Mitt barn,
Lyssna! Jag säger ju själv: "Åkalla mig i nöden så vill JAG hjälpa dig och du ska prisa Mig" (Ps 50:15).
Det pågår ett krig. Fienden använder listigt alla snaror och pilar.
Håll ut, ty du tillhör det Goda.
Jag känner din oro - var inte orolig, Jag, din Fader är alltid med dig. Men jag låter mig själv inte alltid förnimmas. Det sker endast när ditt hjärta är stilla, när alla dina sinnen är stilla och har kommit till ro. 
Min lust är att vara bland människors barn, (Ords 8:31).
Mitt paradis finner jag i människans hjärta. Jag älskar dig, Min glädje är att vara hos dig: må din glädje vara att förbli hos mig och tillbringa hela ditt liv i sällskap med mig. Så som du hoppas på att få leva i evighet med Mig så hoppas jag lika mycket att din längtan och strävan är målet.  

Jag älskar att du har gjort det till vana att prata med mig, du är på rätt väg. Jag begär inte att du ska försumma dina dagliga göromål, utan helt enkelt att du ska göra för Mig det som du vid varje tillfälle gör för dem som älskar dig och som du älskar.

Du ska veta att det inte finns någon portvakt som släpper in dem som vill tala med Mig: Jag vill istället att du umgås med Mig på ett förtroligt sätt. Samtala med Mig om dina sysslor, dina planer, dina smärtor, dina farhågor, ja, om allt som intresserar dig. Gör det med ett tillitsfullt hjärta, ty Jag har inte för vana att tala med den själ som inte talar med Mig.
Hälsningar, Din himmelska Fader

(Den underbara vägen)

Käre Fader,
Jag har ont i mitt hjärta.
Jag tänkte: "Du kanske vill säga mig något med det, är det en tankeställare?"
Idag under frukost sa en fin själ till mig: "Detta är din uppgift från Gud, Han är med dig. Du måste göra detta och du måste agera fort. Det är kris. Var inte lat, ta tag i det på en gång innan någon annan tar saken i egna händer."

Jag blev gråtfärdig. Hur kan min lilla själ få en sådan stor uppgift? Det var därför jag trodde att det var ett tecken eller en tankeställare. Jag trodde aldrig någonsin att det skulle komma så tidigt. Det måste betyda att Du tror på mig, att jag för Dig är synlig. Fader jag välkomnar allt som kommer från Dig - Du tror på mig och därför jag göra Din vilja. Må Ditt stöd vara min käpp när mina ben vacklar. Må Din skugga visa hur min själ ska gå till väga.
Hälsningar, Ditt barn

Käre Fader,
neen moryo, svara mig Herre - är det min uppgift?
Jag trodde inte att den skulle komma så tidigt. Är det mitt uppdrag?
Då ber jag om Din hjälp.
Neen moryo, svara mig Herre, jag kan inte tyda Din vilja.
Hälsningar, Ditt barn

Min syster i Kristus Maria A. tipsade mig om Project Syriacs Fader vår. Jag tyckte om den så mycket att jag lägger till den på spellistan med en gång =)
Tack syster!




Och jag hittade denna som vi sjunger varje jul



Tack Project Syriac för ert fina arbete!

Käre vän,
Grattis på Din födelsedag <3

Du har känt mig hela mitt liv. Jag har varit ganska duktig på att ignonera Dig men senaste året så ställde Du mig mot väggen och erbjöd mig två val.
Jag bestämde mig för att det kanske inte är så tokigt att faktiskt sätta mig ner och prata med Dig, ja, lära känna Dig.
Du verkade ha så mycket att komma med och hur mycket jag än försökte argumentera och leta efter samma erbjudande så lyckades jag aldrig hitta det.
Ja, jag erkänner, jag har bråkat med Dig många gånger. Höjt min röst, skällt på Dig, sårat dig och även lämnat Dig. Men Du lyfte aldrig Din hand mot mig, Du skällde aldrig tillbaka eller sårade mig. Ja, Du öppnade dörren åt mig när jag lämnat Dig. Du visade mig, eftersom att Du älskar mig mest av allt hur tålmodig Du är mot mig. Du sänkte dina krav för att jag inte kunde nå upp till dem. Du höll tyst och lät mig att tänka ut utan att stressa mig så att jag av mig själv av ren kärlek skulle fly tillbaka till dina öppna armar.

Vi har gått igenom mycket men för varje dag som går så lär jag mig mer hur du fungerar. Ha tålamod med mig för hur mycket jag än kommer bråka med Dig så glöm inte bort att jag älskar Dig av hela mitt hjärta.
Grattis min älskade vän Jesus Kristus!
Hälsningar, Din bråkiga vän

För mig är allt upp och ner hela tiden och det vet Du Jesus.
Jag vet att Du alltid finns med mig och att Du står på min högra sida.
Många gånger känner jag Din närvaro i mina böner, jag bara vet att Du sitter bredvid mig och lyssnar på vad mitt hjärta har att säga, då kan jag sitta och prata med Dig länge, länge.
Sorgligt nog kan jag många gånger bara glömma bort Dig. Be en snabb bön och tacka för dagen. Jag avskyr sådana dagar och jag vet att det beror på mig. Jag måste tillsammans med Dig jobba med mig, möta dig halvvägs helt enkelt.
   Jag har gått till kyrkan sedan jag var liten och jag är uppväxt kristen. Men någonstans fick jag aldrig lära mig att Du älskar mig vad jag än gör eller vad som än händer. Jag har fått lära mig det själv då jag har intresserat mig av Dig. Så ha tålamod med mig Mästare. Jag är inte som Dina andra barn som lär sig sanbbt och har Din kunskap. För mig tar det tid att förstå Din tecken och Din lära. För mig betyder en prövning ett stort fall. Så jag ber Dig igen, ha tålamod med mig, straffa mig inte i Din vrede.

Det här skrev jag ca en månad efter att jag kom hem men jag redigerade och fyllde på texten flitigt i tre månader framåt. Jag tänkte ändra den en sista gång och skriva den som ett brev till Gud men Han känner till mina känslor och känner min längtan. Texten är inte djup men den har en riktning.

----------------------

Åh, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Jag vet heller inte riktigt vilket budskap jag vill tända.
  Det tog mig ett tag innan jag fick mig kraft att sätta mig ner och börja skriva. Jag visste ju att skriva innebar en träff med mina känslor och för att tala sanning – jag är ingen person som ger sig tid att ta itu med egna känslor.
  För ett år sedan deltog jag i ett projekt som innehöll en resa till Israel/Palestina. En resa som kom att förändra mycket i mitt liv. Efter den resans gång kom jag fram till att livet inte handlar om att hitta sig själv, utan att skapa sig själv. Jag tog med mig mycket hem; ett nytt tankesätt, nytt perspektiv men viktigast av allt, Jesus.
  Ja, mycket riktigt, innan dess kände jag inte ens till orden treenighet, fasta eller bön. Och hur konstigt det nu än låter så måste jag säga att innan jag hade Honom i mitt liv - levde jag inget liv.

  I år gjorde jag samma sak, reste till Israel/Palestina på ett uppföljningsprojekt, den här gången ensam med två jämnåriga vänner. Jag hade två tankar om resan; 1. jag förväntade mig mycket av resan för jag fick så mycket förra året. 2. eftersom att jag fick ut så mycket förra året och även efter resans slut så var jag säker på att i år skulle jag kanske bli besviken.  

   Nära och kära sa: ”Det är inte många ungdomar som får chansen att se det heliga landet två gånger”. Jag höll med, men jag fick gå igenom ett helvete på flygplatsen. Kära läsare, fråga mina nära och hela skaran kommer att ge dig samma svar när du frågar vilken min största rädsla var inför resan. Svaret: att bli stoppad på förhör på flygplatsen.
  I en och en halvtimme pågick det. Helt ensam och under hela processens gång bad jag, samma sak som jag hade gjort under sju timmars flygning. Jag bad om och om igen om att inte bli stoppad som förra årets resa. Då kunde jag inte hjälpa att tänka: ”varför min Herre? Varför? Jag bad ju så innerligt”.
  Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag lät mina känslor få ta över och fällde några tårar. Hur skulle jag annars reagera? Jag kände mig krossad, övergiven och tvekade ständigt men utan vilja. Men en röst inom räddade mig: ”Gud har en plan för dig ska du allt få se, glöm inte att du är Hans barn som Han aldrig skulle svika”.



 Mycket riktigt för Gud tar dig igenom helvetet för att kunna ta dig till himelriket. Amen, säger jag till er, amen. Han belönade mig mycket rikt - jag fick tillbringa en stund ensam tillsammans med biskopen Mor Severios. Ja, samma Mor Severios som strömmar ur mina högtalare varje morgon hemma i mitt rum. Det värderades mycket högt för mig. På St Markus klostret fanns platsen där Jesus och lärjungarna hade sista måltiden bevarad. Ja till och med exakt kopia av den första ikonen på Jungfru Maria och Jesubarnet som evangelisten Lukas målat.
  Jag fick gå stegen Jesus gick timmarna innan Han korsfästet och jag fick möjlighet att besöka ett dussin kyrkor som betyder för vår tro. Samtidigt, ingenting av allt detta kan nog slå att i varje steg jag tog kände jag fullt ut att jag vandrade i Herrens gemenskap. Hela Hans härlighet omringade och omfamna mig, en ovärderlig känsla. Varje kväll fick jag höra berättelser från hjärtat, bibliska, andliga berättelser som berörde varje ben i min kropp. Jag lärde mig att uppskatta varje sekund och försökte memorera allt som sades.

  På St Markus klostret lärde jag känna en ung man som ska bli munk (som är munk i nuläget). Han var som en levande Bibel, varje ord som kom ur hans mun kom från Bibeln.

  Det var en kväll då jag kände mig som sämst men som kom att bli den bästa dagen på resan. Veckan innan resan hade jag varit på en ung släktings begravning, jag hade många tankar i huvudet som jag lät släppas fria. Jag frågade honom vad som egentligen händer efter livet på jorden och vart man faktiskt hamnar. Han pratade och jag lyssnade men det räckte inte, jag kände mig nere och ville få ut allt men tillät inte mig själv. Strax innan kvällens slut fick jag en lapp där han skrivit att det finns en viktig sak jag måste komma ihåg och ta med mig i mitt liv, han sade det med ett citat från Påve Kyrillos VI, så här löd det: ”Var mycket fridsam och fundera inte så mycket på det, utan lämna det till den som har det som ansvar”. I samma stund kändes allt lättsamt och jag kunde vända mig till Herren med glädje.

  Resan började närma sitt slut och en stor ångest att möta det vardagliga livet hemma i Stockholm började sakta växta. 


  Det var jobbigt att lämna hemmet de första dagarna då vi anlände till Stockholm, jag ville helst sitta på mitt rum minnas och tänka. Det förstod jag själv att det inte skulle gå, så jag försökte umgås med vänner och familj men jag såg ingen mening med det. De ville höra om resan men det gick inte att förklara. Veckan i Jerusalem var känslosam, ni vill inte veta hur många tårar det föll över Jerusalem, men det fanns även glädjetårar.

   Ingen vet hur vi hade det på resan och vi har heller inte kraften att få folk förstå. Det är något ni själva måste uppleva. Resan blev aldrig som jag trodde, den blev tusen gånger bättre.

  Jag lämnade kvar mitt hjärta i Jerusalem så jag känner mig rätt så död. Inte visste jag att mitt liv var där. Och det är verkligen värt att åka dit igen fastän jag vet att jag kommer att bli stoppad, för två timmar på förhör är inget gentemot tre minuter i himmelen. Ja, det är så jag vill beskriva resan: Ni vet hur Jerusalem i Bibeln är symbol för himmelen, så kändes det som. Tänk dig, att få smaka på himmelriket, på allt det goda, på Gud och hela hans härlighet och sedan helt plötsligt efter en kort tid spotas ut, tillbaka, ner till det världsliga. Ingen-rolig-känsla.
  Fast min största fruktan nu är att glömma allt och fortsätta med vardagen. På klostret fanns även en ung diakon från Sverige, han lärde mig mycket och hjälpte mig efter jag kommit hem från Jerusalem. Han talade fina ord och beskrev Jerusalem som en plats där jag får energi och andlig mat men då är det upp till mig att dela med mig av den andliga föda jag ätit av. Han lärde mig även att jag inte behöver sakna de människor som jag träffat i St Markus klostret för dem är alla Jesus barn och det är jag med. Jesus finns med mig i allt jag gör därför finns Jesus barn också med mig. 


  Det var psykiskt jobbigt för mig på flygplatsen men nästa gång jag flyger låter jag Jesus vara min pilot, Bibeln mitt pass och himlen min destination. Det jag vill säga, och det jag vill avsluta med; är att dem som Gud låter gråta, dem välsignar han rikare än dem han låter skratta. Det är sanning, lita på mig – jag vet.

  Betlehem, platsen där Jesus föddes
 Lappen som jag än i dag har i min Bibel

Den som har ett vänligt hjärta förebrår sällan, och när han förebrår gör han det med ord som inte sårar. Den som har ett hjärta fullt av vänlighet vinner människor genom sin mildhet. När man tillrättavisar någon för hans synder är det stor skillnad mellan grymhet och vänlighet, där det senare leder till att syndaren bekänner sina synder och omvänder sig av egen fri vilja.
 
  Herren vann sin lärjunge Petrus då Han frågar honom om han älskar Honom mer än de andra gör, tullindrivaren Sackaios, den samariska kvinnan, äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning och även kvinnan som tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Han vann dem alla till sig genom sin vänlighet och milda behandling.

Exempel:
  Han tillrätta visade henne inte för hennes synder och dåliga leverne, inte heller gav Han henne en lektion i botgöring och kyskhet, utan berättade istället om det levande vattnet och om tillbedjan i ande och sanning (Joh 4:14,23). Dessutom ledde Han henne varsamt fram till bekännelse genom att säga: ”Gå och hämta din man”. Han visste att mannen inte var hennes make och att deras relation var av ett sådant slag som man mycket väl kan beskriva med sårande ord. Men Herren uttryckte det inte på det sättet, som kunde ha sårat henne utan sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har, är inte din man. Där talade du sanning” (Joh 4:16-18).
 
  Se hur Herren lägger in den pinsamma bekännelsen mellan två lovord! Först säger Han orden ”Du har rätt”, och efteråt ”Där talade du sanning”.
 
  Fastän hon levde i synd hittade Herren något att lovorda hos henne. På så sätt förde Han henne till omvändelse, och dessutom till att tro och förkunna tron. Hon sade: ”Herre, jag ser att Du är en profet”, och hon gick för att kalla sitt folk till tro på Honom: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Kan Han vara Messias?” På så sätt vann Herren henne och alla människor i staden till tro (Joh 4:19,29).

Med samma vänlighet bemötte Herren äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning.
  
  De skriftlärda och fariséerna kom likt vilddjur och ville stena henne. De ville att Han skulle ge sitt godkännande till det som Lagen föreskrev. Med största vänlighet försvarade Han istället kvinnan i hennes förödmjukelse och skam och tillrättavisade dem som ville att hon skulle stenas. Han sade till dem: ”Dem av er som är fri från synd ska kasta första stenen på henne” (Joh 8:7).
 
  Och Han böjde sig ner och skrev på marken, antagligen alla deras synder. Ja, kvinan ertappades på bar gärning, men där fanns ju också en man som syndade med henne. Poeten Fouad Belaibal beskrev kvinnan:

De kallade dig en som säljer syndig kärlek –
Lögnare är de, ty skulden är köparens.

När Herren hade räddat kvinnan från hennes anklagare och de gått sin väg, sade Han till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”. Kvinnan hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle finnas en så vänlig och mild människa som kunde rädda henne från att bli stenad, döma hennes anklagare och säga till henne: ”Inte heller jag dömer dig.”

  Vänlighet hittat alltid goda sidor att lovorda och fokuserar aldrig på de dåliga sidorna. Ett vänligt hjärta föraktar inte de svaga, utan stöttar dem.



(Påve Shenouda, Andens frukter)

Konversation 8 dec 2009 eftermiddag

1: "Du lyckas alltid skicka bibelcitat etc som sammanfattar dagens händelse."
2: "Vi tackar Gud, låt ingen tysta dig."
1: "Tack! Du är bäst."
2: "Kan du säga varför? Vad har jag gjort för att vara bäst?"
1: "Du hjälper mig utan att be om något tillbaka eller tycka att det är jobbigt. Du bryr dig om dina syskon i Kristus och Guds ljus lyser igenom dig. Du tjänar Gud i Hans namn - så hur kan du inte vara det?"
2: "Ära till Gud, Han är bäst."
1: "Amin, det är sanningen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, du har faktiskt lärt mig mycket och den kunskapen du och många andrahar delat med sig av har jag sparat i hjärtat, och vem visste att jag snart kanske kommer få dela med mig av det jag har fått lära mig. Jag är underbart tacksam för att jag har fått lära mig om Gud."
2: "Fint, tacka Gud. Det är din egen förtjänst för det är du som velat lära känna Herren. Det är ingen som har tvingat dig. Glöm aldrig allt vi gör är för Jesus."
1: "Tawdi, och tro mig, ni alla mina andliga vänner har gjort mer än vad ni behöver. Släck aldrig din heliga glöd, den hjälper många."


Jag älskar sådana samtal, att prata om min Herre påminner mig om varför jag finns i världen.

"När jag först blev förälskad tänkte jag ständigt på honom. När jag åt min frukost, när jag gick till skolan, när jag hade lektion, när jag stod i kassakön, när jag arbetade. Jag kunde inte sluta tänka på honom! Jag pratade för mig själv om honom och tänkte på allt som jag älskade hos honom. Detta hjälpte mig att känna mig nära honom fastän vi bodde långt från varandra. Genom att ständigt tänka på honom levde jag i kärleken."

Läs texten igen men byt ut 'honom' till 'Jesus'.

Detta är vad sann tillbedjan handlar om, att vara förälskad i Jesus.


Jag hade inte tänkt publicera denna (som för övrigt jag inte har skrivit) än men något sa idag att jag borde göra det för att hjälpa en syster i Kristus ta ett steg som hon inte kommer ångra.

En mening som jag alltid ryser av när jag hör den är:

"Chodo kulo, chobiz il hayat."
"Tag och ät av livets bröd."

Den natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig ”.

S:t Ignatius av Antiokia understryker värdet att ofta gå till Nattvardsgudstjänst och att ta emot Nattvarden: ”Var ivriga att oftare samlas till Guds eukaristi (nattvardsgudstjänst) och till lovsång. Ty så ofta som ni samlas tillsammans så förstörs Satans krafter och hans fördärv upplöses i er förenade tro”
(Brev till Efesierna, 13)
Han säger också att nattvarden är: ”ett odödlighetens läkemedel, ett motgift mot döden för att alltid leva i Jesus Kristus”
(Brev till Efesierna, 20).

Vackert va? 

St Ignatius är en av Syrisk-Ortodoxa kyrkans största helgon som även är kallad S:t Ignatius den skriftlärde (Nurono = lysande). På grekiska kallas han också Theophoros – Guds elden.
S:t Ignatius föddes omkring år 35 i Antiokia och är en av de s.k. apostoliska fäderna. S:t Ignatius var den 3:e patriarken i Antiokia och de finns de källor som säger att Aposteln Petrus själv valde S:t Ignatius till hans efterträdare.
Han sa: ”Hindra mig inte mera från att bli ett offer åt Gud när altaret redan är berett… Låt mig bli föda åt vilddjuren så att jag genom dem når fram till Gud. Jag är Guds vete, och genom vilddjurens tänder blir jag mald så att jag kan visa mig vara ett rent Kristi bröd.”
År 107 den 20 december, mer än 40 år som patriark uppfylldes hans önskan och blev martyr när han slets i stycken av lejonen, men hans namn bärs till ära för alla Syrisk Ortodoxa patriarker idag och kommer så att förbli med Herrens nåd.



Källa: www.soku.org/talmide och www.u-i.nu 
 

Ta emot mig med öppna armar, sicka mig inte till fördömelse fastän det är det jag förtjänar.
Min Herre, slaveriet i Din skugga - är den bästa friheten!
Jag är ingen spådam, ingen häxa för den delen heller, jag är inte djävulens slav, nej
det enda jag tjänar är Herren Jesus Kristus.
Vad finner jag i världen som jag inte finner hos min Fader?
Herre, låt mig vandra som ljusets barn.
Väck mig från de döda!
Fader, jag kommer hem imorgon och min längtan är stor och min saknad är enorm.
Du känner mitt hjärta.
Hälningar, Ditt barn

Käre Gud,
i somras åkte jag och kusin på UIs barnläger i Eskilstuna. Vi anmälde oss som ledare men vi fick uppgradera oss till mattanter :)
Vi var lite oroliga hur vårt schema skulle se ut, om vi skulle få träffa barnen, dem andra ledarna, fritid osv.
Att vara mattant var nog det roligaste någonsin! Man blev trött av att stå och steka hamburgare i tre dagarn men det var så värt det.

På just det lägret presenterade Du mig för Dina barn. Vilka rena själar, varenda en av dem lös starkt. Dem var så spralliga och säkra på sig själva. Alla hade en unik personlighet och deras hjärtan var mjuka å varma.
Jag var osäker på vad jag skulle få ut av lägret och hur jag skulle kunna ge barnen något av det jag fick uppleva veckorna innan (Jerusalem).
Jag kom fram till, den sista dagen på lägret att det gör inget att bada i känslor. Det kostar ingenting.
Dem välkomnade mig med öppna armar utan ens veta vem jag var. Dem kunde komma och krama mig och ta min hand när vi promenerade och många visste inte ens mitt namn. Dem hade fått smaka på kärlek och ville därför dela med sig den.
Ja, kärleksfulla beskriver varenda själ på lägret.
Alla är vi syskon - syskon i Kristus och UIs barnläger visade mig det i praktiken.
Tack min Fader för att du lät oss mötas under Ditt namn.
Hälsningar, Ditt barn

"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig." (Mark 9:37)
"Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." (Mark 10:15)

Vackra eldsjälar

D: "Åh, se hur stort hon ler när hon läser Bibeln."
K: "Ja, hon läser verkligen ur Bibeln på ett ödmjukt sätt."

Gläd dig inte åt berömmelse och gräm dig inte åt förkastelse - visst var det så?

Käre Gud,
jag fick en väldigt fin komplimang och jag kände kärleken men jag blev inte lika glad som jag förut brukade bli. Jag menar inte att den komplimangen inte var tillräcklig, nej tvärtom det var alldeles för mycket!
  Då jag en tid tillbaka fick mycket berömmelse och fick höra många vackra ord av Dina barn, märkte jag hur jag faktiskt förstördes av det. Jag trodde orden jag fick höra var sanning men jag är inte bättre än någon. Jag tycker det behövs berömmelse när man behöver bekräftelse, när man håller på att tappa det man älskar och behöver höra några ord som kanske kan få en på ben igen, men det är inget jag söker efter nu. Jag söker efter Dig, Gud.
   All berömmelse håller jag nära hjärtat för det får mig att tacka Dig ännu mer.
Men varje gång någon sa fina saker föll jag direkt i prövning men jag lyckades alltid svarade: "All ära åt Gud" men mitt hjärta sa egentligen: "Herre, jag är tacksam men snälla detta förstör mig, jag vill inte tro att jag är bättre än någon annan eller sluta kämpa för mitt huvud tror att jag har nått mitt mål."
  Du gav mig några chanser till, och nu tror jag att jag har lärt mig se kärleken i människan allt som denne säger och därför svarar jag uppriktigt: "All ära åt Gud" för allt det fina jag har kommer från min Gud, inte från mig.
 Och jag vill att dem ska förstå att om detta är min gåva så är gåvan från Dig och berömmelse i all ära men inte till mig utan till Härligheten själ som förtjänar berömmelsen och kärleken. Jag är så tacksam att Du arbetar med mig, och jag hoppas att Dina barn inte missförstår mig.
  Ingen på jorden kan älska dem lika mycket som Du, ty Du är deras Fader som skapat dem och offrat sig för dem.
Vad har jag gjort? Kan mina gärningar jämföras med det?
Jag är deras syster i Kristus och dem kommer alltid finnas i mina böner för att jag älskar Jesus som jag har min glädje i, och Han älskar dem.
Hälsningar, Ditt barn

Sms
Dec 09
M St Markus
En ung diakon som var mycket angelägen om att vandra med Gud gick till en präst och frågade: "Abona (Fader), hur skall jag göra för att vara stark i anden när jag är bland folk?" Prästen svarade: "Gå och prisa helgonen som är döda". Diakonen gjorde som abona sagt åt honom och han bad: "Ni rättfärdiga, trofasta helgon..."
  Sedan gick han tillbaka och då frågade abona honom: "Min son fick du något svar?"
Diakonen svarade med ett nej och då sade abona: "Gå nu och kritisera dem!", vilket diakonen också gjorde.
Han kom tillbaka och då frågade abona ännu en gång: "Fick du något svar? Blev dem upprörda när du fördömde dem? "
"Nej, inte det minsta", svarade diakonen.
Då sade abona: Se, så bör du vara om du vill vara stark i anden och leva med Gud. Gläd dig inte åt berömmelse och gräm dig inte åt förkastelse!"

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar denna hymn och alla världens siffror kan inte berätta hur många gånger jag hört och sjungt den.

Hon visste hur svag hon var utan Honom. Det var ett tag sen hon besökte Hans hem. Det hade gått en lång period sen hon tackade ja till Hans måltider. Han brukar alltid bjuda hem henne för att låta henne smaka på magiska måltider.

Hon började sakna Honom och Hans kraft som Han ger henne så hon bestämde sig för att besöka Hans hus.

Dagen kom och hon steg in i Hans välkomnande hus. Det hann bara gå några minuter innan hon föll i tårar. Hon hade saknat Honom så mycket. Hon viskade i Hans öra: ”Förlåt för att jag har varit en dåre, förlåt för att jag inte tagit mig tid åt dig.”

Hon kunde inte sluta gråta och hon undrade om det fanns någon som förstod henne, om det fanns någon som kände samma kärlek som hon gjorde? Hon såg sig omkring och där fann hon kvinnan bredvid sig i sorg. Hon kollade på sin vänstra sida och såg en äldre dam, också hon i djupa tårar.

Hon vände sig mot altaret, höjde sin blick mot himlen och sa: ”Ser du vår längtan? Stajgib ni Ya Rab*, Stajgib ni Ya Rab, Stajgib ni Ya Rab, Maran tha!**”


*Stajgib ni Ya Rab - Herre svara oss 
**Maran tha -Vår Herre kom

Jag fick ett sms för en stund sedan.

Sms
Från: W
4 Dec 09 Kl. 00:16

"Du vet när folk brukar säga: 'Jag älskar den personen så mycket att jag skulle kunna dö för den.'? Man säger bara så om den man verkligen, VERKLIGEN älskar. Man ÄLSKAR den personen så mycket att det gör ont bara att tänka på hur det skulle vara om man inte har den personen i ens liv. Fattar du då hur mycket Jesus älskar var och en av oss för att Han dog en sådan död för oss."


Amin! W har verkligen, VERKLIGEN förstått det viktigaste. Att kunna förstå en liten del av Kristus kärlek för oss är något vi alla borde försöka. Det är vackert och det lämnar ingen oberörd.
Gud själv, Han som är Obegränsad och som fyller himlarna utan att de kan omfamna Honom fick rum i vår Moders kropp och Han valde att stiga ner från härlighetens hem och födas i ett stall bland djur.
Han visste vad som skulle ske.
Han visste att vi människor skulle anklaga, spotta, misshandla och döda Honom.
Han som är den enda som kan kallas för ren perfektion och som hade ett glasklart hjärta valde att offra sig och ta emot slag som kan krossa mäktiga berg bara för att vi, som inte ens förtjänar att ropa Hans namn ska få leva i evigheternas evighet tillsammans med Honom.
Om Jesus älskar oss så mycket, borde vi visa vår uppskattning och vår kärlek till Honom. Är inte det, det minsta vi kan göra?
Vi kan till exempel fasta. Visa din kärlek till Gud genom att avstå från något du är beroende av/älskar/dålig vana. Bevisa att det inte är livet på jorden du strävar efter utan att du längtar efter Gud så mycket och att du kan offra allt bara för att Han ska se din längtan.
Gud kommer att granska var och ens gärningar inte på hur fina kors vi bär. Tänk på det.

Jag ska fasta, och denna gång ska jag fasta av hela mitt hjärta. Jag är svag men jag ska visa min Herre att jag vill komma närmare Honom.

(Tack CS för din fina föreläsning)

Nedanför:
Födelsekyrkan, (Nativity Church) i Betlehem, Palestina.
Det sägs att Jesus föddes här.

Sms
Skickat: Oktober
Från: Er syster i Kristus

HERRE, Du utrannsakar mig, känner mig och förstår mig. Du ser och vet att jag av hjärtat vill vandra på Dina vägar men frestelser för mig gång på gång bort från det goda. HERRE, jag överlämnar mig helt och hållet åt DIG. Ja, mitt hjärta, min mun, hela mitt liv. Här är jag, gå inte ifrån mig, överlämna mig inte åt min egen vilja!
Ni som lever i Kristus, vänd ansiktet mot Er högra sida och le – Jesus står bredvid Er, så prisa Honom att Ni får vandra i Hans gemenskap. Ära vare Dig, vår Gud, ära vare Dig, vårt eviga hopp.
Amin

"Hi Mariam emrath dli netlon tobå kolhen sharbåthå lmano tainånå".

"Hela folket ska prisa mig salig, för att de vet vem jag bär i min livmoder"

Käre Gud,

tack för dessa fina människor som du låtit mig omringas av. Man märker att dem är dina barn genom deras gärningar, tal och ljus.
Det finns ett barn som jag tror lyser extra starkt - bästa syster.
En söndag för ett tag sedan satt vi i Ditt hus, i kyrkan efter vi tagit emot nattvarden.
Vi satt tysta, dem enda i kyrkan och blickade mot altaret. En frid finns över våra huvuden. Jag bröt tystnaden och sa: "Tänk så heligt allt i kyrkan är, tänk dig väggarna, lamporna, stolarna - ja, allt! Dem har varit med på hur många gudstjänster som helst och hört jättemånga böner!" Det blev tyst igen.
Bästa syster bröt tystnaden efter en stund och sa: "Men syster, tänk hur helig du är, du har Jesus i dig".

Jag kan inte kallas för helig, nej, men hon sa det så enkelt, så uppenbart att jag faktiskt blickar tillbaka och undrar hur jag kunde glömma bort att jag har det heligaste i mig, det betyder så mycket mer än väggarna och lamporna.

Hälsningar, Ditt barn