Och dem samlades bredvid kyrkans lokal för att stötta varandra trots sorg.
Prästen blickade ut mot sin församling, han visste att folket gillade att prata strunt om honom. Kanske för att han var sträng eller  tillbakadragen? Han hade i vilket fall varit ett hett ämne många år nu.

Ljudet i lokalen var högljudd och alla pratade ivrigt med händerna. I samma ögonblick vände folket sig mot ingången då en kvinna kom in och skrek av smärta. Sorgen hade tagit över henne. Hon fick höra ett par lugnande ord innan snacket drog gång igen.

Prästen blickade ut mot sin församling innan han fattade mod och bad om total tystnad:
"Guds barn, ni ska veta att i kristendomen har vi något väldigt vackert", sade han.
Det blev knäpptyst i lokalen och hela folket tittade nyfiket på prästen.
"Jag pratar om döden", fortsatte han. 
De anhöriga stirrade tomt ner på bordet men fortsatte lyssna på hans ord.
"I andra religioner, i andra länder, på andra platser så talar människor om död", sade prästen med stark röst. "Dem säger då en person har dödsförklarats att 'Han avled' eller 'Hon dog'. Men ni vet om att i kristendomen finns det inget som heter död."

Han tog en kort konstpaus och fortsatte: "Nej, vi säger att han eller hon blev 'kallad'."
Han tog upp sitt glas och drack en klunk av vattnet som någon ställt på hans bord. Församlingen lyssnade slaviskt och ivrigheten hade nått taket, dem väntade på hans förklaring.
Sedan sade prästen: "Då kan en person som inte är kristen fråga, 'Av vem?' Och vet ni vad vi ska svara då?"
Församlingen förstod sakta men säkert och en efter en lös av glädje, likaså prästen. Han log brett och med glittrande ögon avslutade han sitt tal med: "Ni ska svara dem; 'Av Gud'. Hon blev kallad av Gud"

Här har jag lagt ihop favorit citat från Romeo och Julia.
Jag har varit bekant med Shakespeares verk sedan en tid tillbaka, men när jag nu i efterhand läser hans lyrik så kan det liknas vid ett stycke taget direkt ur Höga visan.  
Gud måste ha varit Hans inspirationskälla - Gud är ju kärlek.

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate.
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

It is my lady, O, it is my love!
O that she knew she were!
She speaks, yet she says nothing; what of that?
Her eye discourses, I will answer it.
I am too bold: 'tis not to me she speaks.
Two of the fairest stars in all the heaven,
Having some business, do entreat her eyes
To twinkle in their spheres till they return.

What if her eyes were there, they in her head?
The brightness of her cheek would shame those stars,
As daylight doth a lamp. Her eyes in heaven
Would through the airy region stream so bright
That birds would sing and think it were not night.
See how she leans her cheek upon her hand
O that I were a glove upon that hand,
That I might touch that cheek!

Nedan är en konversation mellan mig och en andlig vän (som har påverkat mitt andlig liv stort):

G:
"Det mäktigaste mirakel Gud kan visa oss idag är att ta en ohelig man ur en ohelig värld, och få samma man att bli helig, och sedan placera honom tillbaka i den oheliga världen och behålla honom helig i den," Leonard Ravenhill.

M: Fint! Hur blir man helig då?

G: Jag ska berätta en hemlighet; du har redan det heligaste i dig - nattvarden. Men människan är syndig och det visste Gud, det är därför vi får ta del av den så fort vi behöver för att sedan låta vår heliga Ande styra över vår kropp och över våra tankar.
   Det skulle bli mitt svar på din fråga :)

M: Vad stolt och glad jag blir. Det är inte många som vet att den som vänder om och tror och tar del av nattvarden blir helig!

Mitt Kära barn
Har du inte hört dem säga om Mig att: "Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver", (Malaki 3:3).

Du för mig är mitt mynt som Jag har skapat. Du för Mig är värd oändligt mycket. Inte skulle väl Jag vilja byta ut dig mot något annat mynt?

Och har du sett någon skapare slänga bort sitt verk? Håll med Mig om att det bara är skaparen som kan rätta till det fel hans verk har fått. Är Jag likt en som inte kan rätta till sitt verk?

Låt oss säga en målning som genom åren har tappat sin lyster, visst är det bara konstnären som vet vilka färger och nyanser som har används från början? Håller du med Mig att det bara är skaparen som kan ge målningen tillbaka sin lyster?

Du mitt lilla mynt har inte bara ett, två, eller tre hål utan många fler än så. Göm dig inte för den process du måste genomgå. Det lär bli tufft men du kommer se att dina hål kommer försvinna och inga tecken av ärr kommer Jag låta synas.

Låt Mig uppliva dig med Min kärlek. Låt Mig få fylla dina djupa, djupa, djupa hål.

Himmelska hälsningar, din Fader

Käre Fader,

Hur tillverkas mynt?
Vet du om att de stansas ur metallplåt? De falsas och slips? De präglas och rengörs?
Varje mynt och varje myntsats granskas noga ifall något slunkigt igenom med minsta skavank.

Jag är ett mynt i Din värld. Jag präglades 1989. Jag har stansats ur metallplåt. Jag har präglats och rengjorts. Mina kanter har falsats och slipats. Men nu har jag några hål... Hur ska dessa hål fyllas ut?

Hälsningar, Ditt barn

(Källa: Dear John)

Idag fick jag mod att lyssna på en låt som skrivits till Nancy. Efter en hel månad. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den men att jag inte kunde hålla mig för gråt när jag satt på pendeltåget säger väl en del.
Jag avskyr skriket i bakgrunden, det är inte okej.

Jag vill bara klargöra en sak..
Meningen med Letter to God är för att jag ska komma närmare Gud, ja, liksom stärka bandet mellan mig och Honom. Men även sätta ord på mina känslor, tanknar och funderingar.
Så missförstå mig inte, jag vill sprida Guds ord men syftet är inte alltid att ni som läser Letter to God ska förstå vad jag skriver om. Jag själv vet om att jag skriver i "kodord", men om ni får ut någonting av det så glädjer det mig mer än någonsin.
Det låter väldigt narcissistiskt för det är jag men jag jobbar på att bli mer altruistisk.


Jag tänkte aldrig offentliggöra Letter to God från början, men efter mycket om och men så valde jag att visa den för några vänner och därifrån har den "växt".

När det kommer till kommentarer så föredrar jag att inte svara eftersom att jag kan inte ta åt mig era kommentarer, det är helt enkelt all ära åt Gud.
Jag brukar även dra tillbaka publicering av kommentarer som jag exempelvis inte gillar, inte kan hantera, eller som inte hör hemma.

Letter to God är som mitt lilla kryp in, här samlar jag allt som inte får plats i min hjärna och hjärta och så enkelt är det.

Gud stärker er, ni nyfikna själar som hungrar efter Guds ord.

Min Herre, jag ser inte din vilja. Göm den inte ifrån mig. Hur vill du att jag ska agera? Vad är rätt för mig? Vem ska vägleda mig om inte du? Det som en gång kändes fullkomligt rätt känns helt plötsligt fullständigt fel.

Jag visade dig en gång tidigare att jag gör allt för dig, och jag tvekar inte på att göra det igen.
Vägled mig innan jag tar fel beslut. För det här känns fel så inte kan det väl vara rätt?

Dina handlingar sårade mig, men tro inte att jag föll platt på marken – nej jag ställde mig upp och letade efter vägen till min Domare.

Förvirrad men inte dum. Splittrad men inte itu. Slagen men inte död.

Om din vilja är "det", visa mig det då, snälla, så att jag slipper spilla dyrbar tid.