Hon visste hur svag hon var utan Honom. Det var ett tag sen hon besökte Hans hem. Det hade gått en lång period sen hon tackade ja till Hans måltider. Han brukar alltid bjuda hem henne för att låta henne smaka på magiska måltider.

Hon började sakna Honom och Hans kraft som Han ger henne så hon bestämde sig för att besöka Hans hus.

Dagen kom och hon steg in i Hans välkomnande hus. Det hann bara gå några minuter innan hon föll i tårar. Hon hade saknat Honom så mycket. Hon viskade i Hans öra: ”Förlåt för att jag har varit en dåre, förlåt för att jag inte tagit mig tid åt dig.”

Hon kunde inte sluta gråta och hon undrade om det fanns någon som förstod henne, om det fanns någon som kände samma kärlek som hon gjorde? Hon såg sig omkring och där fann hon kvinnan bredvid sig i sorg. Hon kollade på sin vänstra sida och såg en äldre dam, också hon i djupa tårar.

Hon vände sig mot altaret, höjde sin blick mot himlen och sa: ”Ser du vår längtan? Stajgib ni Ya Rab*, Stajgib ni Ya Rab, Stajgib ni Ya Rab, Maran tha!**”


*Stajgib ni Ya Rab - Herre svara oss 
**Maran tha -Vår Herre kom