Käre Fader,

Det var längesen jag skrev ett vanligt brev till Dig. När Det hände så visste jag: att nu behöver jag fokusera mig på att inte falla, det är svåra tider och jag visste redan då att en rad med många mödosamma prövningar väntade mig. Det gick bra en tid men sedan blev jag bäste vän med marken (1-0 till dig djävulen, men ta inte ut vinsten i förskott, min avsikt är att ställa mig upp inom kort).

I mitten av mars var jag barnvakt och då hände något mäktigt.
Jag hade tillbringat natten hos min äldre syster och morgonen därpå bad hon mig att stanna ett par timmar för att underhålla hennes två döttrar.

Vi åt frukost och strax efter att min syster lämnat oss blev vi rastlösa. 
Jag sa åt flickorna att sätta sig bredvid mig för jag tänkte att jag skulle lära dem Abon d'bashmayo (Fader vår på arameiska).
Efter en stund gav vi upp, flickorna är bara fem respektive tre år gamla och väldigt kort efter föreslår den äldsta: Kan du inte lära oss Fader vår på svenska men med melodi?
Men vad jag vet så finns den inte med melodi så jag försökte lära dem "Hell dig Maria" men glömde bort orden och sjöng den istället på arameiska.

Den äldsta satt framför mig och den yngre hängde bredvid mig. Flickorna var väldigt fokuserade och lyssnade till varje ord. Mitt i hymnen ser jag att den äldre stryker bort något från sin kind och brister ut: Moster, det var ingen tår, okej moster det var ingen tår!
Jag lät mig inte störas och väntade med att svara tillbaka. Den yngre lyssnade nyfiket och hennes blöta ögon iakttog mig.
Jag avslutade hymnen och bestämde mig att svara den äldre som avbröt mig med: Det är inte fel om man gråter, alla gråter, jag gråter!
Hon funderade lite och tittade sedan upp på mig och sade: Brukar du gråta, moster?
Jag svarade henne med ett stort ja och då sa hon med världens ödmjukaste röst: Vet du, moster, det där var en tår på min kind. Men sången var så sorglig fast än jag inte förstod den.

Tankeställare:
Ja, det är lite uppochner nu, det här var ett av dem "tecken" som jag pratade om tidigare som jag fått uppleva sedan det hände.
Och behöver jag tillägga att jag själv berördes väldigt djupt?
Tro dock inte att det var min röst som fick flickorna att fälla några tårar utan det var resultatet av den Heliga Andens flitiga arbete.

Jaså? säger du då. Absolut, svara jag, för du vet i oss finns Guds Heliga Ande som jobbar hårt för att vägleda oss till Kristus eviga vägar. Heliga Anden värmer oss, berör oss, vägleder oss, talar till oss, hjälper oss.

Så, du som precis har vänt om till Herren, låt dig inte förvånas över att dina lakan blir genomblöta av tårar varje natt så fort du ska ropa till Herren din. Vet om att din Heliga Ande växer i dig och att din fruktan och längtan efter Frälsaren är ofantlig.

Det lät inte så här fint, inte ens i närheten!