En bild igen som jag vill att ni kikar närmare på.

....

...Har du betraktat bilden ordentligt och kommit underfund med att
dörren symboliserar vårt hjärta?

Om du har läst breven i Johannes Uppenbarelseboken så har du nog märkt att breven brukar sluta med: "Den som har öron må höra vad Anden säger".

Men inte bara det utan att det först sägs: "Jag kommer snart".

och vid nästa brev sägs det: "Jag står vid dörren och klappar på om någon hör mig ska han öppna dörren". 

Åh nu måste era mungipor söka sig upp! Förstår ni?

Okej, höra kan vi bara göra med vår heliga Ande. Om vi kan höra i tystnad så hör vi vårt hjärta dunka. Eller som Anden skulle säga, Jesus som knackar på dörren.
Dörren är vårt hjärta och höra gör vi bara med Anden.
Om du verkligen har kikat på bilden så ska du ha märkt att det inte finns ett dörrhandtag. Alltså Jesus knackar, men han kan själv inte öppna dörren. Dörren måste öppnas inifrån.

Denna scen utspelas i vårt hjärta.
Jesus säger ju: JAG STÅR VID DÖRREN OCH KLAPPAR. Vårt hjärta klappar ju, inte sant?
Och, OM NÅGON HÖR MIG SKA HAN (observera han) ÖPPNA DÖRREN.

Jaså, det är vi som ska öppna dörren åt Jesus till våra hjärtan och låta honom få stiga in...

Han har knackat på min dörr, och jag har låtit honom få stiga in. Har du gjort det?

LÄS ARTIKELN OM KRIGET MOT KRISTNA SOM DN ÄNTLIGEN PUBLICERAT!

Våldet mot kristna i Mellanöstern och Afrika tycks bara eskalera. Västvärlden är fortfarande alltför tyst om de systematiska övergreppen.

  .Oktober 2010: Ett 60-tal församlingsmedlemmar och två präster mördas i en kyrka i Bagdad, Irak.

Nyårsnatten 2010: En bilbomb sprängs vid en kyrka i Alexandria, Egypten, och dödar över tjugo deltagare i midnattsmässan.

  .De två dåden är bland de värsta som riktats mot kristna i Mellanöstern och Afrika det senaste året. Men långt ifrån de enda.

I Etiopien bränns kyrkor. I Pakistan mördas politiker som kritiserat landets stränga hädelselagar. I Nigeria angrips kyrkor på julafton. Sedan invasionen av Irak uppges hälften av landets stora kristna befolkning ha drivits på flykt. De egyptiska kopterna hukar under ovisshet om sin ställning i det nya landet.

Islamistiska grupper har öppet deklarerat att målet är att rensa Mellanöstern från kristna, antingen genom att med terror skrämma bort dem eller helt enkelt ta deras liv.

Flera undersökningar pekar på att kristna nu är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Nyligen släppte den brittiska katolska organisationen Aid to the Church in Need rapporten ”Persecuted and forgotten” som hävdar att 75 procent av all religiös förföljelse riktas mot kristna.

Tankesmedjan Pew Research Center visade å sin sida i höstas att kristna trakasseras i två tredjedelar av jordens länder, fler än några andra religionsutövare.
Vad gäller våldet och trakasserierna mot kristna är det svårt att inte tänka på Martin Luther King-citatet ”Den värs­ta tragedin är inte de ondas brutalitet utan de godas tystnad”. För medan den religiösa rensningen pågår i stora delar av världen är det ekande tyst i andra.

Ett sorgligt exempel är när EU:s ministerråd i början av året skulle markera mot våldet. I det första utkastet till uttalande förmådde rådet inte ens ta ordet ”kristna” i sin mun, trots att bakgrunden främst var kyrkmassakrerna i Bagdad och Alexand­ria.
Det krävdes starka påtryckningar från Italien och Frankrike för att skrivningen till slut skulle uttrycka försvar för ”kristna (…), muslimska pilgrimer och andra religiösa grupper”.

Västvärldens ovilja att starkt ta avstånd mot förföljelser av kristna har flera orsaker. En är rädslan för islamofobi, en annan den koloniala historien och en tredje en vanlig men märklig världsbild i svartvitt. Bilden av muslimen som maktlöst offer och den kristne som privilegierad gärningsman är så förankrad i vårt medvetande att vi har svårt att ta in att det finns stora regioner där den utsatta, svaga minoriteten är kristen.

Viktigt i sammanhanget är att flera höga muslimska företrädare över hela världen tagit starkt avstånd mot våldet mot kristna. Det visar att den religiösa rensningen inte är en konflikt mellan gruppen ”muslimer” och gruppen ”kristna” utan mellan extremister och en stor, tolerant majoritet. Olika religioner har trots allt levt sida vid sida i Mellanöstern och Afrika i århundraden. Det är ett ansvar för alla, inte minst de hittills tysta regeringarna i väst, att den religiösa toleransen åter blir normaltillstånd.
Rätten att fritt utöva sin religion är universell. Vi kan inte vara så inskränkta att vi tror att muslimska stater just för att de är muslimska skulle vara mindre kapab­la, och därmed mindre förpliktade, att skydda sina minoriteter.

DN 28/3 2011

Lycklig den människa som finner visheten, den människa som får förstånd
(Ords 3:13)

Kära ni, Guds söta barn. Be för mig. Jag vet att ni är några som läser här.
Jag behöver lyckas i mina studier och jag kan inte göra det
utan Guds hjälp, som är visheten själv.
Om jag ändå kunde få lite, puttelite av hans vishet..

Gud välsigne er

Jag satt och funderade om det som hänt i Japan.
Ingen av dessa själar kunde tänka sig att deras liv skulle förändras på bara några sekunder. Och att dessa sekunder som vi kallar tid skulle ta med sig allt dem byggt upp.

En människa kan verka stor då hon kan bygga hus hundra gånger högre än henne själv.
En människa kan verka stor då hon kan skapa en människa med hjälp av en annan.
En människa kan verka stor då hon kan flyga på höjder utan vingar.
En människa kan verka stor då hon kan ta en annan människas liv.

Ja, stor är människan! Stora är hennes tankar, men vet om att människan inte ens kan jämföras med ett dammkorn framför världen.
Då är människan rentav obefintlig.

När naturkatastrofer drabbar oss tänker vi: "Ack, hela mitt liv har jag levt för världen, jag gav mitt liv till världen och nu har världens släktingar tagit mitt liv!"

För när världen samarbetar med sina släktingar, det vill säga naturen då står människan hjälplös.

Gör er förbereda. Lev inte för världen. Vi vet att allt som är under solen är förgängligt enligt Predikaren 2:10-11.

"Allt som mina ögon begärde gav jag dem och jag unnade mig all glädje. Men när jag såg på allt som mina händer hade gjort och på den möda jag hade lagt ner, se, då var allt förgängligt och ett jagande efter vind. Det finns ingenting att vinna under solen."

Lev för Gud som skapat världen och som en dag ska ta tillbaka den. I Hans hand rymmer fler än en värld. Men tills dess kan vi hjälpa våra bröder och systrar att möta världen igen.
Skänk en gåva till det drabbade Japan.

Glöm inte att nämna dem i era böner.


Organisationer som hjälper Japan:

Rädda barnen
https://www.rb.se/geengava/katastroffond/pages/geengavakatastroffond.aspx

Röda Korset
www.redcross.se/teman/tsunami-japan/

Läkare utan gränser
www.lakareutangranser.se/gava/

Frälsningsarmén
www.fralsningsarmen.se

Nu när vårsolen letar sig fram sprids det ett leende bland de flesta själar. Men inte lika glada är våra älskade mammor som betraktar hemmet med en bit sorg och stress. "Vart har allt detta damm kommit ifrån?"

När solen lyser kommer allt upp på ytan. Fläckar av barnens tassar på fönsterglaset, mörka skoavtryck av gäster vid ingången och nejlikabitar från julbakning som gömmer sig bakom det minsta vrå.
Nu när allt detta syns blir varje husägare stressad över vårstädningen: "Jag trodde jag hade städat allt det där!"

Samma sak kan vi säga om oss själva när Herrens ljus lyser över oss. I vårt hjärta börjar vi se alla fläckar, alla fel, alla synder och allt smutsigt. Allt detta kommer upp på ytan och vi känner av det, vi kan inte undgå det.
Varför?
Jo, för att Gud vill inte att allt det ska vara där. Där Gud är där ska det vara rent. Men Han kommer inte säga: Gabriela, du har det där och det där felet. Nej, jag kommer av mig själv märka: Just det, jag ljuger, jag svär och jag gör si och så.
Sedan med tiden kommer jag vilja ändra på det. Jag kommer ställa mig själv frågan: Vad är Guds vilja?
Vart finner vi svaret?

Bibelordet.

Jag älskar att logga in på min Facebook och mötas av en drös med andliga videoklipp, Bibelcitat, och vackra bilder.

Här är en bild som min vän lade upp för några dagar sedan.,
Fundera över den och kommentera.

Ps! Jag kunde absolut inte tyda den och var helt tom när jag såg den, men jag fick en förklaring som jag tyckte om.




FÖRKLARING: varför har Bibeln ett lås? Jo, för att den här personen har lämnat Bibeln och glömt den.
Dammet har förvandlats till ett lås över Bibeln kan man säga.
Inget mer med det.
Men varför ser han sorgsen ut? Jo för att han har valt bort Guds ord och konsekvensen av det blir som nämnt ovan. 
Det blir svårt för honom att öppna Bibeln och bläddra i den för det känns som evigheter sen sist han gjorde det....Ja, gissa om jag känner igen mig med förklaringen...Någon annan? Hoppas inte det..

Detta var min väns förklaring, men ni har givit jättefina och jag är villig att höra fler kommentarer om bilden.

Jag har länge funderat på en fråga som lyder detsamma som rubriken: Varför är du kristen?

Men om en person som inte är det skulle ställa dig den frågan, vad skulle du svara för att fånga personen intresse till att ställa fler frågor? 
Vad skulle du svara till en person som skrattar åt Gud och kallar troende för Jesusgalen?
 Beskriv med bara fåtal ord, max en mening!