Sedan våren har det varit tufft för mig att gå in på bloggen och skriva. Jag har verkligen lagt det åt sidan med tanke på att jag har börjat skolan och har fullt upp.
Jag vet inte om det beror på att vi skriver hela dagarna då jag blir trött på att skriva eller för att jag helt enkelt är längre bort från Gud.
Jag gissar på det senare alternativet.

Idag när jag loggade in här möttes jag av en drös kommentarer som uppmanade mig att börja blogga igen och att det var tråkigt att ina nya inlägg har publicerats.
Åh, vilka känslor jag kände på samma gång.
Glad för att jag känner att jag har gjort ett bra jobb för mina syskon i Kristus och ledsen för att jag har övergivit mina syskon i Kristus.

Nu vet jag vad jag behöver göra, jag vill få tillbaka min heliga glöd och jag vill sluta synda som jag gör.
Jag ska ta tag i mina drömmar, börja sjunga även om det låter som ett tillbakaspolat kasett.
Jag ska sluta skämmas för min tro och vara stark tillsammans med Jesus om han tillåter.

Kommentar av Mary
"Hej på dig! Även fast jag har slutat blogga slutar jag inte gå in och läsa din inspirerande blogg, hoppas du kommer igång igen!!
Kram mary :)"

Svar:
Tack Mary, det är just det jag vill uppnå med bloggen, att man ska blicka tillbaka.
Tack för dina värmande ord, jag hoppas på en comeback och hoppas på att du lämnar lite av dina fotspår här och där. Grattis till studenten förresten! :)
Guds frid och nåd över dig och hela din familj!

Ja, det står i Bibeln: "Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud." (Romarbrevet 12:20 / Ordspråksboken 25:22)

Att samla glödande kol är en urgammal bestraffningsmetod. Istället för fängelse kunde man få rödglödat kol på huvudet. Paulus menar att om vi gjort något gott mot någon som inte väntar sig det, en som inte gjort sig förtjänt av det. Då är det som om vi straffar honom med dåligt samvete. Han väntar sig något ont tillbaka, men istället får han något gott. Samvetet börjar gnaga och det är också ett straff, enligt Paulus.

Genom att vara vänlig mot den som är ovänlig så ger man honom just det han saknar: kärlek och värme. Bildligt talat får han bära hem det till sig på huvudet och vem vet, kanske gör det hans tillvaro så pass mycket ljusare och varmare att han själv kan börja vara vänlig. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Anteckning till mig själv att alltid tänka på:
Jag tjänar kyrkan och har gjort det i snart tre år. Vilka tuffa men härliga år. Jag tackar Gud att jag får tjäna i Hans namn. Hur stort är inte det?

Jag kom in på en väldigt fin och enkel blogg om Gud som Anton Karl David skriver. Bloggens slogan är till och med: En alldaglig blogg om Gud. Underbart. Jag älskar när saker och ting är enkla för Gud är enkel. Det är människan som gör Gud komplicerad. Håller ni med?

Till saken. Jag stötte på ett citat som säger så mycket om livet med Gud.

"En kristens mål är inte att göra stora ting. Hans mål är att göra Herren stor." (Emil Gustafsson)

Jesus visade oss hur vi skulle leva. Men hur mycket kommer vi ihåg?
Det här citatet ska jag lära mig utantill så att jag i min vardag kan pratisera den.
Många gånger tänker jag: Kommer Gud finnas i mitt liv om 20 år? Och om jag har slutat tjäna kyrkans ungdomar, hur ska jag tjäna honom då?

Citatet lungar ner mig, det ger mig svar på mina frågor. Jag behöver inte göra alla kristna, utan jag kan leva som en kristen genom mina gärningar.
Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall visa dig min tro genom mina gärningar. (Jak 2:18)

En bild igen som jag vill att ni kikar närmare på.

....

...Har du betraktat bilden ordentligt och kommit underfund med att
dörren symboliserar vårt hjärta?

Om du har läst breven i Johannes Uppenbarelseboken så har du nog märkt att breven brukar sluta med: "Den som har öron må höra vad Anden säger".

Men inte bara det utan att det först sägs: "Jag kommer snart".

och vid nästa brev sägs det: "Jag står vid dörren och klappar på om någon hör mig ska han öppna dörren". 

Åh nu måste era mungipor söka sig upp! Förstår ni?

Okej, höra kan vi bara göra med vår heliga Ande. Om vi kan höra i tystnad så hör vi vårt hjärta dunka. Eller som Anden skulle säga, Jesus som knackar på dörren.
Dörren är vårt hjärta och höra gör vi bara med Anden.
Om du verkligen har kikat på bilden så ska du ha märkt att det inte finns ett dörrhandtag. Alltså Jesus knackar, men han kan själv inte öppna dörren. Dörren måste öppnas inifrån.

Denna scen utspelas i vårt hjärta.
Jesus säger ju: JAG STÅR VID DÖRREN OCH KLAPPAR. Vårt hjärta klappar ju, inte sant?
Och, OM NÅGON HÖR MIG SKA HAN (observera han) ÖPPNA DÖRREN.

Jaså, det är vi som ska öppna dörren åt Jesus till våra hjärtan och låta honom få stiga in...

Han har knackat på min dörr, och jag har låtit honom få stiga in. Har du gjort det?

LÄS ARTIKELN OM KRIGET MOT KRISTNA SOM DN ÄNTLIGEN PUBLICERAT!

Våldet mot kristna i Mellanöstern och Afrika tycks bara eskalera. Västvärlden är fortfarande alltför tyst om de systematiska övergreppen.

  .Oktober 2010: Ett 60-tal församlingsmedlemmar och två präster mördas i en kyrka i Bagdad, Irak.

Nyårsnatten 2010: En bilbomb sprängs vid en kyrka i Alexandria, Egypten, och dödar över tjugo deltagare i midnattsmässan.

  .De två dåden är bland de värsta som riktats mot kristna i Mellanöstern och Afrika det senaste året. Men långt ifrån de enda.

I Etiopien bränns kyrkor. I Pakistan mördas politiker som kritiserat landets stränga hädelselagar. I Nigeria angrips kyrkor på julafton. Sedan invasionen av Irak uppges hälften av landets stora kristna befolkning ha drivits på flykt. De egyptiska kopterna hukar under ovisshet om sin ställning i det nya landet.

Islamistiska grupper har öppet deklarerat att målet är att rensa Mellanöstern från kristna, antingen genom att med terror skrämma bort dem eller helt enkelt ta deras liv.

Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Nyligen släppte den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need rapporten ”Persecuted and forgotten” som hävdar att 75 procent av all religiös förföljelse riktas mot kristna.

Tankesmedjan Pew Research Center visade å sin sida i höstas att kristna trakasseras i två tredjedelar av jordens länder, fler än några andra religionsutövare.
Vad gäller våldet och trakasserierna mot kristna är det svårt att inte tänka på Martin Luther King-citatet ”Den värs­ta tragedin är inte de ondas brutalitet utan de godas tystnad”. För medan den religiösa rensningen pågår i stora delar av världen är det ekande tyst i andra.

Ett sorgligt exempel är när EU:s ministerråd i början av året skulle markera mot våldet. I det första utkastet till uttalande förmådde rådet inte ens ta ordet ”kristna” i sin mun, trots att bakgrunden främst var kyrkmassakrerna i Bagdad och Alexand­ria.
Det krävdes starka påtryckningar från Italien och Frankrike för att skrivningen till slut skulle uttrycka försvar för ”kristna (…), muslimska pilgrimer och andra religiösa grupper”.

Västvärldens ovilja att starkt ta avstånd mot förföljelser av kristna har flera orsaker. En är rädslan för islamofobi, en annan den koloniala historien och en tredje en vanlig men märklig världsbild i svartvitt. Bilden av muslimen som maktlöst offer och den kristne som privilegierad gärningsman är så förankrad i vårt medvetande att vi har svårt att ta in att det finns stora regioner där den utsatta, svaga minoriteten är kristen.

Viktigt i sammanhanget är att flera höga muslimska företrädare över hela världen tagit starkt avstånd mot våldet mot kristna. Det visar att den religiösa rensningen inte är en konflikt mellan gruppen ”muslimer” och gruppen ”kristna” utan mellan extremister och en stor, tolerant majoritet. Olika religioner har trots allt levt sida vid sida i Mellanöstern och Afrika i århundraden. Det är ett ansvar för alla, inte minst de hittills tysta regeringarna i väst, att den religiösa toleransen åter blir normaltillstånd.
Rätten att fritt utöva sin religion är universell. Vi kan inte vara så inskränkta att vi tror att muslimska stater just för att de är muslimska skulle vara mindre kapab­la, och därmed mindre förpliktade, att skydda sina minoriteter.

DN 28/3 2011

Lycklig den människa som finner visheten, den människa som får förstånd
(Ords 3:13)

Kära ni, Guds söta barn. Be för mig. Jag vet att ni är några som läser här.
Jag behöver lyckas i mina studier och jag kan inte göra det
utan Guds hjälp, som är visheten själv.
Om jag ändå kunde få lite, puttelite av hans vishet..

Gud välsigne er

Jag satt och funderade om det som hänt i Japan.
Ingen av dessa själar kunde tänka sig att deras liv skulle förändras på bara några sekunder. Och att dessa sekunder som vi kallar tid skulle ta med sig allt dem byggt upp.

En människa kan verka stor då hon kan bygga hus hundra gånger högre än henne själv.
En människa kan verka stor då hon kan skapa en människa med hjälp av en annan.
En människa kan verka stor då hon kan flyga på höjder utan vingar.
En människa kan verka stor då hon kan ta en annan människas liv.

Ja, stor är människan! Stora är hennes tankar, men vet om att människan inte ens kan jämföras med ett dammkorn framför världen.
Då är människan rentav obefintlig.

När naturkatastrofer drabbar oss tänker vi: "Ack, hela mitt liv har jag levt för världen, jag gav mitt liv till världen och nu har världens släktingar tagit mitt liv!"

För när världen samarbetar med sina släktingar, det vill säga naturen då står människan hjälplös.

Gör er förbereda. Lev inte för världen. Vi vet att allt som är under solen är förgängligt enligt Predikaren 2:10-11.

"Allt som mina ögon begärde gav jag dem och jag unnade mig all glädje. Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag hade lagt ner, se, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns ingenting att vinna under solen."

Lev för Gud som skapat världen och som en dag ska ta tillbaka den. I Hans hand rymmer fler än en värld. Men tills dess kan vi hjälpa våra bröder och systrar att möta världen igen.
Skänk en gåva till det drabbade Japan.

Glöm inte att nämna dem i era böner.


Organisationer som hjälper Japan:

Rädda barnen
https://www.rb.se/geengava/katastroffond/pages/geengavakatastroffond.aspx

Röda Korset
www.redcross.se/teman/tsunami-japan/

Läkare utan gränser
www.lakareutangranser.se/gava/

Frälsningsarmén
www.fralsningsarmen.se

Nu när vårsolen letar sig fram sprids det ett leende bland de flesta själar. Men inte lika glada är våra älskade mammor som betraktar hemmet med en bit sorg och stress. "Vart har allt detta damm kommit ifrån?"

När solen lyser kommer allt upp på ytan. Fläckar av barnens tassar på fönsterglaset, mörka skoavtryck av gäster vid ingången och nejlikabitar från julbakning som gömmer sig bakom det minsta vrå.
Nu när allt detta syns blir varje husägare stressad över vårstädningen: "Jag trodde jag hade städat allt det där!"

Samma sak kan vi säga om oss själva när Herrens ljus lyser över oss. I vårt hjärta börjar vi se alla fläckar, alla fel, alla synder och allt smutsigt. Allt detta kommer upp på ytan och vi känner av det, vi kan inte undgå det.
Varför?
Jo, för att Gud vill inte att allt det ska vara där. Där Gud är där ska det vara rent. Men Han kommer inte säga: Gabriela, du har det där och det där felet. Nej, jag kommer av mig själv märka: Just det, jag ljuger, jag svär och jag gör si och så.
Sedan med tiden kommer jag vilja ändra på det. Jag kommer ställa mig själv frågan: Vad är Guds vilja?
Vart finner vi svaret?

Bibelordet.

Jag älskar att logga in på min Facebook och mötas av en drös med andliga videoklipp, Bibelcitat, och vackra bilder.

Här är en bild som min vän lade upp för några dagar sedan.,
Fundera över den och kommentera.

Ps! Jag kunde absolut inte tyda den och var helt tom när jag såg den, men jag fick en förklaring som jag tyckte om.




FÖRKLARING: varför har Bibeln ett lås? Jo, för att den här personen har lämnat Bibeln och glömt den.
Dammet har förvandlats till ett lås över Bibeln kan man säga.
Inget mer med det.
Men varför ser han sorgsen ut? Jo för att han har valt bort Guds ord och konsekvensen av det blir som nämnt ovan. 
Det blir svårt för honom att öppna Bibeln och bläddra i den för det känns som evigheter sen sist han gjorde det....Ja, gissa om jag känner igen mig med förklaringen...Någon annan? Hoppas inte det..

Detta var min väns förklaring, men ni har givit jättefina och jag är villig att höra fler kommentarer om bilden.

Mitt uppe i alla årsmöten och massvis med kommentarer här på bloggen (tack!) så kände jag att jag behövde varva ner. Och vad passar mig bättre än en Bibelvers?
Jag slog upp 1 Korintherbrevet 9:24-27 och förvånades av som kom att stå.
Oj vad modern liknelse, tänkte jag. Läs den du med och berätta vad du tycker, vi kanske delar samma mening.


Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Sedan dag ett har jag välsignats med ett rikt liv av vänner. Jag önskar att alla var så lyckligt lottad som jag är men verkligheten säger annat.

140 000 barn har en klump i magen när de går till skolan.

60 000 barn mobbas.

1 av 10 elever blir slagen. 

Dessa siffror får mig att rysa. Det här är våra småsyskon, kusiner, vänner som nämns ovanför.
Mobbning är inte engångsföreteelser eller konflikter, utan en systematisk kränkning av en person.
Barn är rädda att gå till skolan för att dem kanske får huvudet nerkört i toaletten. Eller blir slagna på rasten. Eller får inte leka med och blir totalt utfryst. Eller så kanske dem gömmer sig på toaletten varje rast för att fly från kränkningarna dem utsetts för.
Mobbning pågår inte bara mellan barn utan är även ett vanligt problem bland vuxna.

"Nu vet jag hur det är
att vara mobbad. Det är
som att vara en snöboll
när det blir vår."
Kompisstödjare, åk 5

Du kan börja med att le åt människor. Ett leende smittar av. Hälsa på människor du stöter på kontinuerligt, hälsa på dina kollegor. Det kan verka bagatellartat men det handlar om att bli sedd. Vi som kristna bör komma ihåg dem som drar sig tillbaka, som är ensamma, som inte har någon som älskar en. Utan familj och vänner.
Se dessa människor och glöm inte bort dem. Denna reklamsnutt ger ett så vackert exempel:

http://www.youtube.com/watch?v=jg5_eOKDZQM

Jag lärde mig mycket året som gick.
Jag lärde mig att man bara kan lita på fåtal människor.
Att rykten sprids som löpeld.
Att många önskar att se mig falla.
Att gråta ut kan få saker att kännas mycket bättre. 
Att kärlek tar tid och tålamod.
Att ingen är perfekt, förutom Jesus.
Att jag inte får vara för hård mot mig själv.
Att jag ibland ska vara hårdare mot mig själv för att uppnå vissa mål.
Att dem värsta dagarna i livet passerar oss extremt långsamt, och dem bästa dagarna går som snabbast.
Att alla människor kan känna sig osäkra.
Att det är bättre att säga något till personens ansikte istället för att gå bakom ryggen och prata, vad det än är.
Att 11:11 inte garanterar några önskningar.
Att tid läker nästan alla sår.
Att brustna hjärtan gör ont, men dem är en del av livet.
Att människor kan hugga mig i ryggen.
Att jag får en ny chans för varje minut som går.
Att tålamod är nyckeln till många dörrar.
Att förlåtelse är svårt, men imorgon är det en ny dag och livet är underbart vacker gåva från Gud

Q: Så varför valde du att bli munk?
Fader Paulus Tuza: För jag kunde inte tänka mig att älska en människa lika mycket om jag älskar Gud.

Idag bomhotades min kyrka, tillsammans med två andra kyrkor. Guds hus, mitt hem, där jag känner mig som säkrast. Där skulle dem börja bomba. Idag firade vi Jesu dop, det är Johannes döparens dag.
Jag blev inte orolig, jag tog allt som ett tomt hot. Men ändå blev mina böner mycket starkare. Komiskt.

Jag gick till kyrkan idag. Nästan sprang dit. Det är i dessa tillfällen då vår tro prövas.
Och det var så fantastiskt hur många det var som dök upp trots hoten! Detta är tro ska ni veta!

Och tappa in den på vägen med Jesus, ibland prövas vi och då gäller det att vi visar vad vi har lärt oss och vad vi tror på.

Påven Shenouda (kopternas påve) svarade Egyptiska regeringen att han absolut inte ville ha deras hjälp med att tvätta bort blodetstänket från offrerna på kyrkans väggar. Tvärtom ingen ska få röra blodet, dem ska rama in det i glas och alla kroppsdelar ska dem samlas för relik. Han sade att: Detta är våra helgon, martyrer som dött för tron på Jesus, vi ska aldrig tvätta bort detta, det är som att förneka att det ens har hänt.

Hotet var tomt, det kunde ha varit lika mycket falskt som sant. Men vi är kyrkans barn, vi är inte rädda, vi är inte oroliga - vi längtar.

Ser ni hur mycket kristna i mellanöstern får utstå? Så har det varit i 2000 år!
Biskopen ropar till församlingen att inte vara rädda, han upprepar samma mening om och om igen
och ber sedan hymner och klippet slutar precis efter Fader vår på arabiska.



Detta klipp visar händelsen från en annan vinkel, utanför kyrkan och sedan offrerna.
Detta är vad Guds barn får utstå.
Vår syster kyrka alltså koptiska kyrkan är så känd för sin ödmjukhet och fridfullhet. Alla dessa själar var oskyldiga.
Må deras själar vila i han som har varje ande i sin hand.

Explosion d'église à Alexandrie le 31.12.2010
Uploaded by bichoking89. - News videos from around the world.

År 2010 avslutades på ett väldigt tragiskt sätt för många kristna i mellanöstern. Deras smärta och vånda glöms ej av mellanösterns kristna minoriteter i diasporan. Vi på UngdomsInitiativet vill ge våra fulla kondoleanser till de drabbade offren för den senaste tidens massakrer och bombdåd. Vi vill även uppmana våra medlemmar och besökare av hemsidan att hålla sig uppdaterade om situationen och gärna berätta för bekanta, familj, vänner och kollegor. Vi vill samtidigt ge ett par upplyftande ord ur bibeln.

Som kristna ska vi vara glada över den förföljelse vi får möta. Jesus sade till oss i bergspredikan. ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen.” (Matt 5:10-12) Jesus har redan förklarat för oss den förföljelse vi ska få möta, det pris vi får betala för det eviga livet.

Här läser vi om de terroristerna, de som stör Guds barns frid: ”Den tid kommer då var och en som dödar er skall tro sig tjäna Gud. Och det skall de göra, därför att de varken känner Fadern eller mig.” (Joh 16:2-3)

Vi får inte heller glömma den förföljelse Kristus, vår Herre och Gud, fick möta, och ständigt påminna varandra om det. ”Om världen hatar er, skall ni veta att den har hatat mig innan den hatat er.” (Joh 15:18). Vår Herre blev jagad ur städer (Luk 4:28-30), förlöjligad (Matt 27:40), bespottad (Matt 27:30) och spikad på ett kors (Matt 27:35), i allt detta var hans enda uppmaning att förlåta och att älska. Låt oss följa hans heliga exempel. Den enorma seger han vann på korset, är den att han stod upp från döden och lovade oss som sätter vårt hopp till hans namn, att även vi ska uppstå från döden och få leva för evigt. (Joh 3:15)

Med detta sagt, vill vi uppmana våra syskon att vara ihärdiga och visa varandra frid och kärlek. Ni finns ständigt i våra böner och vår fasta är tillägnad er, martyrer och förföljda. Gud är ert värn. Ett gott nytt år önskar vi er, speciellt till våra förföljda syskon i Irak, Egypten och på övriga platser i världen.

Följ förföljelsen i media:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=241215
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=239687
http://www.dn.se/nyheter/varlden/flera-doda-i-bombdad-i-egypten

Källa

Idag har det gått ett år sedan min ängel till kusin togs ifrån på ett mycket brutalt sätt.
Igår lät min bön så här:
Jesus vaka med oss som i natt sörjer.  

"Dina döda skall bli levande. Men mördarna, skall få sin del i sjön som brinner av eld o svavel" (Jes 26:19 & Upp 21:8).

Det här är för dig Nancy, hoppas att du tycker om den kusin <3