Min himmelska Fader,

min käre Gud , det är svårt att bli en kristen, men det är lika svårt att bli bevarad som kristen.
Jag märker ständigt och jämt till min smärta att kraften försvagas, att kärleken kallnar och att hjärat inte längre håller så fast vid Frälsaren.

Min Gud och Fader, endast du är den som kan hjälpa mig mot det onda och som kan bevara mig i tron, och du vill det.

Hör den bön som Frälsaren ber för mig och tillåt inte någonting att rycka mig ur Hans hand.
Låt ingenting bli mig så angeläget som att bevara din gemenskap. Jag kan inte själv se allt som hotar mitt trosliv, men du min Gud ser det, du känner ju mig.

Det är så underligt Herre, att mitt hjärta ska vara så trögt att lyda din kallelse.
Hjälp mig för Jesu Kristi skull.

Du vill, Herre. Låt det bli så i mitt hjärta, att även jag vill.

Amen.

Hälsningar, din syndiga dotter.

Min himmelska Fader,

min Herre, ge oss enig kärlek, så att alla kan lära känna och anse varandra som bröder och systrar i Kristus.
Ge oss kärlek för att vi ska likna dig, vår käre Herre, och be för alla och envar, som ett barn ber för ett annat barn hos sin Fader.

Låt ingen bland oss söka sitt eget eller glömma dig för något annat, utan hjälp oss att lägga bort allt hat, all avundsjuka och splittring och att älska varandra inbördes som sanna, fromma Guds barn och på så sätt kunna säga inte min Fader, utan vår Fader.

Amen, din syndiga dotter.



(Källa: Martin Luther)

Min dotter,

Med himmelriket är det också
som när en köpman söker efter fina pärlor.
Om han hittar en dyrbar präla går han
och säljer allt han äger och köper den.
(Matt 13:45-16)

Har du någonsin funderat över varför Jag jämför himmelriket med en pärla, och inte med vad ni bedömer som mycket mer värdefullt: diamanten?

Jo, kanske ligger svaret i hur diamanten får sitt värde. En diamant värderas utifrån 4 C - Carat, Clarity, Color, Cut (karat, klarhet, färg, slipning). En betydande del av värdet kommer alltså från hur människan har slipat diamanten! Den enda naturliga ädelsten som är mer värdefull när den hittats är just pärlan. Och precis som pärlan, kan människan inte arbeta för att höja värdet av det min Jag vill ge er i sitt rike.



Pärlan formas när ett främmande föremål som exempelvis ett sandkorn, kommer in i musslan. Men istället för att göra sig av med sandkornet, kapslar musslan in det i pärlemor från sin egen "kropp" och skapar en pärla av det. På samma sätt gör Jag med er. Jag förvandlar er till pärlor genom att ikläda er i min egna kropp - Jesus.

Är ni döpta in i Kristus
har ni också iklätt er i Kristus
(Gal 3:37)

Men att förvandla en pärla från ett sandkorn tar lång tid. Och ingenting syns från utsidan  - där syns bara en hård, mörk och skrovlig yta. På samma sätt är det med förvandlingen Jag gör med er. Den tar tid och det är en inre förvandling, inte yttre.

För att pärlans skönhet ska synas, måste musslan dö. På samma sätt är det med himmelriket och människor. Jag var tvungen att dö för att öppna vägen till riket. Och när ni dör med mig, uppstår ni till evigt liv för visst säger min heliga Skrift:

Genom dopet har vi alltså dött
och blivit begravda med honom
för att också vi skall leva i ett nytt liv. 
(Rom 6:4) 


Hälsningar, din Gud

Min Himmelska Fader,

min HERRE, min Gud. Jag vet att jag en gång ska få tacka dig lika innerligt för lidanden och svårigheter som för lust och glädje.
Men du vet också att jag inte kan låta bli att be dig, att du i nåd vill ta bort lidandet från mig. 
Du har gett mig lov att be om detta. Det är ju lättare för mig att se din kärlek i lyckan och glädjen än att märka den i sorgen och vedermödan.

När du låter lidandet drabba mig, så förklarar det för mig genom din heliga Ande, så att jag kan säga: Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.

Och när det ser mörkt ut, säg då i mitt hjärta, att jag inte behöver vara rädd för att mista dig. 
Min Fader, hjälp mig för Jesu Kristi skull,
Amen

Hälsningar, din syndfulla dotter

Vila i Frid Nancy <3

J.Jansen

Visst har vi alla någon gång känt oss misslyckade när vi gång på gång begått en synd som vi försökt att avstå ifrån. När vi syndat kan vi inombords känna hur vi får samvetskval och hur djävulen viskar: ”Du blir aldrig någonsin förlåten. Det är ingen mening att du försöker resa dig upp igen, du kommer ändå falla lika snabbt igen”.

Det är i tillståndet då människan inser att hon begått en synd som man ställs inför två avgörande valmöjligheter. Ska vi då be och ångra vår synd och be om förlåtelse eller välja att vandra allt längre bort ifrån Herren genom att låta synden gro allt djupare i våra liv?

Likt frukten som sakta mognar på träden så måste vi också genom tålamod utstå prövningar i våra liv för att kunna växa och bli starkare i Anden. Hur kan vi kunna veta om vi testas av Gud eller om vi frestas av djävulen? Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan frestelsen och prövningen. När vi frestas så är djävulens syfte att skada oss, men när Gud låter oss testas så är syftet att bygga upp oss och göra oss starkare.

Ibland sker händelser i våra liv som vi bara inte kan begripa. Vi kan inte förstå varför vi har dessa känslor inom oss. Förtvivla inte kära läsare. Gud har en plan med våra liv som vi ännu inte vet om! Det mest underbara är att Jesus vet precis hur vi känner oss i våra svagheter inför synden. Jesus har själv upplevt kampen att avstå från synden och lyckats. Därför kan vi vända oss till Honom eftersom Jesus ”...känner med oss i våra svagheter för Han har prövats på alla sätt och varit som vi, men utan synd” (Hebreerbrevet 4:15).

När du börjar se på dig själv så som Gud ser på dig, kan du resa dig upp igen efter att du fallit. Alla människor misslyckas och faller, men Gud vill att du skall fatta nytt mod och resa dig upp igen. Och du kan alltid göra det, därför att hans förlåtelse och kärlek är starkare än varje synd och omständighet. Tappa inte hoppet nästa gång du känner att du svikit Gud eller skadat din relation till Honom.

Tänk på denna fina berättelse: ”En soldat frågade en Abba (munkledare) om Gud förlåter syndare. Abban svarade: Säg mig, min gode vän, kastar du bort din mantel om den får en reva? Soldaten svarade: Nej, jag lagar den och fortsätter att använda den. Abban sade då: Om du tar hand om din mantel, skall då inte Gud vara mer barmhärtig gentemot dig som är Hans avbild! (Ökenfädernas tänkespråk)

Jag ska inte ge upp.
Kampen skall fortsätta.
Nästa gång jag och den svarte soldaten möts ska min rustning igentäppas där den förr hade hål.
Jag är din kämpe Gud…

Visste du att Gabriela är ett hebreiskt namn med betydelsen Guds kämpe?
Känns som att jag måste kämpa extra mycket bara för det.. =)



 www.kristuskonung.blogspot.com

Jag blev tillfrågad av min ungdomarna i kyrkan att skriva ett brev som berättar om Jesus känslor innan han tillfångatogs. Jag blev oerhört glad att de ville att jag skulle skriva något speciellt till dem. Så här är brevet jag skrev och fick läsa upp på skärtordagen innan vi såg filmen Passion of the Christ.

Min Herre,

Då vi tänker tillbaka på ditt liv förundras vi. Du genomförde allt för vår skull. Du som lyssnar och tar emot böner bad själv i Getsemane. Så som ett barn iaktar och tar efter sin förälder så vill du att vi ska se på ditt jordsliga liv. Vi vet nu att du bad för att vi ska be.

Herre Jesus, du kände ångest och ängslan innan du tillfångatogs. Du kände ensamhet och övergivenhet. Du sade själv:” Min själ är djupt bedrövad.” Och föll sedan ner på ansiktet och bad om din Fader vilja.
Allt detta kände du för att vi skulle slippa känna det. Du var beredd att överlämna dig till det bittra lidandet för att rädda oss från fördärvet. 


  Trots det är vi likt dina lärjungar som drabbats av lathet och likgiltighet. Vår kropp tillåter oss inte att vaka och be med dig för våra synders skull.
Uppväck ånger och sorg hos oss över våra synder, så att ditt ord ska gå i uppfyllelse beträffande oss: Saliga är de som sörjer, de ska bli tröstade.

Ge oss ett sådant hjärta och sinne, att vi i allt vårt lidande kan ha din bild för ögonen: hur du med stor uthållighet bar ditt kors, hur ditt heliga huvud blev slaget, törnekrönt och bespottat.  Ja, Herre lösgör den tunga likgiltigheten som vi knytigt fast runt vår hals.

Låt oss lida med mig, ge oss lite av din ödmjukhet, förbered oss inför den sorgligaste dagen. Ge oss vissheten, att du mitt under lidandet ändå älskar oss. Men också hoppet att du hjälper var och en att bära sitt kors.

Ge oss även nåd att böja vår vilja under vår himmelska Faders vilja, så att vi av hjärtats grund ber som du: Låt inte min vilja ske utan din.

Hälsningar dina jordiska barn
Amen

Jag är så tacksam för att jag har denna sida. Att jag har kunnat fylla ut den med hjälp av Guds Skrift och kristna citat.
Lettertogod är mina tankars tillflykt. Alla gånger jag dömt att lägga ner den är det något som stoppar mig. Här kan jag bläddra bak i inlägg och se ett mönster bara Gud och jag kan förstå.
För när ingen lyssnar, lyssnar Jesus. Min vackra Jesus som vet om alla mina hemligheter utan att avslöja dem. Jag står Jesus evigt tacksam. Du har välsignat så mycket jag stött på. Ett exempel är att jag har fått skriva här utan stora motgångar.
Jag hoppas och ber att alla mina läsare som söker efter ditt ord, ser din spegelbild i varje brev. Ja, Amen, må dina barn alltid söka gott och förstå godhet.
Min käraste Jesus glöm inte bort mig:)

Herre, jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.

Kära Fader,

idag kom jag fram till något nytt. Jag har som du vet varit aktiv i kyrkan i snart tre år. Tre väldigt givande år. Jag har lärt mig hur en organisation fungerar, hur ett styrelsemöte går till, vara ledare och listan kan bli längre!
Men för vad? Jag har lärt mig allt detta, men för att tappa Dig på vägen?
Till vilken nytta har jag aktiverat mig i tre års tid för att sedan inte orka be, ta nattvarden eller fullt ut delta på en Gudstjänst?

Det är mina tankar idag. Och min bön är: Må du Gud som är tålamod, ha tålamod med mig. Jag är en dåre som inte lär mig av mina misstag. Men ge mig tid och ge dig ditt stöd. Sakta men säkert ska jag som kryper lära mig gå. Hälp mig till fullt allvar i min kristendom.

Det är svårt att vandra med tvivel, för jag märker hur ofta jag fångas i den falska friden. Herre, hur lätt är det inte att vara tillfredsställd utan dig? Både jag och du vet att jag älskar dig, men hur ljum är inte min kärlek?

Som sagt, jag har hållit mig borta från dig, när jag egentligen skulle ha varit helt nära dig.

Sorgligtvist längtar jag inte efter hel förlåtelse. Och ändå har jag inte i mitt dova hjärta någon stark önskan att bli kvitt mina synder. Skapa en innerlig längtan i mig efter förlåtelse.

För vet du, hur hemskt det än låter kan jag sitta och tänka på mina synder och ändå vara helt lugn och tillfreds.

Därför, trots alla mina fläckar ber jag dig att ropa ivrigare på mig. Bruka med vilka medel du vill, så att jag lyder din kallelse. Därefter söka din förlåtelse och helt bli ditt barn i Kristus Jesus.

Ära ske Herren, ja Herren allena ske ära!

Min kära dotter

Kom till mig, och låt mig få torka dina tårar.
Det ska bli så bra. Ta tag i min hand och håll den hårt.
Jag ska skydda dig från allt omkring dig och jag är här gråt ej mer.

För en så liten verkar du så stark. Men mina armar ska hålla om dig, skydda dig och hålla dig varm.
Det band vi har kan inte brista. Därför säger jag dig, gråt ej mer - det är bra nu.

Du finns inom mig, och det har du varit från första dagen och fram till evig tid.
I mitt hjärta hittar du dig, trots allt du låtit mig få gå igenom, eftersom att du är mitt hjärtas hemlighet.
Glöm inte, för alltid, för evigt, i evigheternas evighet ska du vara mitt barn.

Hälsningar din Himmelska Fader

Himmelska Fader,

Du som har livet och döden i din hand, du som uppehåller mig genom din kraft, se ner på mig i förbarmande. Förlåt mig att jag har försummat dina plikter. Förlåt att jag har låtit dagar och år försvinna med vinden utan att ha fullgjort din vilja. Men då tänker en liten själ som jag: Vad är din vilja?
Du som är ljuvligheten själv, visa mig alltid din väg, ty jag vill följa den.
Du som är bär ljuset till kläder, upplys mig alltid om din sanning, ty jag vill handla efter den.
Du som har varje människas Ande i din hand, led mig in till ditt liv, ty jag vill aldrig släppa dig.
Lär mig att komma ihåg alla dina undervisningar, så att när jag sedan sätts på prov kan agera efter det jag lärt mig.

Hälsningar, Ditt syndiga barn





 

Himmelska Fader,
Jag vill tacka dem som hatat mig - dem har gjort mig starkare.
Jag vill tacka dem som älskar mig - dem har låtit mitt hjärta växa.
Jag vill tacka dem som visat omtanke - ni har fått mig att känna behövd.
Jag vill tacka dem du låtit komma in i mitt liv - dem är en del av den jag är idag.
Jag vill tacka dem som lyssnat på mig - ni har fått mig känna att jag är värd det.
Jag vill tacka dem som lämnat mig - ni har visat att inte allting har sin anledning.
Jag vill tacka dem som stannat - ni har visat mig äkta vänskap.
Hälsningar, din tacksamma dotter

(Fritt översatt från engelska)

Idag läste jag att människan växer genom sina kriser. En kris är något smärtsamt, oväntat, en förlust genom död eller separation, en allvarlig kränkning eller katastrof. Men våra erfarenheter dittills räcker inte för att möta den oväntade chocken. Vi kan likna det vid ett sår. Först känns ingenting, sedan kommer den brännande smärtan och blodet. Därefter, under en lång tid, läks såret och mer beredd på livets överraskningar. En katastrof eller prövning kan trotsa alla våra erfarenheter.

Det som förblir viktigt i alla sorts prövningar är att vi i nödens stund inte får glömma bort att söka Herren.
Spelar roll om du känner dig falsk för att du inte sökt Gud innan, det är inte poängen! Det som betyder är att du vittnar om din obetydlighet för att samtidigt erkänna hans storhet. Hela natten ska du sträcka ut dina händer, utan att tröttna, för ingen annan ger dig tröst. Du är utan ord och utan ro - tacka för att han ger sin tid på att lyssna på din klagan. Och be honom om hans tålamod med dig.

Och vet ni, människan växer genom sina kriser. Jag växer och vissnar likt en blomma var dag. Det går inte en dag då jag skrattar och det går inte en dag då jag känner mig ledsen. Jag tillåter mig själv till att vara en känslomässig bergochdalbana, men jag fastnar aldrig förlänge i samma känsla. Det bådar aldrig gott.

Gud är vår tillflykt och vår starkhet,
en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar
och bergen störtar ner i havsdjupet,
4 om än havets vågor brusar och svallar,
så att bergen bävar vid dess uppror (Ps 46:2-4)

Mitt barn,
Du säger att du är sjuk och att du behöver mig, himmelska Läkaren.
Jag har sagt: "Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila."
Du kommer till mig belastad med många synder och du ber mig att ta bort denna tunga börda från dig.
Är jag likt en som säger något men inte gör det? Nu, idag ska jag ta hand om dina bördor!

Även om du kommer till mig;
som en oren - ska jag rena dig
som en blind - ska jag ge dig syn
som en fattig - ska jag göra din själ rik
som en förlorad - ska jag ta emot dig
som en som är värd att fördömas - ska jag göra dig salig.

Jag är själens trognaste vän, jag ska befria dig från dig själv.
I mig har du liv och i dig själv är du död.
I mig är du rättfärdig men i dig själv har du bara synd.

Du är mitt allt, dröj kvar för evigt i mig.

Hälsningar, Din himmelska Fader

Herre jag är belastad med många synder

Kära himmelska Fader

Herre hur stor är inte din godhet?
Du bevarar människors barn under dina vingars skugga och ger dem av de rika gåvorna i ditt hus.
Allt detta har jag fått erfara under det gångna året.
Mina dagar har inte alltid varit lätta och Herre jag erkänner, jag vet inte vad som ska möta mig i detta nya år. Därför springer jag till dig, du kärleksrike Gud, och vill redan från början överlämna mig i din nåd och trofasthet. Det gamla är förbi och allt har blivit nytt.
Låt mig få en ny längtan efter dig, en ny kärlek till min nästa, en ny önskan att bli förenad med dig och att förbli hos dig. Ge mig en ny iver att växa inför dig. Vik inte ifrån mig, Herre. Låt mig ta emot det som din välsignade hand har bestämt åt mig.

Mest av allt önskar jag ett 2011 med hälsa åt alla. Jag orkar inte möta fler dödsfall och sorgligheter

Hälsningar, din tjänare

Käre Fader, hur länge till ska jag få tystnad till svar?
Hur länge till ska jag ropa?
Än en gång faller jag på mina knän och räcker ut mina händer till dig HERREN, min Gud, och jag ropar: "Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för mina missgärningar har växt mig över huvudet, och min skuld är så stor att den når upp till himlen", (Esra 9:5-69).

Det sägs att synden är vägen som leder ifrån dig, då måste ånger vara vägen till dig.
Lär mig ånger.

För dina pilar har träffat mig, din hand har drabbat mig.
Inget helt finns på min kropp för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben för min synds skull. 
Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull.
Jag går krokig och mycket böjd - hela dagen går jag sörjande. 
Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro. 
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.

Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd. 
Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun. 
Men jag väntar på dig, HERRE, du skall svara, Herre, min Gud. 
Ty jag är nära att falla, jag känner alltid min smärta.
Lär mig bekänna min skuld och lär mig sörja över min synd.
Överge mig inte, HERRE, min Gud, var inte långt ifrån mig!
Skynda till min hjälp, HERRE, du min frälsning!

(Källa Ps:38)

Hälsningar, Ditt syndfulla barn

Jag har tidigare berättat om min systerdotter Lea (läs här) som drömmer om Jesus och änglar. Hon är en flicka på sex år med stor skara änglavakt.

Min äldre syster (Leas mamma) kom hem till oss idag och vi pratade en del tills hon behövde åka hem.
Vi sa hej då men hon vände sig om och sade:

"Jag ville inte berätta det här men jag måste.
   I söndags när jag skulle lägga barnen så hade vi tänt adventljus. Dem ligger i mossa och det är fyra ljus som ligger bredvid varandra. Jag brukar aldrig somna när jag lägger barnen uppe men den här gången gjorde jag det. Och min man somnade nere på soffan, vilket han heller aldrig brukar göra.
    Vi glömde ljusen men min man vaknade av röklukten halv fem på morgonen men förstod inte förrän han var halvvägs upp för tappan där han översvämmades av rök eftersom röken åker upp. Han sprang och väckte mig och jag vaknade med ett ryck och kände den tjocka röken. Jag nästa hoppade ner för trappan  efter att jag kollat till barnen och där mötte jag fyra ljus som hade brunnit upp, även mossan brann upp. Kökslampan av träkvistar som hängde precis ovan för ljusen hade det inte hänt något med. Bredvid hade vi ställt en växt,  av löv men den hade klarat sig. Köksbordet som ljusen stod på är av trä, och ljusen lämnade ett stort brännmärke och en djup spricka, men inget mer."

Jag, mamma och mina systrar var i chocktillstånd. Hur kunde det inte ha skett en större skada? Var det turen som hade knackat på deras dörr den kvällen eller var slumpen som kom på besök?

Här är min förklaring:
För ett par dagar sedan hämtade samma syster och Lea upp mig från jobbet, även Bästa syster var med. I bilen lyssnade vi på julhymner och Bästa syster talade om för Lea vad hymnerna handlade om: hur Jungfru Maria bar Han som bär världen och att Jungfru Maria håller om hela himlen i sin famn.

Inget mer med det. Jag och Bästa syster åkte hem och min syster och Lea åkte hem till sig. Några timmar efter får vi ett sms av min äldre syster och där står det så här:

"Systrar, vad ska jag ta mig till? Halvsovande säger Lea till mig: Mamma jag vill hem. Jag svarar henne: Men konstiga du, vi är ju hemma. Då säger hon: Nej mamma jag vill hem, hem till Jesus."

Jaha, tänker ni. Det var väl fint.
Men det ni inte vet är att, detta sa Lea samma kväll som min syster lämnade ljusen brinnandes i köket.
Och min syster frågade sig själv om och om igen: hur kan vi fortfarande vara kvar? Röken skulle ta oss i sömnen.
I en sådan situation när en lövväxt, en lampa av träkvistar och ett bord av ek står bredvid fyra våldsamma brinnande ljus ska konsekvensen bli större skada.  

Jag kan hålla med henne - faktiskt. Speciellt när jag vet hur hennes hus ser ut. Men jag vet även hur stort hjärta hennes dotter har och hur mycket hon älskar Jesus. Hon är familjens ljus, och hon räddade hennes familj den kvällen.

Lea har vid fler tal tillfällen drömt om änglar som sagt åt henne att följa med dem. Men när hon i söndags sa denna fina mening: Nej mamma jag vill hem, hem till Jesus - fick hon sitt erbjudande. Men Gud är nådig och barmhärtig, Leas tro räddade familjen och jag vet inte veta vad jag skulle ta mig till om min syster och hennes familj lämnade jorden för tidigt.

Ni ska veta, Gud är stor och att Hans änglar jobbar flitigt med att alltid vaka över oss, rädda oss och leda oss, men detta enbart med hjälp av Fader, Sonen och den heliga Anden.

Jag nästan skakar när jag skriver detta brev, för jösses vad stor Gud är!