Sedan våren har det varit tufft för mig att gå in på bloggen och skriva. Jag har verkligen lagt det åt sidan med tanke på att jag har börjat skolan och har fullt upp.
Jag vet inte om det beror på att vi skriver hela dagarna då jag blir trött på att skriva eller för att jag helt enkelt är längre bort från Gud.
Jag gissar på det senare alternativet.

Idag när jag loggade in här möttes jag av en drös kommentarer som uppmanade mig att börja blogga igen och att det var tråkigt att ina nya inlägg har publicerats.
Åh, vilka känslor jag kände på samma gång.
Glad för att jag känner att jag har gjort ett bra jobb för mina syskon i Kristus och ledsen för att jag har övergivit mina syskon i Kristus.

Nu vet jag vad jag behöver göra, jag vill få tillbaka min heliga glöd och jag vill sluta synda som jag gör.
Jag ska ta tag i mina drömmar, börja sjunga även om det låter som ett tillbakaspolat kasett.
Jag ska sluta skämmas för min tro och vara stark tillsammans med Jesus om han tillåter.

Kommentar av Mary
"Hej på dig! Även fast jag har slutat blogga slutar jag inte gå in och läsa din inspirerande blogg, hoppas du kommer igång igen!!
Kram mary :)"

Svar:
Tack Mary, det är just det jag vill uppnå med bloggen, att man ska blicka tillbaka.
Tack för dina värmande ord, jag hoppas på en comeback och hoppas på att du lämnar lite av dina fotspår här och där. Grattis till studenten förresten! :)
Guds frid och nåd över dig och hela din familj!