Jona, sju år bubblade av iver att få berätta vad de pratat om i söndagsskolan.
"Vi pratade om himmlen" förklarade han för sina föräldrar. "Vi fick rita hur vi tror att ser ut där. Och jag fick berätta hur jag tror det blir i himlen.

Jag tror det står en jättestor och fin ängel där, med en guldbok i handen. Och så ropar han upp alla namn. 'Sarah' och då får du säga 'Här!', mamma. Och så säger ängeln 'Christian' och då säger pappa 'Här!'.
Och så ropar ängeln Benjamin och Lara och de säger också 'Här!'.
Till sist ropar ängeln 'Jona', och då måste jag hoppa så högt jag kan så att han inte missar mig, och så ropar jag 'Här!' så högt jag orkar."

Några veckor senare hände det som inte får hända. En bilförare såg inte sjuåringen vid övergångsstället.
En timma senare befann sig hela familjen vid Jonas säng på sjukhuset och tvingades ta emot beskedet att Jona inte skulle överleva länge till.

De bad och väntade och hoppades att Gud skulle gripa in, göra ett mirakel. Men ingenting hände. Var fanns Jonas kärleksfulle Gud nu?

Strax innan Jona slutade andas fick de svaret. För det sista de hörde Jona säga var ett klart och tydligt - "Här!".

(Alltid älskad)