"Jag älskar dig! Jag älskar dina sms. Jag älskar din blogg. Jag älskar din närvaro. Jag älskar dig. Du får mig att stanna upp och tänka. Du får mig att lära känna mitt samvete. Du får mig att gråta. Och hur dåligt det än låter. Och hur lite du än märker av det här. Så vill jag bara säga att det får mig att må bra. Lidandet är skönt på något sätt. Och jag kan tänka mig att många andra känner likadant. Och att du är omedveten om det. Men nu vet du."

Käre, Gud
Titta så fint, så fina tankar min kusin har. Så vackra ord hon använder.
Tack Herren för att du berikar mig med sådana fina, härliga själar. Jag är så otroligt tacksam att ord inte kan beskriva hur jag känner mig. Ja, Fader Du har många gånger sett hur jag brukar hoppa som en galning och le upp mot Ditt rike av glädje och tacksamhet. Haha, vad Du måste skratta åt mig, jag hoppas att jag får Dig att le, i alla fall då och då.

Det värmer mitt lilla hjärta, de fina orden, vackra berömmelsen och jag blir mållös när jag får höra sådant. Jag vet inte vad jag ska säga förutom: "All ära åt Herren." Och så känns det, jag är inte värdig att få höra något sådant för det är inte jag som skrivit eller sagt det, utan Du, min Herre har gjort det. Du har format varje text. Med dina händer. Många gånger när jag skrivit här på bloggen så kan jag försvinna några sekunder och se mig själv skriva jättesnabbt, orden bara rinner och blir till en text, jag ser mig själv och tänker: "Detta är inte mina ord, det är inte jag som skriver just nu." Läskig känsla men när jag dagen efter ser texterna jag skrivit blir jag förvånad för det känns overkligt att det ska vara mina ord.

Älska inte världen
"Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom", (1 Joh 2:15).

Berömmelse till viss grad.
Jag har en vän som brukar säga så fina saker och jag kan inte sluta kommentera och säga rakt ut vad jag tycker. Kort och gott, denna person är en andlig vän som får min lilla låga att flammas upp och min tro att trappas upp.
Personen är en gåva till jorden från Dig min Herre. Men denne gillar inte att jag ösar på med berömmelse (och det har jag lärt mig acceptera) för denne tar snabbt åt sig och är rädd för att han ska tro sig vara bättre.
Jag håller med till en viss del, man märker själv hur näsan riktar sig mer och mer upp i vädret för varje komplimang man får.
Men jag brukar också säga till honom, jag tackar Herren genom dig. Jag säger till dig hur mycket jag uppskattar dessa vackra ord och med det tackar jag Herren för att Han skänkt en sådan fin ängel till jorden.
 
Så fort jag får höra fina komplimanger så vänder jag mig direkt till dig för att tacka, tacka, tacka. Jag får känna din kärlek här på jorden när jag får höra sådant, jag känner att du är levade bland oss men jag vet inte, jag är inte säker så jag frågar dig:
Har jag fel min Fader?

Jag känner att det får mig att tänka på hur härligt vi kommer att ha det i himmelen, jag menar om vi får känna en liten del av godheten här på jorden, hur kommer det inte vara i Ditt rike? Där kommer vi till och med att spy upp det onda och bara få känna det goda.
"Jag ger er inte det som världen ger", (Joh 14:27).
Det ger mig hopp när ett syskon i Kristus säger till mig: Gud uppskattar detta, Gud har hjälpt mig genom dig osv, jag slutar inte tro för jag blir ständigt påmind om Din härliga kärlek som råder bland oss. Ditt namn älskar jag och jag vill aldrig glömma bort att det är Du som jag längtar efter, inte världen. 

Varför Gud gav oss vänner;
Gud visste att alla behöver sällskap och ära.
Han visste att människor behöver en persons tankar som alltid är nära,
Han visste att dem behöver någon snäll som sträcker ut en hjälpande hand,
Någon som med glädje ger sin tid att trösta och stärka det band.
Gud visste att vi alla behöver någon att dela sig med varje vacker dag,
Att vara källan till styrka när den ene inte klarar av och känner sig svag.
Någon som är ärlig och finns där för mig som uppmuntrar då jag bara känner smärta,
Någon vars kärlek jag alltid kommer att behålla och uppskatta djupt i mitt hjärta.
Det är därför Gud gav oss vänner