Idag bomhotades min kyrka, tillsammans med två andra kyrkor. Guds hus, mitt hem, där jag känner mig som säkrast. Där skulle dem börja bomba. Idag firade vi Jesu dop, det är Johannes döparens dag.
Jag blev inte orolig, jag tog allt som ett tomt hot. Men ändå blev mina böner mycket starkare. Komiskt.

Jag gick till kyrkan idag. Nästan sprang dit. Det är i dessa tillfällen då vår tro prövas.
Och det var så fantastiskt hur många det var som dök upp trots hoten! Detta är tro ska ni veta!

Och tappa in den på vägen med Jesus, ibland prövas vi och då gäller det att vi visar vad vi har lärt oss och vad vi tror på.

Påven Shenouda (kopternas påve) svarade Egyptiska regeringen att han absolut inte ville ha deras hjälp med att tvätta bort blodetstänket från offrerna på kyrkans väggar. Tvärtom ingen ska få röra blodet, dem ska rama in det i glas och alla kroppsdelar ska dem samlas för relik. Han sade att: Detta är våra helgon, martyrer som dött för tron på Jesus, vi ska aldrig tvätta bort detta, det är som att förneka att det ens har hänt.

Hotet var tomt, det kunde ha varit lika mycket falskt som sant. Men vi är kyrkans barn, vi är inte rädda, vi är inte oroliga - vi längtar.