En from präst berättar denna personliga erfarenhet:

Under flera år hade Jag bett Gud att sända mig någon som kan visa och lära mig det sanna andliga livet.
En dag i bön, hörde jag en röst som sade: "Gå till den och den kyrkan så ska du få svar på dina böner". 

Jag löd rösten och vandrade till kyrkan. Vid kyrkans port fann jag en tiggare, barfota och i trasor.

"God dag, min vän," hälsade jag på tiggaren.

"Tack, min herre, för Era vänliga önskningar, men jag kan inte minnas att jag någonsin haft en 'dålig' dag," svarade tiggaren.

"Gud har verkligen välsignat dig med ett mycket lyckligt liv," svarade prästen.

"Det är väldigt sant, herre. Jag har aldrig varit olycklig, och det är inget dumdristigt uttalande. Jag ska tala om anledningen: När jag har ingenting att äta, tackar jag Gud, när det regnar eller snöar, välsignar jag Guds omsorg, när någon förolämpar mig, skrämmer mig iväg, eller på annat sätt behandlar mig illa, ärar jag Gud.
Jag sa att jag aldrig har haft en olycklig dag, och det är sanningen, eftersom jag är van vid att öppenhjärtig ta emot Guds vilja. Vad som än händer mig, sött eller bittert, är jag glad nog att från Hans händer, ta emot vad som är bäst för mig. Därav min oföränderliga lycka," svarade tiggaren.

Prästen var alldeles till sig och frågade: "Var hittade du Gud?"

"Jag hittade honom där jag lämnade varelserna."

"Vem är du egentligen?" frågade prästen.

"Jag är en kung."

"Jaså, och var är ditt rike?" frågade prästen

"I min själ, där allt är i gott skick, där mina passioner lyder förnuft, och där förnuft lyder Gud," svarade tiggaren.

"Hur har du kommit till ett sådant tillstånd av perfektion?"

"Genom tystnad. Jag praktiserade tystnad mot män, medan jag i min vana talade med Gud. Att samtala med Gud är mitt sätt att hitta och behålla mitt lugn i själen," sade tiggaren.

Prästen visste inte vad han skulle göra förutom att tacka Gud för att Han lät honom träffa denna andliga man. Förening med Gud tog denna stackars tiggare till mycket höga höjder av perfektion. I sin fattigdom var han rikare än den mäktigaste monarken, i hans lidanden, var han vida lyckligare än de värdsliga mitt i deras matriella nöjen.

Amen!

Källa: St Alfonsus de Liguoris "Uniformity with God's will"