Jag kan sitta i ett rum fullt av människor och på samma gång känna total ensamhet. Människorna som finns i rummet är mina nära och kära som jag älskar och som älskar mig tillbaka.
Idag känner jag mig inte ensam. För Gud har skickat mig ett av Hans barn som ser mig som sin andra halva.
Nu fruktar jag dessa veckor då vi kommer vara ifrån varandra, kommer tomheten att regera över mig nu när vi inte kommer ses?

Åh vad jag önskar att varenda människa på jorden fick uppleva total glädje.

Jag har aldrig haft problem att hitta kärlek, den har följt mig vart än jag vandrat. På dåliga vägar, på bra vägar. Jag möter alltid någon som berör mitt lilla hjärta. Kan det vara för att jag aldrig sökt efter kärlek eller för att jag har lätt att se kärlek i allt?

Men det här är annorlunda, jag kan var mig själv. Jag brukar alltid säga att vissa umgängen framhäver mina olika egenskaper.
Med umgänge 1 kan jag vara på ett sätt och med umgänge 2 kan jag vara på ett annat osv.
Jag ser det inte som falskhet eller att jag inte vet vem jag är. Jag är ganska säker på den delen men med den här personen kan jag vara mig själv även när jag är med umgänge 1, 2, 3, 4 osv. Hur fantastiskt är inte det?
Är inte det Guds gåva till mig?
Nu tror ni nog att jag pratar om min livskärlek, men jag pratar om något ännu större - kärleken mellan två vänner.

Det här är min kärleksförklaring till "Ibland" som jag kallar henne. Du har verkligen fått mig att fastna för dig. Du har tagit mig med storm och jag har aldrig öppnat mig så snabbt för någon..! Hur bär du dig åt? Det behöver jag inte svar på, jag är bara tacksam att jag har dig i mitt liv.
Glöm inte bort mig när du åker, jag har stora planer för oss.
Jag ser oss 100 år gamla sittandes på verandan, prata om vårt äventyrliga liv, jämföra våra barnbarn, sticka kläder, läsa ur Bibeln och allt vad det är. Jag vill ha dig i mitt liv hela mitt liv. Jag längtar tills du kommer tillbaka för då väntar två veckor i Syrien på oss <3