himmelska Fader,
Jag vill tacka dem som hatat mig - dem har gjort mig starkare.
Jag vill tacka dem som älskar mig - dem har låtit mitt hjärta växa.
Jag vill tacka dem som visat omtanke - ni har fått mig att känna behövd.
Jag vill tacka dem du låtit komma in i mitt liv - dem är en del av den jag är idag.
Jag vill tacka dem som lyssnat på mig - ni har fått mig känna att jag är värd det.
Jag vill tacka dem som lämnat mig - ni har visat att inte allting har sin anledning.
Jag vill tacka dem som stannat - ni har visat mig äkta vänskap.
Hälsningar, din tacksamma dotter

(Fritt översatt från engelska)

Idag läste jag att människan växer genom sina kriser. En kris är något smärtsamt, oväntat, en förlust genom död eller separation, en allvarlig kränkning eller katastrof. Men våra erfarenheter dittills räcker inte för att möta den oväntade chocken. Vi kan likna det vid ett sår. Först känns ingenting, sedan kommer den brännande smärtan och blodet. Därefter, under en lång tid, läks såret och mer beredd på livets överraskningar. En katastrof eller prövning kan trotsa alla våra erfarenheter.

Det som förblir viktigt i alla sorts prövningar är att vi i nödens stund inte får glömma bort att söka Herren.
Spelar roll om du känner dig falsk för att du inte sökt Gud innan, det är inte poängen! Det som betyder är att du vittnar om din obetydlighet för att samtidigt erkänna hans storhet. Hela natten ska du sträcka ut dina händer, utan att tröttna, för ingen annan ger dig tröst. Du är utan ord och utan ro - tacka för att han ger sin tid på att lyssna på din klagan. Och be honom om hans tålamod med dig.

Och vet ni, människan växer genom sina kriser. Jag växer och vissnar likt en blomma var dag. Det går inte en dag då jag skrattar och det går inte en dag då jag känner mig ledsen. Jag tillåter mig själv till att vara en känslomässig bergochdalbana, men jag fastnar aldrig förlänge i samma känsla. Det bådar aldrig gott.

Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
4 om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror (Ps 46:2-4)

Q: Så varför valde du att bli munk?
Fader Paulus Tuza: För jag kunde inte tänka mig att älska en människa lika mycket om jag älskar Gud.

Det var en gång en kärleksfull och kristen man. Han hade allt och älskade Jesus.

En dag uppenbarades Jesus för honom och sade: "Mitt barn, det finns en sak som du har som jag inte har".

Mannen blev smått förbryllad och svarade: "Min Herre, min Gud, hur kan det stämma att jag har något du inte har?"

Jesus svarade tillbaka: "Jo, det stämmer mycket riktigt".

Mannen kunde inte tro så han sade: "Du som har skaparen, du som har hängt världen, hur kan det finnas något jag har som du inte har - du har ju allt!"

Jesus svarade då: "Låt mig berätta vad det är du har som jag inte har; Du har synden, den har inte jag och den vill jag ha. Ge synden till mig för jag har själv sagt; kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila."


Smaka på orden
Du har synden, inte jag. Och den vill jag ha - ge den till mig.

Idag bomhotades min kyrka, tillsammans med två andra kyrkor. Guds hus, mitt hem, där jag känner mig som säkrast. Där skulle dem börja bomba. Idag firade vi Jesu dop, det är Johannes döparens dag.
Jag blev inte orolig, jag tog allt som ett tomt hot. Men ändå blev mina böner mycket starkare. Komiskt.

Jag gick till kyrkan idag. Nästan sprang dit. Det är i dessa tillfällen då vår tro prövas.
Och det var så fantastiskt hur många det var som dök upp trots hoten! Detta är tro ska ni veta!

Och tappa in den på vägen med Jesus, ibland prövas vi och då gäller det att vi visar vad vi har lärt oss och vad vi tror på.

Påven Shenouda (kopternas påve) svarade Egyptiska regeringen att han absolut inte ville ha deras hjälp med att tvätta bort blodetstänket från offrerna på kyrkans väggar. Tvärtom ingen ska få röra blodet, dem ska rama in det i glas och alla kroppsdelar ska dem samlas för relik. Han sade att: Detta är våra helgon, martyrer som dött för tron på Jesus, vi ska aldrig tvätta bort detta, det är som att förneka att det ens har hänt.

Hotet var tomt, det kunde ha varit lika mycket falskt som sant. Men vi är kyrkans barn, vi är inte rädda, vi är inte oroliga - vi längtar.

Mitt barn,
Du säger att du är sjuk och att du behöver mig, himmelska Läkaren.
Jag har sagt: "Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila."
Du kommer till mig belastad med många synder och du ber mig att ta bort denna tunga börda från dig.
Är jag likt en som säger något men inte gör det? Nu, idag ska jag ta hand om dina bördor!

Även om du kommer till mig;
som en oren - ska jag rena dig
som en blind - ska jag ge dig syn
som en fattig - ska jag göra din själ rik
som en förlorad - ska jag ta emot dig
som en som är värd att fördömas - ska jag göra dig salig.

Jag är själens trognaste vän, jag ska befria dig från dig själv.
I mig har du liv och i dig själv är du död.
I mig är du rättfärdig men i dig själv har du bara synd.

Du är mitt allt, dröj kvar för evigt i mig.

Hälsningar, Din himmelska Fader

Herre jag är belastad med många synder

Ser ni hur mycket kristna i mellanöstern får utstå? Så har det varit i 2000 år!
Biskopen ropar till församlingen att inte vara rädda, han upprepar samma mening om och om igen
och ber sedan hymner och klippet slutar precis efter Fader vår på arabiska.



Detta klipp visar händelsen från en annan vinkel, utanför kyrkan och sedan offrerna.
Detta är vad Guds barn får utstå.
Vår syster kyrka alltså koptiska kyrkan är så känd för sin ödmjukhet och fridfullhet. Alla dessa själar var oskyldiga.
Må deras själar vila i han som har varje ande i sin hand.

Explosion d'église à Alexandrie le 31.12.2010
Uploaded by bichoking89. - News videos from around the world.

År 2010 avslutades på ett väldigt tragiskt sätt för många kristna i mellanöstern. Deras smärta och vånda glöms ej av mellanösterns kristna minoriteter i diasporan. Vi på UngdomsInitiativet vill ge våra fulla kondoleanser till de drabbade offren för den senaste tidens massakrer och bombdåd. Vi vill även uppmana våra medlemmar och besökare av hemsidan att hålla sig uppdaterade om situationen och gärna berätta för bekanta, familj, vänner och kollegor. Vi vill samtidigt ge ett par upplyftande ord ur bibeln.

Som kristna ska vi vara glada över den förföljelse vi får möta. Jesus sade till oss i bergspredikan. ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen.” (Matt 5:10-12) Jesus har redan förklarat för oss den förföljelse vi ska få möta, det pris vi får betala för det eviga livet.

Här läser vi om de terroristerna, de som stör Guds barns frid: ”Den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig.” (Joh 16:2-3)

Vi får inte heller glömma den förföljelse Kristus, vår Herre och Gud, fick möta, och ständigt påminna varandra om det. ”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er.” (Joh 15:18). Vår Herre blev jagad ur städer (Luk 4:28-30), förlöjligad (Matt 27:40), bespottad (Matt 27:30) och spikad på ett kors (Matt 27:35), i allt detta var hans enda uppmaning att förlåta och att älska. Låt oss följa hans heliga exempel. Den enorma seger han vann på korset, är den att han stod upp från döden och lovade oss som sätter vårt hopp till hans namn, att även vi ska uppstå från döden och få leva för evigt. (Joh 3:15)

Med detta sagt, vill vi uppmana våra syskon att vara ihärdiga och visa varandra frid och kärlek. Ni finns ständigt i våra böner och vår fasta är tillägnad er, martyrer och förföljda. Gud är ert värn. Ett gott nytt år önskar vi er, speciellt till våra förföljda syskon i Irak, Egypten och på övriga platser i världen.

Följ förföljelsen i media:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=241215
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=239687
http://www.dn.se/nyheter/varlden/flera-doda-i-bombdad-i-egypten

Källa

Kära himmelska Fader

Herre hur stor är inte din godhet?
Du bevarar människors barn under dina vingars skugga och ger dem av de rika gåvorna i ditt hus.
Allt detta har jag fått erfara under det gångna året.
Mina dagar har inte alltid varit lätta och Herre jag erkänner, jag vet inte vad som ska möta mig i detta nya år. Därför springer jag till dig, du kärleksrike Gud, och vill redan från början överlämna mig i din nåd och trofasthet. Det gamla är förbi och allt har blivit nytt.
Låt mig få en ny längtan efter dig, en ny kärlek till min nästa, en ny önskan att bli förenad med dig och att förbli hos dig. Ge mig en ny iver att växa inför dig. Vik inte ifrån mig, Herre. Låt mig ta emot det som din välsignade hand har bestämt åt mig.

Mest av allt önskar jag ett 2011 med hälsa åt alla. Jag orkar inte möta fler dödsfall och sorgligheter

Hälsningar, din tjänare