Den som har ett vänligt hjärta förebrår sällan, och när han förebrår gör han det med ord som inte sårar. Den som har ett hjärta fullt av vänlighet vinner människor genom sin mildhet. När man tillrättavisar någon för hans synder är det stor skillnad mellan grymhet och vänlighet, där det senare leder till att syndaren bekänner sina synder och omvänder sig av egen fri vilja.
 
  Herren vann sin lärjunge Petrus då Han frågar honom om han älskar Honom mer än de andra gör, tullindrivaren Sackaios, den samariska kvinnan, äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning och även kvinnan som tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Han vann dem alla till sig genom sin vänlighet och milda behandling.

Exempel:
  Han tillrätta visade henne inte för hennes synder och dåliga leverne, inte heller gav Han henne en lektion i botgöring och kyskhet, utan berättade istället om det levande vattnet och om tillbedjan i ande och sanning (Joh 4:14,23). Dessutom ledde Han henne varsamt fram till bekännelse genom att säga: ”Gå och hämta din man”. Han visste att mannen inte var hennes make och att deras relation var av ett sådant slag som man mycket väl kan beskriva med sårande ord. Men Herren uttryckte det inte på det sättet, som kunde ha sårat henne utan sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har, är inte din man. Där talade du sanning” (Joh 4:16-18).
 
  Se hur Herren lägger in den pinsamma bekännelsen mellan två lovord! Först säger Han orden ”Du har rätt”, och efteråt ”Där talade du sanning”.
 
  Fastän hon levde i synd hittade Herren något att lovorda hos henne. På så sätt förde Han henne till omvändelse, och dessutom till att tro och förkunna tron. Hon sade: ”Herre, jag ser att Du är en profet”, och hon gick för att kalla sitt folk till tro på Honom: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Kan Han vara Messias?” På så sätt vann Herren henne och alla människor i staden till tro (Joh 4:19,29).

Med samma vänlighet bemötte Herren äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning.
  
  De skriftlärda och fariséerna kom likt vilddjur och ville stena henne. De ville att Han skulle ge sitt godkännande till det som Lagen föreskrev. Med största vänlighet försvarade Han istället kvinnan i hennes förödmjukelse och skam och tillrättavisade dem som ville att hon skulle stenas. Han sade till dem: ”Dem av er som är fri från synd ska kasta första stenen på henne” (Joh 8:7).
 
  Och Han böjde sig ner och skrev på marken, antagligen alla deras synder. Ja, kvinan ertappades på bar gärning, men där fanns ju också en man som syndade med henne. Poeten Fouad Belaibal beskrev kvinnan:

De kallade dig en som säljer syndig kärlek –
Lögnare är de, ty skulden är köparens.

När Herren hade räddat kvinnan från hennes anklagare och de gått sin väg, sade Han till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”. Kvinnan hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle finnas en så vänlig och mild människa som kunde rädda henne från att bli stenad, döma hennes anklagare och säga till henne: ”Inte heller jag dömer dig.”

  Vänlighet hittat alltid goda sidor att lovorda och fokuserar aldrig på de dåliga sidorna. Ett vänligt hjärta föraktar inte de svaga, utan stöttar dem.



(Påve Shenouda, Andens frukter)