Brev: Borttappat
Käre Fader,
Vart tog bönerna vägen?
Vart tog andligheten vägen?
Vart tog kyskheten vägen?
Vart tog kärleken vägen?
Vart tog Jesus vägen?
"Är jag den enda som känner så?"
Kommentarer från er söta läsare.Förtrösta på Herren även om allt känns jobbigt. Jag känner så hela tiden men han finns där även om man inte känner det alltid eller kan se.
till enda vägen...
Du är inte ensam. Även jag känner så, och jag gör det ganska ofta. Jag tänker så ofta i endera av två riktningar:
1) Avskedstalet i Johannes, där Jesus säger att vi lever i världen, men att vi inte tillhör den. Det är skillnaden mellan dem som skall lösa allt här och nu, med pengar eller politik eller debatter, eller "åtgärder" av olika slag. Några kräver att andra skall göra saker, medan några försöker att fixa allt på egen hand. Ingenstans hörs det någon förtröstan på Gud.
2) Många mystiker berättar att de kan känna ett andligt mörker. Det känns inte som om Gud finns där. Jag tror att det är så för att han vill stärka vår tro och vår längtan. Men ibland kan det kännas svårt. Även detta delade Jesus med oss. När han hängde på korset ropade han "Min Gud! Min Gud! Varför har du övergivit mig?" Det var inte på låtsas, utan det var nog ett uttryck för vad han verkligen kände. Han har delat allt med oss, även detta. Han gjorde det för att vi skall få dela segern över synden och döden, och det eviga livet med honom.