Käre Gud,
jag fick en väldigt fin komplimang och jag kände kärleken men jag blev inte lika glad som jag förut brukade bli. Jag menar inte att den komplimangen inte var tillräcklig, nej tvärtom det var alldeles för mycket!
  Då jag en tid tillbaka fick mycket berömmelse och fick höra många vackra ord av Dina barn, märkte jag hur jag faktiskt förstördes av det. Jag trodde orden jag fick höra var sanning men jag är inte bättre än någon. Jag tycker det behövs berömmelse när man behöver bekräftelse, när man håller på att tappa det man älskar och behöver höra några ord som kanske kan få en på ben igen, men det är inget jag söker efter nu. Jag söker efter Dig, Gud.
   All berömmelse håller jag nära hjärtat för det får mig att tacka Dig ännu mer.
Men varje gång någon sa fina saker föll jag direkt i prövning men jag lyckades alltid svarade: "All ära åt Gud" men mitt hjärta sa egentligen: "Herre, jag är tacksam men snälla detta förstör mig, jag vill inte tro att jag är bättre än någon annan eller sluta kämpa för mitt huvud tror att jag har nått mitt mål."
  Du gav mig några chanser till, och nu tror jag att jag har lärt mig se kärleken i människan allt som denne säger och därför svarar jag uppriktigt: "All ära åt Gud" för allt det fina jag har kommer från min Gud, inte från mig.
 Och jag vill att dem ska förstå att om detta är min gåva så är gåvan från Dig och berömmelse i all ära men inte till mig utan till Härligheten själ som förtjänar berömmelsen och kärleken. Jag är så tacksam att Du arbetar med mig, och jag hoppas att Dina barn inte missförstår mig.
  Ingen på jorden kan älska dem lika mycket som Du, ty Du är deras Fader som skapat dem och offrat sig för dem.
Vad har jag gjort? Kan mina gärningar jämföras med det?
Jag är deras syster i Kristus och dem kommer alltid finnas i mina böner för att jag älskar Jesus som jag har min glädje i, och Han älskar dem.
Hälsningar, Ditt barn

Sms
Dec 09
M St Markus
En ung diakon som var mycket angelägen om att vandra med Gud gick till en präst och frågade: "Abona (Fader), hur skall jag göra för att vara stark i anden när jag är bland folk?" Prästen svarade: "Gå och prisa helgonen som är döda". Diakonen gjorde som abona sagt åt honom och han bad: "Ni rättfärdiga, trofasta helgon..."
  Sedan gick han tillbaka och då frågade abona honom: "Min son fick du något svar?"
Diakonen svarade med ett nej och då sade abona: "Gå nu och kritisera dem!", vilket diakonen också gjorde.
Han kom tillbaka och då frågade abona ännu en gång: "Fick du något svar? Blev dem upprörda när du fördömde dem? "
"Nej, inte det minsta", svarade diakonen.
Då sade abona: Se, så bör du vara om du vill vara stark i anden och leva med Gud. Gläd dig inte åt berömmelse och gräm dig inte åt förkastelse!"