De flesta har väl sett Svenska kyrkans senaste kampanj: Skicka in din bön via sms. Allt publiceras anonymt via deras hemsida. En idé som alla borde testa. Troende som icke troende.

Det kostar som ett vanligt sms. Skriv "BE" och bönen får vara max 160 tecken lång. Sänd till 71160. Gå in och läs alla
insända böner, eller sök på din egna.

Jag kikade och blev tagen av hela konceptet. Att man får se en värld och att bönerna flyger upp till himlen. Precis som vi brukar säga på vår Gudstjänst, lik rökelse vilar våra böner hos Dig. Eller något liknande.
Musiken i bakgrunden är lugnande samtidigt känslofull.

När jag gick in på sidan var det cirka 56 246 böner. Jag fick för mig att söka på böner som innehöll "barn" och jag fick en träff på nästan 5000. Barn är underbara, så underbara att jag är rädd för att få mina egna.

När min syster och hennes man åkte iväg på kort semester så ställde jag upp dem få dagarna dem var borta med att lämna och hämta barnen från dagis, ordna frukost och middag, klä på dem, duscha dem, och natta dem.
Och jag hade en jobbig känsla dem där tre dagarna. När jag skulle släcka ner huset och pussa barnen godnatt, jag kommer ihåg att jag var rädd. Rädd att något skulle hände dem under sömnen, att någon skulle komma in i huset och ta dem. Flera scenarier skapades i huvudet och jag sa till mig själv att det måste vara det tuffaste någonsin: Vara en förälder. Försöka vara stark när man egentligen är svag. För man vet om Guds storhet och att om något skulle hända sitt barn skulle man aldrig kunna förlåta sig själv.


Det får mig så klart att tänka på min fina Nancy, min moster som förlorade sin dotter.

Tänk Jungfru Maria, Jesus, hon fick se honom misshandlas, hånas, korsfästas och han var oskyldig.
Eller när Jesus var barn, när han ramlade, vi skulle tänka "åh nej mitt barn ramla", men hon tänkte "åh min Herre, min Gud ramla".
Ni vet scenen från Passion of Christ
 Det är sent och jag leker med mina tankar, ursäkta.

Men barn måste vara det finaste i livet, men jag beundras av dem som orkar leva med rädslan dag in och dag ut.

Gud ger och Gud tar.

Vila i frid, Nancy, Emmanuel och alla ni unga själar som fick lämna jorden för tidigt.
Och Gud stärke era föräldrar, syskon, vänner och släkt som nu får stå ut med smärta istället för rädsla.

Ta hand om din näste, ett leende kan få denne att inte göra det onda han är på väg att göra.

Jag hade inte tänkt skriva brevet så här men det får duga.

Guds frid

Se från 0:45 sek