Fisken och människan
Flodens fiskar sade till varandra: ”Det påstås att vårt liv är beroende av vatten. Men vi har aldrig sett vatten, vi vet inte vad vatten är.” Detta hörde några visare fiskar och de gav till svars: ”Vi har hört att det finns en gammal och vis fisk i havet som vet allting. Låt oss simma till honom och be att han visar oss vatten.” De gav sig iväg till havet och när de kom fram till den käre fisken och han lyssnat till deras frågor svarade han: ”O, ni dumma fiskar! I vattnet lever ni och i vattnet rör er. Ni lever i vattnet men vet inte om det.”
På samma sätt lever vi människor i Gud, omslutna av Gud utan att ha kunskap om det. Gud finns i oss och vi finns hos Gud. Liksom fiskar inte kan leva utan vatten kan inte människor leva utan Herren, vår Gud. Ändå finns det människor som frågar: Finns Gud verkligen? Var är Gud? Vad är Gud? När mörkret faller över dig tvivlar du på Kristus, men du måste veta att Han alltid finns där och bryr sig om dig: "Jag skall inte lämna er faderlösa, jag skall komma till er." (Joh. 14:18)
Ett underbart hjälpande citat av Henri Nouwer:
”Livet är bara en möjlighet för dig att under några år säga till Gud: ”Jag älskar dig också.”
Inlagt av: Donnapetra, "bästa syster"
Kommentarer från er söta läsare.Underbar text! Allt som stod skrivet var sant. Du fick mig att se livet från en annan perspektiv. Gud måste vara glad över att det finns sånna som dig, du tjänar stort i Hans namn!
Må Gud stärka dig och din syster i all evighet
Amin syster! Det är så enkelt som det kan bli, men våra hjärnor är för små för att förstå. Må Gud alltid upplysa din hjärna och din glöd alltid brinna för att sprid om Herrens Namn.
hej gabriela. jag måste bara säga att må Gud välsigna dig du verkar vara en mycket god människa som världen behöver fler av. jag har en fråga till dig och jag hoppas av hela mitt hjärta att du kan svara på den eftersom denna fråga tynger mitt hjärta. Jag undrar till vilken gräns det är ok att tänka på killar och kärleken? jag vet inte varför men är det ingen synd att vara hopplöst förälskad i en kille? borde inte man nöja sig med familjens och Guds kärlek? Och vad säger Gud om att man frestas av kärleken (jag menar inget fysiskt här utan bara att man tänker på killen istället för Gud och att man på så sätt blir blind för allt runtomkring en)
Snälla svara och skriv gärna något inlägg om vad Gud säger om kärleken mellan två.