Jag blev tillfrågad av min ungdomarna i kyrkan att skriva ett brev som berättar om Jesus känslor innan han tillfångatogs. Jag blev oerhört glad att de ville att jag skulle skriva något speciellt till dem. Så här är brevet jag skrev och fick läsa upp på skärtordagen innan vi såg filmen Passion of the Christ.

Min Herre,

Då vi tänker tillbaka på ditt liv förundras vi. Du genomförde allt för vår skull. Du som lyssnar och tar emot böner bad själv i Getsemane. Så som ett barn iaktar och tar efter sin förälder så vill du att vi ska se på ditt jordsliga liv. Vi vet nu att du bad för att vi ska be.

Herre Jesus, du kände ångest och ängslan innan du tillfångatogs. Du kände ensamhet och övergivenhet. Du sade själv:” Min själ är djupt bedrövad.” Och föll sedan ner på ansiktet och bad om din Fader vilja.
Allt detta kände du för att vi skulle slippa känna det. Du var beredd att överlämna dig till det bittra lidandet för att rädda oss från fördärvet. 


  Trots det är vi likt dina lärjungar som drabbats av lathet och likgiltighet. Vår kropp tillåter oss inte att vaka och be med dig för våra synders skull.
Uppväck ånger och sorg hos oss över våra synder, så att ditt ord ska gå i uppfyllelse beträffande oss: Saliga är de som sörjer, de ska bli tröstade.

Ge oss ett sådant hjärta och sinne, att vi i allt vårt lidande kan ha din bild för ögonen: hur du med stor uthållighet bar ditt kors, hur ditt heliga huvud blev slaget, törnekrönt och bespottat.  Ja, Herre lösgör den tunga likgiltigheten som vi knytigt fast runt vår hals.

Låt oss lida med mig, ge oss lite av din ödmjukhet, förbered oss inför den sorgligaste dagen. Ge oss vissheten, att du mitt under lidandet ändå älskar oss. Men också hoppet att du hjälper var och en att bära sitt kors.

Ge oss även nåd att böja vår vilja under vår himmelska Faders vilja, så att vi av hjärtats grund ber som du: Låt inte min vilja ske utan din.

Hälsningar dina jordiska barn
Amen