Det här skrev jag ca en månad efter att jag kom hem men jag redigerade och fyllde på texten flitigt i tre månader framåt. Jag tänkte ändra den en sista gång och skriva den som ett brev till Gud men Han känner till mina känslor och känner min längtan. Texten är inte djup men den har en riktning.

----------------------

Åh, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Jag vet heller inte riktigt vilket budskap jag vill tända.
  Det tog mig ett tag innan jag fick mig kraft att sätta mig ner och börja skriva. Jag visste ju att skriva innebar en träff med mina känslor och för att tala sanning – jag är ingen person som ger sig tid att ta itu med egna känslor.
  För ett år sedan deltog jag i ett projekt som innehöll en resa till Israel/Palestina. En resa som kom att förändra mycket i mitt liv. Efter den resans gång kom jag fram till att livet inte handlar om att hitta sig själv, utan att skapa sig själv. Jag tog med mig mycket hem; ett nytt tankesätt, nytt perspektiv men viktigast av allt, Jesus.
  Ja, mycket riktigt, innan dess kände jag inte ens till orden treenighet, fasta eller bön. Och hur konstigt det nu än låter så måste jag säga att innan jag hade Honom i mitt liv - levde jag inget liv.

  I år gjorde jag samma sak, reste till Israel/Palestina på ett uppföljningsprojekt, den här gången ensam med två jämnåriga vänner. Jag hade två tankar om resan; 1. jag förväntade mig mycket av resan för jag fick så mycket förra året. 2. eftersom att jag fick ut så mycket förra året och även efter resans slut så var jag säker på att i år skulle jag kanske bli besviken.  

   Nära och kära sa: ”Det är inte många ungdomar som får chansen att se det heliga landet två gånger”. Jag höll med, men jag fick gå igenom ett helvete på flygplatsen. Kära läsare, fråga mina nära och hela skaran kommer att ge dig samma svar när du frågar vilken min största rädsla var inför resan. Svaret: att bli stoppad på förhör på flygplatsen.
  I en och en halvtimme pågick det. Helt ensam och under hela processens gång bad jag, samma sak som jag hade gjort under sju timmars flygning. Jag bad om och om igen om att inte bli stoppad som förra årets resa. Då kunde jag inte hjälpa att tänka: ”varför min Herre? Varför? Jag bad ju så innerligt”.
  Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag lät mina känslor få ta över och fällde några tårar. Hur skulle jag annars reagera? Jag kände mig krossad, övergiven och tvekade ständigt men utan vilja. Men en röst inom räddade mig: ”Gud har en plan för dig ska du allt få se, glöm inte att du är Hans barn som Han aldrig skulle svika”.



 Mycket riktigt för Gud tar dig igenom helvetet för att kunna ta dig till himelriket. Amen, säger jag till er, amen. Han belönade mig mycket rikt - jag fick tillbringa en stund ensam tillsammans med biskopen Mor Severios. Ja, samma Mor Severios som strömmar ur mina högtalare varje morgon hemma i mitt rum. Det värderades mycket högt för mig. På St Markus klostret fanns platsen där Jesus och lärjungarna hade sista måltiden bevarad. Ja till och med exakt kopia av den första ikonen på Jungfru Maria och Jesubarnet som evangelisten Lukas målat.
  Jag fick gå stegen Jesus gick timmarna innan Han korsfästet och jag fick möjlighet att besöka ett dussin kyrkor som betyder för vår tro. Samtidigt, ingenting av allt detta kan nog slå att i varje steg jag tog kände jag fullt ut att jag vandrade i Herrens gemenskap. Hela Hans härlighet omringade och omfamna mig, en ovärderlig känsla. Varje kväll fick jag höra berättelser från hjärtat, bibliska, andliga berättelser som berörde varje ben i min kropp. Jag lärde mig att uppskatta varje sekund och försökte memorera allt som sades.

  På St Markus klostret lärde jag känna en ung man som ska bli munk (som är munk i nuläget). Han var som en levande Bibel, varje ord som kom ur hans mun kom från Bibeln.

  Det var en kväll då jag kände mig som sämst men som kom att bli den bästa dagen på resan. Veckan innan resan hade jag varit på en ung släktings begravning, jag hade många tankar i huvudet som jag lät släppas fria. Jag frågade honom vad som egentligen händer efter livet på jorden och vart man faktiskt hamnar. Han pratade och jag lyssnade men det räckte inte, jag kände mig nere och ville få ut allt men tillät inte mig själv. Strax innan kvällens slut fick jag en lapp där han skrivit att det finns en viktig sak jag måste komma ihåg och ta med mig i mitt liv, han sade det med ett citat från Påve Kyrillos VI, så här löd det: ”Var mycket fridsam och fundera inte så mycket på det, utan lämna det till den som har det som ansvar”. I samma stund kändes allt lättsamt och jag kunde vända mig till Herren med glädje.

  Resan började närma sitt slut och en stor ångest att möta det vardagliga livet hemma i Stockholm började sakta växta. 


  Det var jobbigt att lämna hemmet de första dagarna då vi anlände till Stockholm, jag ville helst sitta på mitt rum minnas och tänka. Det förstod jag själv att det inte skulle gå, så jag försökte umgås med vänner och familj men jag såg ingen mening med det. De ville höra om resan men det gick inte att förklara. Veckan i Jerusalem var känslosam, ni vill inte veta hur många tårar det föll över Jerusalem, men det fanns även glädjetårar.

   Ingen vet hur vi hade det på resan och vi har heller inte kraften att få folk förstå. Det är något ni själva måste uppleva. Resan blev aldrig som jag trodde, den blev tusen gånger bättre.

  Jag lämnade kvar mitt hjärta i Jerusalem så jag känner mig rätt så död. Inte visste jag att mitt liv var där. Och det är verkligen värt att åka dit igen fastän jag vet att jag kommer att bli stoppad, för två timmar på förhör är inget gentemot tre minuter i himmelen. Ja, det är så jag vill beskriva resan: Ni vet hur Jerusalem i Bibeln är symbol för himmelen, så kändes det som. Tänk dig, att få smaka på himmelriket, på allt det goda, på Gud och hela hans härlighet och sedan helt plötsligt efter en kort tid spotas ut, tillbaka, ner till det världsliga. Ingen-rolig-känsla.
  Fast min största fruktan nu är att glömma allt och fortsätta med vardagen. På klostret fanns även en ung diakon från Sverige, han lärde mig mycket och hjälpte mig efter jag kommit hem från Jerusalem. Han talade fina ord och beskrev Jerusalem som en plats där jag får energi och andlig mat men då är det upp till mig att dela med mig av den andliga föda jag ätit av. Han lärde mig även att jag inte behöver sakna de människor som jag träffat i St Markus klostret för dem är alla Jesus barn och det är jag med. Jesus finns med mig i allt jag gör därför finns Jesus barn också med mig. 


  Det var psykiskt jobbigt för mig på flygplatsen men nästa gång jag flyger låter jag Jesus vara min pilot, Bibeln mitt pass och himlen min destination. Det jag vill säga, och det jag vill avsluta med; är att dem som Gud låter gråta, dem välsignar han rikare än dem han låter skratta. Det är sanning, lita på mig – jag vet.

  Betlehem, platsen där Jesus föddes
 Lappen som jag än i dag har i min Bibel

Den som har ett vänligt hjärta förebrår sällan, och när han förebrår gör han det med ord som inte sårar. Den som har ett hjärta fullt av vänlighet vinner människor genom sin mildhet. När man tillrättavisar någon för hans synder är det stor skillnad mellan grymhet och vänlighet, där det senare leder till att syndaren bekänner sina synder och omvänder sig av egen fri vilja.
 
  Herren vann sin lärjunge Petrus då Han frågar honom om han älskar Honom mer än de andra gör, tullindrivaren Sackaios, den samariska kvinnan, äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning och även kvinnan som tvättade hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår. Han vann dem alla till sig genom sin vänlighet och milda behandling.

Exempel:
  Han tillrätta visade henne inte för hennes synder och dåliga leverne, inte heller gav Han henne en lektion i botgöring och kyskhet, utan berättade istället om det levande vattnet och om tillbedjan i ande och sanning (Joh 4:14,23). Dessutom ledde Han henne varsamt fram till bekännelse genom att säga: ”Gå och hämta din man”. Han visste att mannen inte var hennes make och att deras relation var av ett sådant slag som man mycket väl kan beskriva med sårande ord. Men Herren uttryckte det inte på det sättet, som kunde ha sårat henne utan sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har, är inte din man. Där talade du sanning” (Joh 4:16-18).
 
  Se hur Herren lägger in den pinsamma bekännelsen mellan två lovord! Först säger Han orden ”Du har rätt”, och efteråt ”Där talade du sanning”.
 
  Fastän hon levde i synd hittade Herren något att lovorda hos henne. På så sätt förde Han henne till omvändelse, och dessutom till att tro och förkunna tron. Hon sade: ”Herre, jag ser att Du är en profet”, och hon gick för att kalla sitt folk till tro på Honom: ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt jag har gjort. Kan Han vara Messias?” På så sätt vann Herren henne och alla människor i staden till tro (Joh 4:19,29).

Med samma vänlighet bemötte Herren äktenskapsbryterskan som ertappades på bar gärning.
  
  De skriftlärda och fariséerna kom likt vilddjur och ville stena henne. De ville att Han skulle ge sitt godkännande till det som Lagen föreskrev. Med största vänlighet försvarade Han istället kvinnan i hennes förödmjukelse och skam och tillrättavisade dem som ville att hon skulle stenas. Han sade till dem: ”Dem av er som är fri från synd ska kasta första stenen på henne” (Joh 8:7).
 
  Och Han böjde sig ner och skrev på marken, antagligen alla deras synder. Ja, kvinan ertappades på bar gärning, men där fanns ju också en man som syndade med henne. Poeten Fouad Belaibal beskrev kvinnan:

De kallade dig en som säljer syndig kärlek –
Lögnare är de, ty skulden är köparens.

När Herren hade räddat kvinnan från hennes anklagare och de gått sin väg, sade Han till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”. Kvinnan hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle finnas en så vänlig och mild människa som kunde rädda henne från att bli stenad, döma hennes anklagare och säga till henne: ”Inte heller jag dömer dig.”

  Vänlighet hittat alltid goda sidor att lovorda och fokuserar aldrig på de dåliga sidorna. Ett vänligt hjärta föraktar inte de svaga, utan stöttar dem.



(Påve Shenouda, Andens frukter)

Konversation 8 dec 2009 eftermiddag

1: "Du lyckas alltid skicka bibelcitat etc som sammanfattar dagens händelse."
2: "Vi tackar Gud, låt ingen tysta dig."
1: "Tack! Du är bäst."
2: "Kan du säga varför? Vad har jag gjort för att vara bäst?"
1: "Du hjälper mig utan att be om något tillbaka eller tycka att det är jobbigt. Du bryr dig om dina syskon i Kristus och Guds ljus lyser igenom dig. Du tjänar Gud i Hans namn - så hur kan du inte vara det?"
2: "Ära till Gud, Han är bäst."
1: "Amin, det är sanningen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, du har faktiskt lärt mig mycket och den kunskapen du och många andrahar delat med sig av har jag sparat i hjärtat, och vem visste att jag snart kanske kommer få dela med mig av det jag har fått lära mig. Jag är underbart tacksam för att jag har fått lära mig om Gud."
2: "Fint, tacka Gud. Det är din egen förtjänst för det är du som velat lära känna Herren. Det är ingen som har tvingat dig. Glöm aldrig allt vi gör är för Jesus."
1: "Tawdi, och tro mig, ni alla mina andliga vänner har gjort mer än vad ni behöver. Släck aldrig din heliga glöd, den hjälper många."


Jag älskar sådana samtal, att prata om min Herre påminner mig om varför jag finns i världen.

"När jag först blev förälskad tänkte jag ständigt på honom. När jag åt min frukost, när jag gick till skolan, när jag hade lektion, när jag stod i kassakön, när jag arbetade. Jag kunde inte sluta tänka på honom! Jag pratade för mig själv om honom och tänkte på allt som jag älskade hos honom. Detta hjälpte mig att känna mig nära honom fastän vi bodde långt från varandra. Genom att ständigt tänka på honom levde jag i kärleken."

Läs texten igen men byt ut 'honom' till 'Jesus'.

Detta är vad sann tillbedjan handlar om, att vara förälskad i Jesus.


Jag hade inte tänkt publicera denna (som för övrigt jag inte har skrivit) än men något sa idag att jag borde göra det för att hjälpa en syster i Kristus ta ett steg som hon inte kommer ångra.

En mening som jag alltid ryser av när jag hör den är:

"Chodo kulo, chobiz il hayat."
"Tag och ät av livets bröd."

Den natten då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig ”.

S:t Ignatius av Antiokia understryker värdet att ofta gå till Nattvardsgudstjänst och att ta emot Nattvarden: ”Var ivriga att oftare samlas till Guds eukaristi (nattvardsgudstjänst) och till lovsång. Ty så ofta som ni samlas tillsammans så förstörs Satans krafter och hans fördärv upplöses i er förenade tro”
(Brev till Efesierna, 13)
Han säger också att nattvarden är: ”ett odödlighetens läkemedel, ett motgift mot döden för att alltid leva i Jesus Kristus”
(Brev till Efesierna, 20).

Vackert va? 

St Ignatius är en av Syrisk-Ortodoxa kyrkans största helgon som även är kallad S:t Ignatius den skriftlärde (Nurono = lysande). På grekiska kallas han också Theophoros – Guds elden.
S:t Ignatius föddes omkring år 35 i Antiokia och är en av de s.k. apostoliska fäderna. S:t Ignatius var den 3:e patriarken i Antiokia och de finns de källor som säger att Aposteln Petrus själv valde S:t Ignatius till hans efterträdare.
Han sa: ”Hindra mig inte mera från att bli ett offer åt Gud när altaret redan är berett… Låt mig bli föda åt vilddjuren så att jag genom dem når fram till Gud. Jag är Guds vete, och genom vilddjurens tänder blir jag mald så att jag kan visa mig vara ett rent Kristi bröd.”
År 107 den 20 december, mer än 40 år som patriark uppfylldes hans önskan och blev martyr när han slets i stycken av lejonen, men hans namn bärs till ära för alla Syrisk Ortodoxa patriarker idag och kommer så att förbli med Herrens nåd.



Källa: www.soku.org/talmide och www.u-i.nu 
 

D: "Åh, se hur stort hon ler när hon läser Bibeln."
K: "Ja, hon läser verkligen ur Bibeln på ett ödmjukt sätt."

Gläd dig inte åt berömmelse och gräm dig inte åt förkastelse - visst var det så?

Hon visste hur svag hon var utan Honom. Det var ett tag sen hon besökte Hans hem. Det hade gått en lång period sen hon tackade ja till Hans måltider. Han brukar alltid bjuda hem henne för att låta henne smaka på magiska måltider.

Hon började sakna Honom och Hans kraft som Han ger henne så hon bestämde sig för att besöka Hans hus.

Dagen kom och hon steg in i Hans välkomnande hus. Det hann bara gå några minuter innan hon föll i tårar. Hon hade saknat Honom så mycket. Hon viskade i Hans öra: ”Förlåt för att jag har varit en dåre, förlåt för att jag inte tagit mig tid åt dig.”

Hon kunde inte sluta gråta och hon undrade om det fanns någon som förstod henne, om det fanns någon som kände samma kärlek som hon gjorde? Hon såg sig omkring och där fann hon kvinnan bredvid sig i sorg. Hon kollade på sin vänstra sida och såg en äldre dam, också hon i djupa tårar.

Hon vände sig mot altaret, höjde sin blick mot himlen och sa: ”Ser du vår längtan? Stajgib ni Ya Rab*, Stajgib ni Ya Rab, Stajgib ni Ya Rab, Maran tha!**”


*Stajgib ni Ya Rab - Herre svara oss 
**Maran tha -Vår Herre kom

Jag tycker om att läsa i Johannes uppenbarelseboken mest för alla liknelser som jag vill veta mer om. Jag läste i Upp 10:8-11 och såg att det även stod ungefär likadant i GT Hesekiel 2:8-3:3
Jag frågade en person vad allt betyder och fick ett kort och bra svar men jag känner att jag vill veta mer. 


"Men du människobarn, hör vad jag talar till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig." Och jag såg en hand räckas ut mot mig, och i den såg jag en bokrulle. Han bredde ut den framför mig, och den var fullskriven på insidan och utsidan. Och där var klagosånger, suckan och jämmerrop uppskrivna. Han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du ser framför dig! Ät upp denna rulle och gå och tala till Israels hus." Jag öppnade min mun, och han gav mig rullen att äta. Han sade till mig: "Du människobarn, mätta din mage och fyll din buk med den rulle som jag nu ger dig." Jag åt, och den var söt som honung i min mun. (Hesekiel2:8-3:3)

Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och tag den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Tag den och ät upp den! Den skall ge en svidande smärta i din mage, men i din mun skall den vara söt som honung." Jag tog den lilla bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit upp den, kände jag en svidande smärta i min mage. Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar." (Johannes Uppenbarelsebok 10:8-11)

Tankar
- I GT står det "ät var jag ger dig" och i NT "Gå och tag". Först får vi bokrullen men sen blir vi uppmanade att ta bokrullen på egen hand. Betyder det något/varför? Vad är bokrullen? Bibeln?
- I GT talade man till Israels hus för att de inte ville lyssna för att folk med främmande språk och obegripligt tal skulle lyssna (Hes 3:6) men i NT behövdes det profeteras om på nytt om många folk och folkslag och språk och kungar. Hm?
- I GT är rullen söt som honung i munnen men NT skall den först ge en svidade smärta i magen men i munnen skall den vara söt som honung. Vad betyder det?


Fader, snälla, öppna våra andliga ögon

"When someone loves you, the way they say your name is different. You know that your name is safe in their mouth." Billy - age 4

Daniel Yalin citerar barns förklaringar av ordet kärlek.

Klicka in er och läsa, svaren är förtjusande.

...inte bara tar emot straffet för att vara en Guds tjänare utan han GLÄDS över att han anses vara värdig att få lida för Herrens skull.

www.martinsaffo.blogspot.com om aposteln Simon Petrus.

Ni finns i mina böner.
Jag ber om att Gud ska sända ut sina änglar och vaka över ert hus. Och aldrig någonsin ska han glömma bort er, ni, Hans sötaste barn. Inse att Han har makten över oss och i Hans kärlek ska hjälpa er och Han ska torka alla tårar. Han är vårt eviga hopp.
 Glöm aldrig tacka Honom i överflöd.

Om vi tar emot det goda från Gud, varför ska vi då inte ta emot det onda?

Tystnaden fyllde himmelen på korsfästelsedagen.
En del hävdar att det regna, men jag vet inte om det är sant.
Jag kan bara föreställa mig 10 000 änglar gråta, det skulle verka som regn för mig och dig.

Alla änglarna stod redo för att ta emot Honom. Änglarna väntade på orden från Hans röst när Han frågade Fadern ”Varför har du övergivit mig?”
Då sökte sig solen ner, stora moln bytte plats och himlen utföll kolsvart.

 Jag har aldrig sett 10 000 änglar gråta men jag är säker på att dem gjorde det då de stod intill och bevittnade Frälsarens död.
Gud vände sitt ansikte ifrån, Han kunde inte uthärda den fruktansvärda synen.
En del hävdar att det regna, men jag vet inte om det är sant.
Det måste ha sett ut som regn när 10 000 änglar fällde sina tårar.

(Fritt översatt från en dikt på engelska)

.-=====-.
| .""". |
| |   | |
| |   | |
| '---' |
|       |
|       |
.-================-'       '-================-.
|  _                                          |
|.'o                                    __   |
| '-.'.                                .'o.`  |
'-==='.'.=========-.       .-========.'.-'===-'
'.`'._    .===,     |      _.-' /
'._ '-./  ,//   _| _.-'  _.'
'-.| ,//'  -'  `   .-'
`//'_`--;    ;.-'
`._ ;|    |
`-'  . |
|_.-'-._|
 _'_  /
|; -:- |
|| -.-
|;     .
/ `''`-;
;`   '. `_/
|,`-._;  .;
`;  `.-'-;
|    |
|  `   |
|   )  | |
|  /  /` /
| |  /|  |
| | / | /
| / |/ /|
| / / |
|  /o | |
|  |_/  |
|       |
|       |
|       |
|       |
|       |
|       |
|       |
'-=====-'

Det växte ångest i mig för varje dag som gick. Jag visste att jag både gjort och sagt saker jag inte borde. Jag hade bara genomgått smärta men jag kunde ändå känna Gud röra mitt hjärta.

   Gående på väg till bussen sa jag till mig själv: ”Jag behöver ingen kyrka för jag söker inte efter styrka”. Samtidigt hörde jag bildäck skrika och jag tänkte: ”Är det fortfarande för sent att säga förlåt Gud för jag dig lät svika?”

   Det blev svart men jag minns att jag fick syn på den himmelska porten och jag kom på att det var längesen jag bad. Jag trodde jag hade mer tid för att göra saker rätt.
   Jag fick syn på en ängel som gick emot mig och i sin famn hade ängeln en bok. Livets Bok. Jag frågade mig själv: ”När ska denna dröm ta slut?”
Ängeln frågade efter mitt namn, han började leta igenom boken men kollade sorgset upp på mig och sade: ”Jag är ledsen, men ditt namn finns inte med.”
Jag började tänka för mig själv: ”Detta måste vara en dröm, jag kan ju inte ha dött.”

    Ängeln stängde igen boken, vände sig om och viskade: ”Du kan inte fortsätta framåt.”  
Jag svarade förtvivlat: ”Nej… nej, detta kan inte vara sant. Ängel, du kan inte vända mig bort. Låt mig få tala med Gud, Han kanske låter mig få stanna.”
Han ledde mig till porten och jag såg Jesus närma sig porten. Han var ren som kristall och lyste som solen. Aldrig hade jag sett något vackrare.
  Han lät mig inte in med sade: ”Älskade, vad är din längtan?”
Hjärtat kändes tungt men jag lyckades få ur mig: ”Jesus, snälla, kasta mig inte ifrån Dig.”
Jag såg hur Jesus tårar sökte sig ner mot Hans kind och de blev bara flera och fler, till slut svarade Han mig: ”Du visste vad du behövde göra.”
Jag sade: ”Men Herre, jag är så ung, jag trodde aldrig jag skulle dö så tidigt, jag trodde jag hade gott om tid! Tid att be, tid att gå till kyrkan och tid att leva som Du lärt. Men Herre jag gick till kyrkan, snälla Jesus hör mig, jag tror!”
Han svarade mig: ”Du accepterade inte mig, min kärlek tog du inte emot.”
Jag var förtvivlad, hur kunde detta hända? Hur skulle jag få Jesus att öppna dörrarna till evigt liv? Hur kunde det vara för sent?
Jag sade: ”Men det fanns alltför många hycklare, de var inte tillförlitliga.”
I samma stund tog Han ett stort kliv tillbaka och frågade mig: ”Vad har det med dig att göra? Jag dog för dig”, sa Han dystert och vände sig om för att vandra vidare.
Jag föll ner på knän och kunde inget annat än gråta och ropa efter Honom: ”Herre, jag planerade att vara sann imorgon!”.

Vad jag än sa, kunde jag inte uttrycka det minsta av min bedrövelse och aldrig hade jag känt så mycket sorg och smärta.
I samma ögonblick slog det mig hårt, jag ställde mig upp och frågade Jesus: ”Herre, vart är jag på väg?”
Han stod långt ifrån men vände sig om och strax därefter stod vi ansikte mot ansikte och Han svarade: ”Mitt barn, det vet du redan.”

   Benen skakade och kroppen blev alltför tung för att bära att jag föll ihop och viskade: ”Snälla Jesus, platsen så är brännande”.
Det verkade svårt för Honom och jag såg Hans djupa sorg.
Han viskade tillbaks till mig: ”Gå din väg, du har sårat Mig tillräcklig.”
Jag sade: ”Men Herre, Du är kärleken, hur kan Du skicka mig till fördömelse?”, frågade jag olyckligt.
 Jesus, svarade: ”Med din mun har du sagt att du älskar Mig, ändå, varje dag med dina gärningar förkastade du Min frälsning.”


  Och i samma ögonblick vaknade jag upp från drömmen. Det som kändes som verklighet var trots allt en dröm. Och jag kände en stor lättnad, jag har tid att vända mig om till Gud, att göra Hans vilja. Han har givit mig en andra chans.

   Helvetet är en plats för tortyr, avskilt från Gud och full av ilska och jag vet en sak, att om du accepterar Jesus Kristus som dött för dig, som tagit på sig alla dina missgärningar och ber honom snällt in till ditt hjärta så ska du veta att Gud längtar efter dig så mycket att du ska komma hem att Han kommer att sända sin egen ängel för att möta upp dig. Och bli inte förvånad om ängeln har ett stort leende på läpparna och öppnar sin famn för dig.



(Detta är inte min dröm, utan detta är ursprungligen en dikt som jag hittade för längesen som jag ändrat och skrivit om till löpande text).

Sen jag var liten har jag alltid fascinerats av Job, vilken människa!
Gud och åklagaren (satan) gjorde upp och åklagaren tog allt ifrån Job som var en av de rikaste männen i världen. Han förlorade allt men klagade aldrig på Gud.
Här samtalar Herren med Job 

Riktigt mättande ord och jag förstår inte ens tio procent av vad som menas.

Vem är denne som fördunklar mitt råd med ord utan förstånd? 
Spänn bältet om livet som en man, jag vill fråga dig, och du skall svara mig. 
Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. 
Vem har bestämt hennes mått - du vet! Och vem spände mätsnöret över den? 
Har du stigit ner till havets källor och vandrat på djupets botten?
Har dödens portar uppenbarats för dig, har du sett dödsskuggans portar? 
Har du kunnat se ut över jordens vidder? Låt mig veta, om du har insikt i allt detta. 
Ja, du vet, du var ju född då, och dina dagars tal är stort!
Förstår du himlens lagar, ordnar du dess välde över jorden? 
Kan du höja din röst till molnen och få vattenflöden att övertäcka dig? 
Kan du befalla blixtarna, så att de går ut och säger till dig: "Här är vi"?
Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.

Denna vecka har varit lite hektisk = jag har inte hunnit med mina morgonböner.

Första dagen jag missade min morgonbön sa jag till mig själv:
"Jag ber i morgon för då kommer jag ha tid."

Dagen kom och jag glömde bort. På kvällen kom jag på och sade till mig själv:
"I morgon på morgonen ber jag extra länge."

Dagen kom och jag sköt upp det och tänkte: "Jag ska bara göra det, och det, och det, och det, sen ska jag be."

Tillslut kom kvällen och jag sade till mig själv: "Det gör inget, det är sent och du är trött, be en kort bön nu i kväll och i morgon ber du en längre bön."

Jag hann säga amen, göra korstecknet och skulle gå till sängs men stoppades av en röst: "DU har glömt Honom – precis det jag kämpat för!"

Jag blev rädd och bestämde mig för att be om igen. Jag var lite blyg från början i bönen. Hade veckans tidigare böner varit tomma?

Men efter var ord som sades blev det bättre. Jag fick ut det jag ville och hittade det jag letade efter.
Efter kvällsbönen slog jag upp en sida i boken jag håller på att läsa och möttes av dessa ord:
Så kan du be idag: Be Gud att Han hjälper dig att komma ihåg
att tala med Honom var dag – alltså be till Honom.
Han lyssnar alltid på dig och håller mycket av dig.

Vackert, tack helige Ande!

"Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber Honom om det", (Matt 6:7-8)

Det var en gång en kvinna vid namn Shmouni. Hon hade sju barn.
Hon fick hys om kristendomen och hennes tro började sakta att växa. När hennes gamle far som även var kung fick reda på detta, blev han hysterisk. Han ville genast att dottern skulle sluta upp med sådana fasoner och vägrade låta henne tro. Han krävde att hon skulle återvända hem så att han kunde kontrollera henne och få henne att glömma bort allt som hade med kristendomen att göra.
Hon ville inte återvända hem för hon hade det bra med sina sju barn som hon älskade innerligt.
När hennes far fick reda på  att hon inte hade några planer på att återvända, sände han iväg sina män för att döda hans dotter eftersom att hon inte lydde honom.
När kungens män hittade Shmouni fann de henne och hennes sju barn av sten. Ja, Gud lät dem förvandlas till sten så att de inte skulle behöva utstå våldet som väntade.

Jag besökte kyrkan Mar Shmouni (Ain-Ward, Tur'Abdin) för många år sedan och det var i den kyrkan jag blödde näsblod. Så mycket blod att prästen fick smörja mig i helig olja och enda sedan den dagen har alla mina problem med näsblödandet försvagats enormt. Sist jag blödde närblod går att läsa här:

Brev: Sist jag blödde näsblod (länk)
Brev: Sist jag blödde näsblod - FORTSÄTTNING (länk)

Min mamma berättade historien om Mar Shmouni, den är fritt översatt från arabiska och jag kan tänka mig att det finns fler versioner av samma berättelse om henne. Om ni känner till de, berätta gärna!
Jag fascineras av denna berättelse först för det som hände mig och även att min mamma som Mar Shmouni också har sju barn.

Tack mamma för att du delade med dig denna fina berättelse, jag hoppas att jag en dag kan sitta med mina framtida barn och berätta allt du lärt och sagt till mig. Jag älskar dig.



Er syster i Kristus / Gabriela

En stav i mina händer håller vilda djur borta.
En stav i Moses händer delar på ett enormt hav.
Det beror på vems händer det är.

En slangbella i mina händer är en leksak för ett barn.
En slangbella i Davids händer är ett fällande vapen.
Det beror på vems händer det är.


Två fiskar och fem limpor bröd i mina händer är några fiskmackor.
Två fiskar och fem limpor bröd i Guds händer matar tusentals.
Det beror på vems händer det är.

Spikar i mina händer kan möjligtvis bygga ett fågelbo. 
Spikar i Jesus Kristus händer ger frälsning åt hela världen.
Det beror på vems händer det är.

Som du ser nu beror det på vems händer det är.
Sätt dina bekymmer, din oro, din rädsla, ditt hopp, dina drömmar
din familj och dina relationer i Guds händer för som sagt - det beror på vems händer det ligger i.
Det är nu i dina händer. Fråga dig själv, vad blir mitt nästa steg?

(Fritt översatt från engelska)

Er syster i Kristus /Gabriela

/Er syster i Kristus