Tack för dina fina ord. Tack för att du får mig tro på att Gud ska hjälpa mig att uppfylla mina drömmar. Det är bara det att mitt hjärta är så tungt. Den är fylld av ångest, förtvivlan och sorg. Och jag vet inte vad jag ska göra förutom att be. Jag vill att Herren ska höra mig och besvara mina böner. Men när jag stöter på motgång efter motgång så vet jag inte vad jag ska göra förutom att forsätta att tro, men det är svårt. Djävulen fyller mig med sitt hat fast än jag inte vill. Snälla be för mig. Be för att Gud ska höra mina böner och göra mig stark. Jag vill känna Hans närvaro mer än allt annat. Jag vill känna att Han håller min hand och aldrig släpper den.
Gud välsigna dig Gabriela.
/S

Käraste,
Mitt barn, Jag är "Herren, som styrker dig i nödens tid."
Kom till Mig när det inte går dig väl.
  Detta är vad som mest hindrar den himmelska trösten, att du för trögt vänder dig till bön. Ty innan du med innerlig och stadig bön vänder dig till Mig, söker du många andra tröstekällor - jordiska tröstekällor.
Men då visar det sig, att allt det är till ingen nytta, tills du får se att, "Jag är den som rycker dem som hoppas på mig ur dyn. Jag är den som reser den fattige för att sätta honom bland furstar. Jag är den som låter honom ärva härlighetens tron och Jag är den som ställer dina fötter på en klippa och gör dina steg fasta."
Utom Mig finns inte någon hjälp som duger eller något råd som är nyttigt, över huvud inte något medel som ger varaktig bot.
   Men när du åter fått hämta andan och när stormen lagt sig, sök då ny kraft i ljuset av Min barmhärtighet, ty Jag är nära, för att återställa allt.
   Är något svårt för mig? Eller kan Jag vara lik en som bara säger något men sedan inte gör det? Var är din tro? Du skall stå fast i uthållighet, din tröst skall komma i sinom tid.
Låt mig få ta din syndfulla oroliga själ och låt Mig få rena den, låt Mig få uppliva den med Min kärlek. Öppna dina ögon och se Min hand, Mitt barn, den är dig nära. Vänta på Mig, ja, vänta! Jag skall komma och hjälpa dig.
Kära hälsningar, din Himmelske Fader

Det var en gång en kvinna vid namn Shmouni. Hon hade sju barn.
Hon fick hys om kristendomen och hennes tro började sakta att växa. När hennes gamle far som även var kung fick reda på detta, blev han hysterisk. Han ville genast att dottern skulle sluta upp med sådana fasoner och vägrade låta henne tro. Han krävde att hon skulle återvända hem så att han kunde kontrollera henne och få henne att glömma bort allt som hade med kristendomen att göra.
Hon ville inte återvända hem för hon hade det bra med sina sju barn som hon älskade innerligt.
När hennes far fick reda på  att hon inte hade några planer på att återvända, sände han iväg sina män för att döda hans dotter eftersom att hon inte lydde honom.
När kungens män hittade Shmouni fann de henne och hennes sju barn av sten. Ja, Gud lät dem förvandlas till sten så att de inte skulle behöva utstå våldet som väntade.

Jag besökte kyrkan Mar Shmouni (Ain-Ward, Tur'Abdin) för många år sedan och det var i den kyrkan jag blödde näsblod. Så mycket blod att prästen fick smörja mig i helig olja och enda sedan den dagen har alla mina problem med näsblödandet försvagats enormt. Sist jag blödde närblod går att läsa här:

Brev: Sist jag blödde näsblod (länk)
Brev: Sist jag blödde näsblod - FORTSÄTTNING (länk)

Min mamma berättade historien om Mar Shmouni, den är fritt översatt från arabiska och jag kan tänka mig att det finns fler versioner av samma berättelse om henne. Om ni känner till de, berätta gärna!
Jag fascineras av denna berättelse först för det som hände mig och även att min mamma som Mar Shmouni också har sju barn.

Tack mamma för att du delade med dig denna fina berättelse, jag hoppas att jag en dag kan sitta med mina framtida barn och berätta allt du lärt och sagt till mig. Jag älskar dig.



Er syster i Kristus / Gabriela

En stav i mina händer håller vilda djur borta.
En stav i Moses händer delar på ett enormt hav.
Det beror på vems händer det är.

En slangbella i mina händer är en leksak för ett barn.
En slangbella i Davids händer är ett fällande vapen.
Det beror på vems händer det är.


Två fiskar och fem limpor bröd i mina händer är några fiskmackor.
Två fiskar och fem limpor bröd i Guds händer matar tusentals.
Det beror på vems händer det är.

Spikar i mina händer kan möjligtvis bygga ett fågelbo. 
Spikar i Jesus Kristus händer ger frälsning åt hela världen.
Det beror på vems händer det är.

Som du ser nu beror det på vems händer det är.
Sätt dina bekymmer, din oro, din rädsla, ditt hopp, dina drömmar
din familj och dina relationer i Guds händer för som sagt - det beror på vems händer det ligger i.
Det är nu i dina händer. Fråga dig själv, vad blir mitt nästa steg?

(Fritt översatt från engelska)

Er syster i Kristus /Gabriela

Kära, Gud
för några dagar sedan hade jag ett jättetungt hjärta.
Du hörde mina gråtande böner och idag fick jag ut allt som vägde.
En riktigt härlig dag har jag fått av Dig.
När jag och Granne tog en promenad för att lätta på tankarna kände jag att Du vandrade med oss under hela promenaden.

Och hela hjärtat ryste när hon sa: "Jag har läst alla dina brev".
Det var inte meningen att mina brev skulle bli offentliga men jag är på något sätt väldigt glad att Dina barn läser dem, jag hoppas att många får ut något av mina brev. Det är mina innersta tankar och känslor direkt från min hjärna och hjärta.

Jag tackar, Dig min Herre att allt löste sig och det hade inte kunnat gå om inte Du sträckte Din hand och rättade till de trasslade trådarna.
Herre, till Dig ber jag om att alltid välsigna henne och hennes familj, låt henne få smaka på det jag fått smaka på. Vaka över hennes nära och kära i ljus och i mörker. Och när mörkret faller visa att Du är där för henne, ge henne visheten att förstå det och inte tro att du lämnar henne i svårigheter helt ensam, nej, tvärtom Du går aldrig längre bort än utanför dörren.

Fader, jag vill be S om ursäkt för hur jag hanterade situationen, det kändes rätt då men jag fick kunskapen om att jag agerade fel. Välsigna dessa båda själar, dem är Dina barn, mina syskon i Kristus.
Amen 

Jag har fått höra några fina citat idag:

"Väljer man den rätta vägen så öppnas vägarna och gautlyktorna
skall tänds." - Kusini

"Om du vill bli renad från ditt förflutna kommer du att hamna i jobbiga situationer men du kommer gå segrande ur dem." - M St Markus

"Min kropp sover, men min själ prisar och lovsjunger, Herren!" - M St Markus




Er syster i Kristus/ Gabriela

Kära, Gud
Du, Gud är häftig. Du, Gud är häftig. Kan jag säga så?
Men det var det första jag tänkte när en person sa till mig: "Jag ska be för dig."
Wow vad Gud är häftig, tänkte jag - jag finns i någons böner.

Och jag  tycker fortfarande att du, Gud är häftig för jag börjar se Din härlighet här på jorden.
Jag tänker: "Om Guds nåd räcker ända ner till jorden, hur kommer det inte vara i himmelriket som är Hans hem?
Om Guds kärlek kan hittas här på jorden, hur mycket större kommer det inte vara i himmelriket som är Hans hem?
Tänk er ni som har fått SMAKA på Gud här på jorden, tänk hur underbart det kommer vara i himmelriket - då kommer vi få UPPLEVA Gud!
Förstår ni? Förstår ni? Förlåt att jag upprepar mig men, FÖRSTÅR NI?
Är det inte helt underbart?!

Till min kusin:
Jag förtjänar inte dina ord, jag älskar dig och ser upp till dig så mycket. Hjärtat, tack för att du ställer upp när jag ber om det. Du är Guds barn, glöm aldrig det. Han ser din vilja.
Gud, håll dig nära min kusin och kämpa alltid med henne, ty hon behöver dig som sin kraft. Beskydda henne vart än hon går och välsigna henne och hennes fina familj.

Fader,
folk känner mig inte längre. Jag är inte samma person som för ett år sedan. Jag kan inte lyssna på den musik jag en gång lyssnade på, mina öron blöder om jag lyssnar på den musiken. Jag föredrar att lyssna på andlig musik eller böner.
Min tunga tål inte säga de ord jag en gång utan problem kunde säga.
Det finns vissa saker som jag inte kan göra längre, för att jag vet att det inte är Din vilja.
Jag har högt lovat Dig att jag ger hela mig själv till Dig, mitt liv, mina tankar, mitt hjärta. Ja, allt är i Dina händer för jag tillhör inte mig själv längre.
Jag VILL INTE tillhöra mig själv för den delen heller.

För några dagar sedan hade jag mycket i huvudet, saknade Jerusalem och jag kände att min vilja är enorm men att jag inte gör något åt saken. Jag skulle aldrig förlora på att ta det steget men jag är rädd för vad människor i min omgivning ska tänka och lite rädd för att jag vet att jag kommer komma närmare Dig mer än vad jag väntat så jag vände mig till en vän, hon hjälpte mig och gjorde det med en väldigt fin liknelse, så här sa hon:

Från W
23 Okt 09
Kl: 03.30
"Ha tålamod, det finns en tid för allt. Man får inte kakan i handen utan du får ingredienserna och sen får du baka själv. Smeten måste självklart in i ugnen och du får vänta tills den blir klar. Den behöver värme och det tar tid. Gud har gett dig ett liv, du bakar det men du kan inte förvänta dig att du ska bli en färdig kaka direkt eller hur? Du kan inte vara god om du inte har gräddats. Så ta det lugnt fortsätt baka på din kaka. Jag tror inte du har fått alla ingredienser än av Gud. Och en kaka måste ha alla ingredienser innan den når ugnen. Jesus kan verka i dig som bakpulver, han får dig att växa. Jerusalem är ditt socker som gör kakan god men du måste ha tålamod. Få in resterande ingredienser som Gud ska ge dig innan den ska in i ugnen och gräddas och bli en ljuvlig kaka som folk kan få njuta av."

Hon skrev även, om du ställer in på T9 på din mobil på sms och ska skriva ’Jerusalem’ så kommer det upp förslag på ’Jesus´ när du skriver in de fem första bokstäverna i ’Jerusalem’.

Hon får mig alltid att le, hon får mig att tänka att livet inte är så svårt. Jag ber dig min Herre, om jag kan hjälpa henne, på något sätt, på vilket sätt som helst, låt mig få göra det. Jag kanske inte är tillräckligt stark eller jag vet kanske inte särskilt mycket men låt därför Din vilja ske.

Nåd till alla er som lever i Kristus

Titta vad jag hittade, en text från himmelen (länk)

"Gud, min fader, min vän. Jag vet att du har sänt gåvor till oss människor. Jag vet att Varje människa är unik och har något som dem kan bidra med. Vissa blir präster, vissa blir körledare. Andra blir en andlig vän. En andlig vän som kan rädda Livet på mig, den blinda och ynkliga människan som har svårt att finna dina svar här på jorden. Jag söker mig därför till någon som jag kan lägga mitt hjärta i dennes händer. Jag ser Guds kärlek lysa genom hennes ansikte och jag känner ordens kraft som kommer från hennes mun, hennes tankar får mitt hjärta att hoppa, och allt detta kommer från dig. Kanske, kanske blir mina frågor besvarade genom den andliga vännen. DU använder henne som ett verktyg!
Livet går ut på att man ska försöka välja den rätta vägen, Din väg.
Om jag, den blinda ynkliga människan söker mig till dig Genom min andliga vän, ska jag inte då få möjlighet att få lära känna dej?
Ska jag, eller den andliga vännen, eller ens någon här på jorden kunna sätta stopp för mig att få lära känna dig?
Vi ska visa att INGEN kan sätta stopp för Guds härlighet. Och om denna vännen vänder ryggen till, så vet Du, min Gud, hur du ska vinna tillbaka denne, då jag endast är en människa, jag kan inte rädda fler liv."

Käre, Gud
Notes To God besvarade min frågor. Jag vet vad som ska göras.
Jag prövades men jag höll inte ut, jag ber dig Fader, ge mig en andra chans att rätta till mina fel.
Amen

"Jag älskar dig! Jag älskar dina sms. Jag älskar din blogg. Jag älskar din närvaro. Jag älskar dig. Du får mig att stanna upp och tänka. Du får mig att lära känna mitt samvete. Du får mig att gråta. Och hur dåligt det än låter. Och hur lite du än märker av det här. Så vill jag bara säga att det får mig att må bra. Lidandet är skönt på något sätt. Och jag kan tänka mig att många andra känner likadant. Och att du är omedveten om det. Men nu vet du."

Käre, Gud
Titta så fint, så fina tankar min kusin har. Så vackra ord hon använder.
Tack Herren för att du berikar mig med sådana fina, härliga själar. Jag är så otroligt tacksam att ord inte kan beskriva hur jag känner mig. Ja, Fader Du har många gånger sett hur jag brukar hoppa som en galning och le upp mot Ditt rike av glädje och tacksamhet. Haha, vad Du måste skratta åt mig, jag hoppas att jag får Dig att le, i alla fall då och då.

Det värmer mitt lilla hjärta, de fina orden, vackra berömmelsen och jag blir mållös när jag får höra sådant. Jag vet inte vad jag ska säga förutom: "All ära åt Herren." Och så känns det, jag är inte värdig att få höra något sådant för det är inte jag som skrivit eller sagt det, utan Du, min Herre har gjort det. Du har format varje text. Med dina händer. Många gånger när jag skrivit här på bloggen så kan jag försvinna några sekunder och se mig själv skriva jättesnabbt, orden bara rinner och blir till en text, jag ser mig själv och tänker: "Detta är inte mina ord, det är inte jag som skriver just nu." Läskig känsla men när jag dagen efter ser texterna jag skrivit blir jag förvånad för det känns overkligt att det ska vara mina ord.

Älska inte världen
"Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom", (1 Joh 2:15).

Berömmelse till viss grad.
Jag har en vän som brukar säga så fina saker och jag kan inte sluta kommentera och säga rakt ut vad jag tycker. Kort och gott, denna person är en andlig vän som får min lilla låga att flammas upp och min tro att trappas upp.
Personen är en gåva till jorden från Dig min Herre. Men denne gillar inte att jag ösar på med berömmelse (och det har jag lärt mig acceptera) för denne tar snabbt åt sig och är rädd för att han ska tro sig vara bättre.
Jag håller med till en viss del, man märker själv hur näsan riktar sig mer och mer upp i vädret för varje komplimang man får.
Men jag brukar också säga till honom, jag tackar Herren genom dig. Jag säger till dig hur mycket jag uppskattar dessa vackra ord och med det tackar jag Herren för att Han skänkt en sådan fin ängel till jorden.
 
Så fort jag får höra fina komplimanger så vänder jag mig direkt till dig för att tacka, tacka, tacka. Jag får känna din kärlek här på jorden när jag får höra sådant, jag känner att du är levade bland oss men jag vet inte, jag är inte säker så jag frågar dig:
Har jag fel min Fader?

Jag känner att det får mig att tänka på hur härligt vi kommer att ha det i himmelen, jag menar om vi får känna en liten del av godheten här på jorden, hur kommer det inte vara i Ditt rike? Där kommer vi till och med att spy upp det onda och bara få känna det goda.
"Jag ger er inte det som världen ger", (Joh 14:27).
Det ger mig hopp när ett syskon i Kristus säger till mig: Gud uppskattar detta, Gud har hjälpt mig genom dig osv, jag slutar inte tro för jag blir ständigt påmind om Din härliga kärlek som råder bland oss. Ditt namn älskar jag och jag vill aldrig glömma bort att det är Du som jag längtar efter, inte världen. 

Varför Gud gav oss vänner;
Gud visste att alla behöver sällskap och ära.
Han visste att människor behöver en persons tankar som alltid är nära,
Han visste att dem behöver någon snäll som sträcker ut en hjälpande hand,
Någon som med glädje ger sin tid att trösta och stärka det band.
Gud visste att vi alla behöver någon att dela sig med varje vacker dag,
Att vara källan till styrka när den ene inte klarar av och känner sig svag.
Någon som är ärlig och finns där för mig som uppmuntrar då jag bara känner smärta,
Någon vars kärlek jag alltid kommer att behålla och uppskatta djupt i mitt hjärta.
Det är därför Gud gav oss vänner

DEL 1 hittar du här "Sist jag blödde näsblod" (länk)

Fortsättning...

Sommaren 2002
För många, många somrar sedan åkte jag och familjen till Syrien och Tur'Abdin.
Jag minns inte riktigt så mycket från den resan men jag har flera gånger pratat med mamma om det och hon har fräschat upp minnet lite.
Under resan besökte vi många kyrkor och övernattade på många kloster. Jag visste inte riktigt vad som sades när vi blev guidade för det var inte aktuellt för mig.

Hur som helst, på den tiden hade jag problem med näsan. Jag blödde näsblod när det var kallt, varmt, fuktigt, torrt, ja, jag blödde verkligen hela tiden. Det var rätt så vardagligt för mig.
Inne i en kyrka i Tur'Abdin, Mar Shmouni hetter den (Ain-Ward) högt uppe på bergen, i väldigt liten kyrka börjar jag blöda näsblod. Jag hade aldrig i hela mitt liv sett så mycket blod, det forsade som en öppen kran! Jag småsprang till min mamma som stod längre fram i kyrkan tillsammans med prästen och med händerna under näsan som var fulla av blod sa jag: "Mamma, mamma jag blöder näsblod!"
Jag såg mammas utmattande blick, hon var verkligen trött på att vi inte visste varför jag alltid blödde näsblod och som hennes dotter var hon jätteorolig för min skull.
Alla fick lite småpanik för nu hade blodet börja droppa på kyrkans golv. Till slut kom prästen  springandes med helig olja. Han bad över mig och smörjde mig med den heliga oljan.

Våren 2008
Jag, mamma och en släkting sitter och dricker te och de pratar om upplevelser mm.
Mamma berättar om händelsen som hände mig när vi var i Tur'Abdin. Jag hade glömt det totalt, jag hade inte tänkt på det en enda gång men mamma hade tydligen bevarat det. Hon börjar berätta och berätta för släktingen som blev förvånad och fylldes av glädje.
Så mamma ställer mig frågan: "Gabriela, har du blödit näsblod sedan prästen bad över dig och smörjde in dig helig olja?"

Jag tänkte och tänkte och kom med ett väldigt enkelt svar: "Nej, jag har inte blödit näsblod en endaste gång sedan dess".
Jag var själv förvånad, för jag hade verkligen inte gjort det och jag kunde inte tro att det var så längesen jag blödde näsblod att jag inte ens kunde komma ihåg det.
Efter det samtalet hade jag den händelsen alltid nära hjärtat. Jag visste att det var Guds händer som var inblandade i det hela.

Slutet på sommaren 2008
Efter att jag tvättat rent näsan och blodet slutade rinna stängde jag in mig på mitt rum. Jag kunde inte sluta tänka på händelsen. Jag skämdes så otroligt mycket och jag skäms medan jag skriver detta brev till Dig, Fader.
Inne i mitt mörka rum föll skammen och dysterheten omringade mig.
Jag tänkte tankar som: "Jag sa ju att du skulle falla i synd! Aldrig kommer du bli perfekt! Det är ingen idé att kämpa, du har ett orent hjärta, ge upp!"

Ja, ljuga gör jag om jag säger att jag kunde möta min systers blickar.
Jag tog det väldigt hårt. Jag förstod inte vad jag hade gjort.
Jag hade precis kommit hem från Jerusalem och hade precis tagit mitt första steg mot Gud och jag blev besviken på mig själv när jag betedde mig på det viset.
Bästa syster hade också tagit sitt första steg mot Gud, jag såg henne som det allra heligaste och jag såg hur Gud lyste igenom henne.
Och att jag som vet bättre nekade min hjälp till henne, till att komma närmare Gud. Ja, det kändes så och när hon sa: "Syster du blöder, du blöder näsblod", var som att Gud stod framför mig och befallde: "Vad gör du, hon vill ha din hjälp - hjälp din syster!".

Och jag kände mig så liten som man kan känna sig och hela jag ryste! Det var som att Du, Gud  använde det mot mig, alltså att händelsen från kyrkan påminde mig om att Du har makt över allt och jag beundras av hur Du visade mig det. 
Jag fick det bekräftat, Gud skyddar sina barn.
Han gör allt för att skydda sina barn. ALLT!

Han fick mig förstå och Han fick mig att vilja kallas för Guds barn för Han lät mig inse värdet av: "Jag och du mot världen".
†

Först vill jag än en gång tacka Dig för att Du hör mina böner och besvarar dem! Jag vill berätta för Dig hur tacksam jag är för allt Du gjort - att jag som inte ens är värdig Dig kan ropa på Dig.

Sist jag blödde näsblod
Jag vill skriva ännu ett brev till Dig och jag hoppas att mitt brev ska visa Dig en liten, liten del av hur ångerfull jag är, att jag än idag skäms när jag ser tillbaka.
Jag vill att Du ska veta att jag skulle aldrig göra något sådant igen, ja, låt mig istället få döden smaka än att ramla i samma synd igen.
~
Förra året, strax innan sommarens sista dagar satt jag och Bästa syster i köket. Jag hade precis kommit hem efter jobbet, Du vet hur trött och sliten jag brukade känna mig då - men det ger mig inte rätten till att handla så som jag gjorde.

Bästa syster ber mig snällt att hjälpa henne med en andlig text som hon skulle skriva till UI (här är texten hon skrev) och jag som är intresserad av att skriva och har lärt mig hur man lägger upp en text tycker alltid att det är roligt när andra ber om min hjälp.
Jag berättade lite nonchalant och kort hur hon skulle gå till väga, tydligen så räckte det inte för hon fortsatte att ställa frågor, frågor som jag redan hade svarat på. Jag blev väldigt irriterad för att hon inte hade lyssnat på mina svar första gången och jag började höja rösten.

Jag kommer ihåg hennes blick, hon behövde min hjälp: "Snälla, jag vet verkligen inte hur jag ska börja, säg bara hur jag ska börja, jag är redan sen med texten och jag måste skicka in den ikväll".
Jag tänkte på hur jobbig hon var och kollade argt på henne och gav ifrån mig en väldigt högljudd suck och sade högt: "Jag orkar verkligen inte, jag har sagt flera gånger hur du ska göra!"

I samma ögonblick, började jag känna att näsan började rinna. Bästa syster kollade på mig med stora ögon och sade: "Du blöder, du blöder näsblod".
Jag kollade på henne och tänkte: Den meningen har jag inte fått höra på länge. Mina fingertoppar rörde näsan. Jag såg blodet och då slog det mig. Jag kollade på mina händer som var fulla av blod och höjde blick till Bästa syster. Hon sa inget, hon rörde inte en enda muskel. Jag kände en enorm fruktan och förstod exakt vad som hade hänt. Hon var så mycket högre än mig, jag såg på henne med rädsla och sprang ifrån med ännu större rädsla.
Jag visste vad som hade hänt - hon hade ingen aning...

Fortsättning följer

DEL 2 Forts hittar du här: klicka!

Titta Fader vad jag fick av min härliga kusin, hur har jag kunnat få något så fint?
Hon skriver:

"Min Fader, Jag tackar Dig oändligt för att Du har skapat sådana underbara personer som finns runtomkring mig. Min kusin G, som har lagt ner tid och energi för att göra det möjligt för mig att meddela mina tankar till Dig. Jag är lat och har inte orkat göra det själv, jag har inte orkat lära mig göra det. Men hon gjorde det och hon gjorde det bra. Jag ber dej Gud att finnas vid hennes sida i all evighet. Hon är ditt barn, jag ser Din glädje genom henne. När hon ler och när hon ber ser jag Ditt ljus skina Gud".

Fader, jag är inte värdig dessa ord, denna person har en stor plats i mitt hjärta, jag är så tacksam att jag har fått lära känna henne på nytt. Tack Gud. Hur underbar är inte hon?
Du tröstar mig genom henne för varje gång jag gråter kommer hon och lägger sina armar runt mig. Hon säger inget, absolut ingenting, hon vet varför mitt hjärta är tungt. I vår tystnad samtalar vi, i vår tystnad säger hon till mig: "Jag är här hos dig".
Dina Ord.
Hon stärker mig så otroligt mycket och hon har ingen aning. Hon vet inte hur mycket jag ser upp till henne. Hon är en av de starkaste själar jag känner och hon vet att med Din heliga Ande i henne kan hon klara av vad som helst.

Hon är Ditt barn för hon är givmild, ödmjuk och mest av allt har hon kärlek och hon är inte rädd för att visa den för att hon känner till kärlekens makt.
Hon ger helt enkelt kristendomen ett ansikte.

 

Jag älskar henne och önskar henne allt i världen som Du vet gör henne gott. Må hon alltid vara lika stark och jag ber att hon får allt som hon ber om, efter Din vilja.
Tack Gud

Mitt barn, Jag saknar dig, kom tillbaks till Mig. Jag saknar våra stunder vi hade när vi studerade Mitt Ord och ignorerade allt omkring. Våra samtal brukade vara långa men nu är du upptagen och du kastar Mig likt en gammal sak.
Trots allt älskar Jag dig och kommer alltid att göra det.
Men låt mig ställa dig en fråga, varför tror du inte på Mig när jag flera gånger sagt till dig: Jag har räknat varje tår du fällt och hört varje bön du bett? Varför?

Jag vet hur du alltid brukar tro att du är ensam men Jag är för evigt med dig.
Du är mitt barn, så säg mig, hur kan en fader lämna sitt barn? Vart är Din tro? Är Jag någon som säger en sak men inte gör det Jag lovar? Nej

Kom till mig och viska i Mitt öra, Jag skall lyssna på allt ditt hjärta har att säga.
Mina armar skall omfamna dig och Min nåd skall tvätta bort alla dina fläckar.
Jag älskar ju dig och det gör ont när du glömmer bort Mig. Så vänd tillbaks nu och stanna kvar vid Min sida.
Jag skall fylla tomheten i dig, Jag skall dämpa världens buller och Jag skall ge ork åt dina kraftlösa ben.

Och vad brukade du alltid säga till Mig: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig”.
Precis, Jag släpper dig aldrig.

Jag saknar stunderna vi tillbringade, Jag saknar närheten och din härliga nyfikenhet.
Mitt barn, hör Mig när Jag säger, Jag saknar dig, kom tillbaks till Mig †
Kära hälsningar, din Himmelske Fader

/Er syster i Kristus

Förra veckan var en härlig vecka. Tack Gud för att jag får känna din härlighet.
Jag kommer ihåg, när jag precis hade kommit hem från Jerusalem i somras att mina böner nästan bara innehöll orden: "Jag vill, jag vill, jag vill.” Jag ville bara vara i Din närhet, jag tänkte hela tiden: ”Vad är livet på jorden? Lyckliga är dem som lämnar jorden och får träffa Dig.”

Mitt hjärta tillhör Dig och det vill jag visa Dig.

I torsdags fick jag underbara nyheter, jag ville bara jubla av lycka!
I söndags stod jag inför ett svårt val – trodde jag. Men det visade sig att jag var bjuden till måltiden så som jag alltid varit.

Dagens Bibelcitat
Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger HERREN."
Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: "Se, jag lägger mina ord i din mun."
 

Citatet kommer från Gamla Testamentet (Jer 1:8-9) och jag hittade den på Roberts blogg under inlägget "säg inte att jag är ung".
http://robertablahad.blogspot.com/

/Er syster i Kristus

Jungfru Marias bild

Varje kväll sedan min olycka brukar jag alltid gå och lägga mig bredvid min mamma, för att få höra en godnattsaga innan jag sover. En saga som berör hennes förflutna, min pappas förflutna, vårat förflutna. Att få veta saker om min barndom, min uppväxt i Syrien och vår historia betyder mycket. 

   Min olycka har fått mig att börja vilja möta saker och börja tro. Innan min olycka trodde jag inte alls. Och allt som hade med min tro att göra, det hade inte med mig att göra, jag kunde inte koppla ihop det med mig.

Hälsningar // Mr. Safar

Brev: Himmelsk livvakt

Den senaste tiden har jag lagt märke till hur ofta vi möter döden.
Sedan jag fått lära känna Dig har jag också fått se hur ofta Du skyddar mig.

Du agerar som en himmelsk livvakt.
Jag tänker på,
När jag går till sängs - det finns en stor risk att jag inte vaknar dagen efter.
När jag går ut ur huset - det finns en jättestor risk att jag aldrig återvänder.
När jag går över gatan - det finns en otroligt stor risk att jag inte kommer till andra sidan.
När jag kliver på bussen - det finns en enorm risk att jag inte kommer fram.
Eller när jag råkar lämna min plattång påslagen på trä brädan och råkar somna – finns det en gigantisk stor risk att jag vaknar upp i ett eldhav.

Och jag kan inte hjälpa att tänka, varför just jag? Min Herre, betyder jag så mycket för dig? Svaret är enkelt.
Du som är härligheten själv, Du kärleken själv, jag kan inte tänka mig ett liv utan Dig. Hur skulle det se ut?
Inte har vi haft det lätt den senaste tiden, tvärtom, men att ha dig lika nära som min egen skugga, tröstar mig.

Vem är allsmäktigare än Dig? Ingen. Vem älskar mig mer än Dig? Ingen.
När sorg råder i mitt hjärta – torkar du bort varje droppe av bedrövelse med Din tröst.
När ilska råder i mitt hjärta – fyller du mina hål med Din kärlek.
Du som är ljuvligheten själv, visa mig alltid Din Väg. Ty jag vill följa den.
Du som är bär ljuset till kläder, upplys mig alltid om Din Sanning. Ty jag vill handla efter den.
Du som har varje människas Ande i Din hand, led mig in till Ditt Liv. Ty jag vill aldrig släppa Dig.

/Er syster i Kristus

Ett tag sedan fick jag höra tråkiga nyheter. En väns familjemedlem var svårt sjuk och hade kämpat med sjukdomen länge, denne hade hamnat på sjukhuset och vid den tidpunkten såg det inte ljust ut.
Min vän vände sig till mig och bad mig att komma ihåg den sjuke i mina böner. Jag fick ett snabbt intryck att min vän litade starkt på att mina böner skulle höras. Och detta var från början då Du och jag hade börjat lära känna varandra. Eller ska jag kanske säga, då jag tillät mig själv att lära känna Dig.   
   Vidare, jag bad morgon och kväll och om jag inte minns fel, fler gånger än så. Varje bön var dedikerade åt den sjuke, bönerna var innerliga och dem innehöll många knäböjningar. 

Tre dagar gick och jag och min vän hade inte pratat sen dess. På den tredje dagen kände jag en enorm känsla inom mig som inte kan beskrivas. Tillsammans med den obeskrivliga känslan kände jag på mig att den sjuka mådde bättre. Så jag hörde genast av mig till min vän och sa rakt av: "Jag fick en känsla att han blivit bättre, hur är det med honom?"
Min vän svarade snabbt tillbaka: "Du är kung, han fick precis lämna sjukhuset för att åka hem."
Inga ord kan beskriva vad jag kände just då. 
Underbart
Himmelskt
Otroligt
Härligt
Ljuvligt
Fantastiskt
Overkligt
Mirakulöst
De orden kommer inte ens i närheten.

Tankeställare:
Min Herre, Du är Kung, Konungarnas Kung. All ära åt Herren.
 Du hörde och du utförde.
Och jag försöker analysera, var det mina knäböjningar eller min innerliga bön?
Jag vet inte men jag har så svårt att tro att det var mina böner du hörde som min vän trodde, jag vet att det var våra böner tillsammans som fick den sjuka mannen att stå på ben igen.

Det spelar ingen roll, all ära åt Dig min Herre. All ära åt Dig.
Vi är tacksamma att mannen fortfarande är vid liv och att han fortsätter prisar Dig och får vandra i Din gemenskap.

Tack Herre för att Du ger när vi ber.
Tack Herre för att Du låter oss finna när vi söker.
Tack Herre för att Du öppnar dörren när vi bultar. 



/Er syster i Kristus

”Alla vi som har döpts in i Kristus har också iklätt oss i Kristus” (Rom 6:4,6).

Jag vet att min kropp är ett tempel för den helige Ande, som jag har inom mig och som jag har fått från Dig Gud. Och Du har gjort mig till tempel för Din helige Ande för att jag ska kunna leva i godhet därför tillhör jag inte mig själv.

Så jag säger:
Helige Ande, överbevisa mig om synd och led mig in i hela sanningen. Undervisa mig om allting och påminn mig om allt som Herren har sagt. Därigenom hjälp mig att göra gott och led mig in i ett liv i godhet.

Nåd från vår Herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den helige Ande åt oss alla.

/Er syster i Kristus
(Ur Andes Frukter)

Denna människa kan kallas för underbar. Denna människa måste vara ett av Dina käraste barn.
Vilken fin skapelse Du skapat.

Han får alla att skrattar och ibland alla att gråta, men bara för att de skrattat så mycket.

Bevara honom och hela hans fina familj och alla underbara omkring.

Jesus, jag längtar till den dag då vi tre sitter och skrattar.

http://mrsafar.blogg.se

”När en människa tagit emot Guds kallelse till den inre vägen, och hon alltså fått smak och lust för den, så dröjer det inte länge förrän Gud börjar med henne. Mycket av detta handlande för henne in i svårigheter och trångmål, som hon förut inte kände till. Hon får känna att vägen är smal här i världen, om hon vill vandra med hjärtat i det himmelska. Men får hon bara upp blicken för att det är Gud som står bakom allt det som trycker och tränger, så börjar hon ana Hans mening därmed och kan därför också börja ta emot vad Han genom detta vill ge henne."

Ur den underbara vägen

/Er syster i Kristus